tisdag 30 december 2008

The grej of the day

Idag var jag och Lilltjejen på plats vid Nulltjärnarna igen. Eftersom det blåste en envis västlig vind gick vi till den sydligaste av tjärnarna. Där kom vi i lä för vinden och raskt borrade jag upp några hål. Full av förväntan sänktes blänket mot botten. Hur jag än gjorde och hur många hål jag än borrade upp var det stendött. Trägen vinner och till slut högg en decimeterlång öring mina maggots. Den fick simma vidare i sitt rätta element. Lilltjejen föreslog att vi skulle byta tjärn och det gjorde vi. Tillbaka till samma ställe som häromdagen. Direkt när blänket nådde botten högg det till och en röding i storlek XS drogs upp, för att strax därefter släppas tillbaka. I med blänket igen och proceduren upprepades, men denna gång var rödingen dubbelt så stor, men ändå för liten för att få följa med hem. Nu är jag på G, tänkte jag, mitt i huggruschen. Ack, vad jag bedrog mig, ingen mer känning. Efter att trugat ett tag gav vi upp och åkte hem.



Dagens grej, liksom häromdagen, var en blinkpirk en bit ovan blänket. Som ni ser är jag ingen älskare av stora blänken, typ soppslev, utan jag föredrar lite mindre blänken. Tycker jag får bättre känsla då.

Nyåret närmar sig med stormsteg och jag funderar på hur jag ska få till en årskrönika här på bloggen. Ska bara rota och sortera bland bilderna först.

söndag 28 december 2008

Tre röda

Idag åkte hela familjen till Vålådalen och Nulltjärn. Planen var att grilla korv och borra några hål, och kanske lura upp någon röding. Ärligt talat, så trodde jag inte så mycket på det sista. Vi ville framför allt ha en fin dag ute i naturen. Nulltjärn ligger också bra till om man har småbarn, nästan bara att kliva ut på isen direkt från bilen. Vädret visade sig från sin bästa sida. Klarblå himmel, några minusgrader och mitt på dagen nådde de värmande solstrålarna oss på isen. "Just another day in paradise".




När de första hålen var borrade släptes ivrigt blänkena, försedda med blinkpirk, ner till de huggvilliga rödingarna. Icke. Vi kände inte ett liv. Efter att vi stärkt oss med grillad korv och varm dryck så tog det inte lång tid innan det ryckte till i mitt spö.
Upp på isen kommer en grann röding i "stekpannestorlek". Glädjen blev stor, framförallt bland familjens minsta medlemmar. Själv blev jag mest förvånad faktiskt. Som sagt, trodde inte att vi skulle få nån fiskkänning alls. En stund senare signaler, eller tjuter rättare sagt, min kära sambo till. Hennes spö står i en båge och upp hivar hon en röding i samma storlek. Efter ytterligare ett tag händer samma sak och dagens tredje fisk ligger på isen. Detta blev dagens sista fisk. Själv har jag bara känning av en maggottjuv. Det var två sällskap till ute på isen och ett av dom fick upp fisk, vad jag såg i varje fall. Måste nog omvärdera Nulltjärn som fiskevatten, trots allt, även om jag vet att en och annan brukar fiska där. Jag kommer definitivt att gör det igen.



And now something completely different. Igår kväll tog jag farväl av en gammal vän. Jag har känt honom i ca 10 år och han har gett mig många härliga och spännande lästimmar. Jag talar om Erik Winter, poliskommisarie i Göteborg, och hans kolleger. Den tionde och avslutande delen lästes klart igår. Har ni ännu inte upptäckt Åke Edwardssons kriminalromaner, grattis, då har ni något att se fram emot. Själv känner jag nån sorts tomhet när man vet att nu blir det inte mer, om nu inte n´Åke ändrar sig.

lördag 27 december 2008

The end of the julkoma

Igår på annandagen kändes min kropp riktigt förslappad. Dags att chocka den, få igång den igen. På med längdskidorna och efter ca 1 mils åkning, i sursnö, uppe i Hallskogen så var den med i matchen igen. Skönt !


På mailen har det ramlat in några flugbeställningar. Då vet jag vad jag har att göra på kvällarna och "slipper" TV-soffans Körslaget eller På spåret.



Nu ska jag binda upp ST-Epoxy´s och ST-Baitfish´s till beställarna. Jag har sagt det tidigare, det är roligt att mina flugor uppskattas. Så när min kära sambo sjönk ner framför TV´n, och barnen sov, gick jag en trappa ner och tog med mig lite kvällsfika, bestående av julmatsrester.



För att jaga bort "Nu är det jul igen" och "Räven raskar.." så satte jag på lite lila musik. Valet föll på "Live in Japan" från ´72. Tre fantastiska konserter från storhetstiden, varav det bästa finns utgivet i form av, inte helt obekanta, "Made in Japan".

Sådärja, då var man tillbaka i vardagen.

Nu på lör e.m har jag gjort en beställning av krokar och vingmaterial från en firma i det brittiska imperiet, Glasgow Angling Center. http://www.fishingmegastore.com/ De har verkligen ett megastort utbud och priset är ofta hälften jämfört med här hemma. Det enda kruxet är att frakten är dyr om man köper för mycket. Jag beställde så det blev ett "small item" och då hamnade frakten på £10. Annars blir den ca £27 och det är alldeles för dyrt, ca 300 kr ! Nu köpte jag för ca £30 plus £10 i frakt. För att jämföra vad det skulle kostat att köpa här hemma så gjorde jag en överslagsräkning och då blev summan ca 750 kr. Summa sumarum så tjänade jag en hel del. Visst är det underbart med internet ?

måndag 22 december 2008

God Jul

Snön ligger tät över fjälltopparna, på sjöarna ligger decimetertjock is och det mesta i naturen har gått i dvala. Dagarna är korta, vi närmar oss vintersolståndet.

Vi befinner oss i adventstid.

Men, titta vem är det som kommer där längs ån ... en Tomte iklädd vadarbyxor och med ett flugspö i handen och säcken på ryggen.

I Tomteland är han känd som Flugtomten, ja ni gissar rätt, pga hans stora passion för flugfiske och flugbindning.
Nu har han smugit iväg från tomteverkstan igen, utan att Tomtemor och Nissarna fått syn på honom.
Nu är det inte säsong för flugfiske i Tomteland, utan nu gäller skidor, skoter eller isfiske. Han vill inte bli retad av de andra, för sitt intresse, speciellt inte av de tuffa jibbarnissarna med både häng och twin-tips.
Nu går han där längs ån, som fortfarande har några isfria strömpartier, och känner sig tillfreds med sig själv.

Han kastar sin streamer i strömmen och bara njuter av lugnet och friden.
Han trotsar både frusna tår och frusna fingrar.
När magen blir hungrig gör han upp en eld och grillar korv och dricker sitt kaffe.
Vilken njutning i juletid.

Till slut fastnar en liten öring på kroken och Flugtomten känner sig nöjd.
Årets första öring fångade han precis i den här ån en solig aprildag och därefter har han svingat sitt spö och lyckats lura både öring och harr, ända in i adventstid.
En bedrift han är mycket nöjd med, men som få i Tomteland förstår.
För vanligtvis brukar man bara fiska fluga under de varma sommarmånaderna häruppe i det kalla Tomtelandet.

Vad som händer under vattenytan vet vi inte, men vi kan ju gissa....
Kanske är det Storöringen Örjan som tvingar den stckars lillöringen att bita i flugan för att även fiskarna ska få lite lugn och ro. Kanske är de trötta på att få sin vattenyta sönderpiskad av fluglinor och kanske vill de helt enkelt ha julfrid, de också. De kanske vill festa på gravade puppor och inlagda nymfer. Inbjuden är förmodligen Harri Harr också. Tilläggas kan att Ricky Röding redan har intagit vinterdvalan, nedanför forsen, på djupet i den stora sjön och inväntar den varma våren då det åter börjar spritta i fenorna.

Nöjd och belåten styr Flugtomten sina steg hemåt.
Där väntar hårt arbete i tomteverkstan´. Mycket ska vara klart tills den sista luckan i kalendern får öppnas. Tomtemor har redan kört igång med julstöket, och ingen kan förvänta sig någon lugn och ro förrän dopparedagen. Det ska putsas, fejas och pyntas. Det ska göras storkok på både det ena och det andra, ingen kommer att gå sysslolös.


Nu kan också flugspöet läggas upp på hyllan tills de varma vårdagarna återigen väcker Tomtens fiskeiver.
Tills dess får han smita ner till sin hörna i källaren och tråckla ihop nya skapelser för att bota den värsta abstinensen.
Fast man kan aldrig vara säker. Växthuseffekten har även påverkat Tomteland, så rätt vad det är kan det bli varmt och då .......



En riktigt God Jul önskar jag er alla !

lördag 20 december 2008

Äntligen !!!



Så kom det då, det efterlängtade jullovet. Ibland har det sina fördelar att jobba inom skolvärlden. De sista två veckorna har varit intensiva, både på jobbet och som småbarnsförälder. Luciafiranden , grötkväll, gympaavslutningar, ofärdiga skolarbeten och sist men inte minst julshowen på jobbet. Personalen har som tradition att uppträda på åk 9´s julshow. I år blev det ett Battle of Bands, dvs final i Dansbandskampen. Stig-Kristers mot Jens-Kristerz i en stenhård kamp inför publikens jubel. TV-versionen är bara en barnlek i jämförelse.


När allt detta är avklarat kan man dra en djup suck av lättnad, nu återstår bara julstöket hemma....say no more.




För att riktigt ventilera lungorna åkte jag i tidig morgontimme till en tjärn för att borra några hål och få uppleva lugnet. Jag hade inhandlat två nya blinkpirkar som riggades på spöna, med förhoppningar om rejäla hugg. Några sådana fick jag inte uppleva, utan de enda som visade intresse var några småöringar. Två följde med upp för att genast återutsättas och utöver detta hade jag bara några smådragningar. Misstänker att det bara finns öring i denna tjärn.


Jag räknar med att göra nån mer fisketur nu under lovet och så har jag böcker och nån tidning som är olästa. Förra veckan nådde senaste numret av, den bästa tidningen för mitt intresse, Fly Tyer min brevlåda. Den innehåller artiklar som tex "Design better trout flies" och "Tie a realistic caddis pupa". Hoppsan, nu dreglade jag visst på tangentbordet !
Jullovet verkar långt, men kommer att gå fort, och rätt som det är, är det dags att traska till jobbet igen. Fast då går vi mot ljusare och varmare tider, äntligen.

onsdag 17 december 2008

Get Hooked

Det här med krokar kan vara en riktig tilltrasslad historia för det finns ju så många fabrikat och modeller att välja mellan.





Jag ska nu berätta vilka krokar jag brukar använda till de flugor som har beskrivits här på bloggen. Kanske rätar det ut några frågetecken eller också hopar de sig. Håll till godo.


Kamasan B160 är en av mina favoriter. Den är en "trout medium short shank" vilket innebär att den är kortskaftad, "3X short".


Den använder jag, inte till det den är avsedd för, utan till mina Zonkers, Heavymetalstreamers, Baitfish och ibland också till Wiggle-nymfer. Det korta skaftet ger streamerna en kort kropp och en vinge som simmar bättre, utan att flugan behöver bli så lång. Det har jag beskrivit i tidigare inlägg. Wigglenymferna kräver en kort framkropp och till det passar denna krok utmärkt.

Nästa krok är också en Kamasan, B980 heter den.





Det är egentligen en metkrok, men jag gillar det korta skaftet, och använder den till mina Epoxystreamer och Wigglenymfer. Epoxystreamerna kräver en kortskaftad krok och den är som gjord för detta ändamål, sen får karpmetarna säga vad de vill.

Partridge BMN krok är också en utmärkt krok till Epoxystreamers.


BMN står ju som bekant för Big Mouth Nymph och den är gjord för mjukhacklade spiderflugor. Det stora gapet medför att det krokar säkert i öringkäften, man råkar sällan ut för tappade fiskar med denna krok. Om du tänker köpa denna krok så tänk inte på vanlig krokstorlek. Väljer du en i ex strl 6, ja då har du en bra krok till gäddflugor.




Som synes här så motsvarar en BMN strl 12 ungefär en vanlig strl 6.



Krokar behöver inte nödvändigtvis användas till det de är avsedda till. Tänk på hur du vill att flugan ska se ut och välj krok därefter. Naturligtvis använder jag traditionella torr- och våtkrokar och streamerkrokar också. En av mina favoriter bland dessa är en Long Curved Nymph.




Den ger den rätta böjen och längden på nymfkroppen tycker jag och använder den nästan till alla mina nymfer. Den är 3X-lång, vilket medför, att den går utmärkt att använda till streamers också, fast det kanske är överkurs. Den skulle också gå att använda till en stor nattslända, fast jag tror att den är i tjockaste laget, det blir svårt att få den att flyta.


En annan tjock krok är Kamasan B200.



Den är avsedd för "trout deepwater nymph", alltså den ska sjunka fortare än normaltjocka krokar. Den är 3X-lång, nästan som en standard streamerkrok som brukar vara 4X-lång. Detta innebär att vill man ha en streamer med lite kortare kropp, då är detta kroken för dig.

Är man nybörjare rekommenderar jag att man skaffar sig en uppsättning ordinära torr-och våtflugor i strl 10 eller 12, samt streamerkrokar i strl 8 eller 10. Det klarar man sig långt på, nästan alla flugor kan man binda på dessa krokar. När man blir lite mer avancerad då kan man titta på resten av det stora kroksortimentet. Remember it´s a jungle out there !

måndag 15 december 2008

Mer julgodis

Med det menar jag inte några skumtomtar eller ischoklad, utan helt enkelt en hög streamers. Dessa kommer också att försäljas på Tradera. Högen består av Epoxystreamers och Zonkers.




Zonkerna är i mina favoritfärger, grizzlybrown och blackbarred grizzly. Två riktiga öringmagneter. Epoxystreamerna år i två varianter. En bunden på Kamasan 980-krok och en bunden på Partridge BMN-krok. De senare är tänkta för havsöring, de är lite större och i färgerna black-och purple ice.


Det här med krokar kan vara en riktig djungel. Kolla här bara.

Den vänstra streamern är bunden på ovan nämnda Kamasankrok i strl 8 medan den högra är bunden på ovan nämnda BMN-krok, fast i strl 12 !! Kamasankroken är som vilken strl 8 krok som helst. BMN betyder Big Mouth Nymph och därför är det sån skillnad i krokgapet. Jag ska återkomma till detta med krokar i mitt nästa inlägg.

Nu har äntligen kylan släppt sitt grepp över oss och nu visar termometern bara ensiffrigt. Igår eftermiddag blev det lite mer än en mil i skidspåren här i Järpen. Skönt att låta kroppen jobba lite igen. Prognosen till helgen ser också lovande ut så risken är stor att det blir besök på nån tjärn mitt i allt julstök.

onsdag 10 december 2008

Utbildningsväder

Idag tog jag med mig jobbet ut på sjön i jakten på röding. Efter lite stök med korvköp och vedhämtning så gav vi oss av. Temperaturen var låg, riktigt låg. När vi kom fram till tjärnen gissar jag att det var mellan 15 och 20, minusgrader !!! Det är sånt man kan kalla utbildningsväder. Då gäller det att hålla sig varm genom att röra på tårna, kanske borra några hål, hämta ved etc. Man märker snabbt också om man klätt sig ordentligt.
Dagen till ära passade jag på att inviga mina nyinköpta vinterstövlar, ett par Tretorn Frost. De har extra tjock sula och är rejält fodrade. Mina gamla stövlar, ett par Nokia, har tyvärr gjort sitt efter ca 10 år. De inköpte jag på brandrean på Lundhags för, om jag minns rätt, 100 kr. Det var en välbesökt utförsäljning som ägde rum efter att Lundhagsfabriken brunnit ner. Dessa 100 kr kan man ju säga var välinvesterade. De nya stövlarna fungerade alldeles utmärkt. Varma och sköna. Enda gången jag frös om tårna var när jag stod still för länge.
Hur gick fisket då, kanske ni undrar. Det blev ingen fisk på isen om man säger så. Däremot blev det fiskkontakt av det ovanligare slaget. När det var dags för fika och korvgrillning så ställde jag pimpelspöt i snön med isskopan som en extra säkring vid hållet, i fall att.....
När jag återvänder till hålet är spöt borta, men ser tydligt spår i snön där spöt dragits mot hålet. En större fisk har alltså fattat tycke för den maggotagnade kroken och dragit iväg med den, med blänke, blinpirk och spö i släptåg. Eller var det blinkpirken den föll för, det får vi aldrig veta...
Detta var första gången jag prövade blinkpirk och den verkar onekligen locka fisk. Det man får glädja sig åt denna dag var den utsökta lunchen. Ur ryggsäckarna plockades det fram diverse läckerheter. Till förrätt blev det skivor av älgkorv, ölkorven Rackabajsare och getost. Till huvudrätt grillad ost-och baconkorv. Måltiden avslutades med hembakade kanelbullar. Inte helt fel och en helt OK arbetsdag.

söndag 7 december 2008

Julklappstips

Kylan behåller sitt grepp om Årefjällen. Som varmast idag, i Järpen, visade min termometer utanför köksfönstret -14 grader ! Enligt de som bott här länge har det aldrig varit så här mycket snö vid denna årstid tidigare. Skistar inne i Åre jublar.


Så här såg det ut i min trädgård idag. Vackert, men ack så kyligt.






Igår kväll gick jag ner till min hörna för en lila stund, och då menar jag inte Löfbergs Lila, och lite flugbindning. Uppe i TV-soffan gick kampen vidare mellan Lars-Kristers och allt vad de nu heter och mellan Idol-Markus och fotbolls-Jesper. Något jag gärna avstod, även om jag har koll, vilket är svårt att undvika med allt massmediala intresse. Några olika streamers färdigställdes vilka kommer att säljas som en ST-streamer mix, kanske som julklapp till någon. Två Zonker i grizzlybrun och blackbarred grizzly, två Epoxy i svart och grå och slutligen två Baitfish i grön och mörkgrå.



På onsdag har jag planerat att ta med mig jobbet ut till en tjärn för att borra några hål och försöka lura upp nån firre. Fast gärna lite mildare väder först tack.

onsdag 3 december 2008

Mjukhacklade nymfer

När jag gjorde lumpen i Linköping på A1 på 80-talet hade vi en major vars mantra var: "Repetition är kunskapens moder". Detta slog mig när jag har läst i min födelsedagsbok "Soft hackled nymphs". Jag har ju läst om dessa tidigare i andra böcker och i tidningsartiklar. Har till och från haft sådana i min flugask, men inte fiskat så mycket med dem. Började fundera lite varför jag inte använt dem och kunde inte hitta något annat svar än att jag valt andra flugor istället, eftersom de fångat fisk. Nu har jag fått nya tankar. Mjukhacklade flugor är ju flugor med mycket liv i och som ser realistiska ut i vattnet. Jag har nämt det tidigare. Det är i vått tillstånd man ska bedömma en fluga, det är ju så fisken ser den. I städet kan de se hur bra ut som helst, men med fel materialval så kan den bli helt död i vattnet. Här ser ni en mjukhacklad nymf som den ser ut i vattnet, dels från sidan och dels uppifrån. När en nymf eller puppa simmar ligger benen längs kroppen som på den övre bilden.Det här kom Frank Sawyer på redan på 50-talet med sin Pheasant Tail Nymph. Den undre bilden är när flugan ligger still i vattnet och då fälls hacklet, som imiterar benen, ut. Det borde de göra på en riktig nymf också törs jag säga utan att ha kollat fakta ordentligt.






Som sagt boken har gett mig nya tankar och jag omvandlade dem till handling vid städet igår kväll och resultatet blev några prototyper på mjukhacklade nymfer med wigglekropp.



Wigglekropp, alltså ledad bakkropp, ger en mycket realistisk rörelse på flugan i vattnet, därför valde jag den. Denna tilsammans med ett mjukt hackel borde ju inte bli helt fel. Till bakkroppen använde jag en Tiemcokrok, 531. Man kan använda vilken krok som helst. Jag valde denna helt enkelt för att jag har så många av dem. Framkroppen är bunden på en Kamasan B980 i strl 10, en favoritkrok. Den är kortskaftad och har ett fint krokgap. Kroppen är dubbad med Hare-Tron dubbing, som är en blandning av hare och antron. Den ger ett naturligt och livfullt utseende.



Hacklet då ? Jo. det är ett vanligt rapphönehackel, partridge. Jag tror att dessa flugor kan bli riktigt giftiga i sommar, dels som nymfer, men också som flymfer alldeles i ytskitet.

Till slut lite skryt eller vad jag ska kalla det. I nyaste numret av Flugfiske i Norden , nr 5/6, rekommenderar jag att ni slår upp sidan 77 och läser en artikel av undertecknad. Har också fått några trevliga rapporter från fiskare som använt mina flugor med framgång. Patrik , med bloggen http://rospiggenfiske.blogspot.com/ , har fiskat mina Epoxystreamer och haft kontakt med havsöring. Tyvärr ville den inte följa med hela vägen, men han fick en rejäl julöring ändå. Läs själva! Två traderakunder har hört av sig och är nöjda. En i Eskilstuna har använt dem på flera ställen med landad fisk som resultat. Och idag kom ett mail från en i Gävle som fått två havsöringar på 3,5 resp 1.7 på Epoxystreamer. Det glädjer mig att flugorna fungerar utanför Jämtland också och att de kan få glädja andra flugfiskare.

söndag 30 november 2008

Buy nothing day



Igår "firades" buy nothing day världen över hörde jag på radion på väg in till stan för att julshoppa. Stan i detta fall är Östersund. Där gick kontokorten varma och kontanter byttes mot varor, det var lönehelg, och jag tror inte att många visste vad den 29 november var för en dag. Jag gissar att årets jul kommer att omsätta lika mycket pengar som förra året, trots finanskris och besparingar. Själv drogs jag med i tempot en stund, tills jag hittat det jag letade efter, nya skidpjäxor till Lilltjejen. Sen blev det bara jobbigt med allt trängande och stressande folk. Min kära sambo älskar dessa situationer och jag gjorde mitt bästa för att inte bli allt för irriterad. Jag erkänner, inom detta gebit är jag chanslös mot henne.



På flugfronten har jag skapat några Heavymetalstreamer i en mindre modell, på krok strl 8. De kommer inte att sjunka lika snabbt som de större, men istället blir de desto mer lättkastade. Dessa och några andra kommer jag att lägga ut på Tradera. Den sensate tiden har mina flugor gått åt där som en kall Carlsberg i Sahara. Kanske julshopping ?



Förra veckan var det en dag som var speciell för mig och då fick jag denna bok av min familj. Har tyvärr bara hunnit bläddra i den lite, men gensat dök en idé upp som har med mjukhacklade nymfer att göra. Detta återkommer jag till längre fram i bild och text.


Inte hunnit, ja. Om ni tänker efter hur mycket fritid har vi egentligen ? Alltså tid då vi kan göra vad som helst, inget hushållsarbete eller lek med barnen. Det blir inte så långa stunder per dag va ?


fredag 28 november 2008

Blöt ispremiär

Idag kom dagen då pimpelgrejerna luftades för första gången denna vinter. Nyinköpta maggots var nedpackade tillsammans med pimpelspöna. Med var också Lilltjejen. Målet var en tjärn i vålådalsområdet, där jag vet att en och annan fisk simmar omkring. Nu skulle vi se om de ville vara med och samarbeta. På isen låg ett lager med snö och under den låg vatten, aj aj. Först därefter kom isen. Inte så kul när man ska pimpla, och speciellt inte när man har barn med sig, skulle det visa sig.


Jag borrade upp några hål i den knappt decimetertjocka isen och sänkte ner blänket. Spänd förväntan, men inte ett liv från tjärnens innevånare. Efter en varmkorvlunch gick vi över till andra sidan tjärn för att prova lyckan. Samma procedur, borrar upp några hål och sänker blänket i ett av dem. Då hör jag Lilltjejen ropa från strandkanten:

- Pappa, hjälp !!

Där halvligger hon i en vattenpöl alldeles intill land, med kallvattnet rinnandes in i kängorna. Bara att gå dit och hjälpa henne upp och kolla hur mycket som är blött. Kängor, strumpor och underställsbyxorna upp till knäna är genomblöta. Inget annat att göra än att avbryta turen och byta till torra strumpor och stövlar, som låg i ryggsäcken, och gå till bilen, en erfarenhet rikare.
Man tror man har garderat sig mot allt, men tydligen inte. Nästa gång tar jag med extra byxor också.





Eftersom jag ändå var i trakten så svängde jag in för att kika hur isläget var i ån. Så här ser storhöljan ut idag. Det är bara att inse fakta, vintern är här och nu får flugspöet lite välförtjänt vila i nån månad. Fiskesuget får istället tuktas genom en och annan tur ut på nån lämplig is. Denna tjärn kommer att få ett nytt besök och då ska firrarna i den inte undkomma så lätt.

söndag 23 november 2008

Jack Gartside

Helgen har förflutit i vinterns och snöns tecken. Den första helgen på länge utan fiske. Till min sambos stora glädje har jag ägnat mig åt snickeri i källaren. Snön har fallit i stora mängder över Jämtland. Uppe i Gunnarsvattnet kom det 1 m i fredags. Här har det också kommit så mycket att snöskoveln har fått göra rätt för sig. Idag blev det dessutom premiär på skidor i Järpens väl kuperade skidspår. Först en tur med Lillgrabben och senare på eftermiddagen ett träningspass på ca 10 km. De första milen varje säsong är plågsamma, men sen när tekniken sitter någorlunda och musklerna vant sig går det som en dans.



Fast det är ju inte skidåkning det ska handla om utan flugfiske. Jag ska presentera en amerikan som går sina egna väger när det gäller flugbindning. Han heter Jack Gartside. Han är inte bara flugbindare och flugfiskare, utan han har skrivit ett antal böcker och medverkat i ett stort antal fisketidskrifter. Jag hade länge studerat hans flugalster och böcker på hans hemsida,
http://www.jackgartside.com/, och ville hemskt gärna komma över några av hans böcker. Hur jag än letade på nätbokhandlar, både i England och USA, så var det ingen som hade hans böcker i sitt sortiment. Till min glädje så införde han en 'shop' på sin hemsida med möjlighet att betala med kontokort. Då tog det inte lång tid innan två av hans böcker var i min ägo.



Det var böckerna ni ser ovan och, håll med, de har grymt snygga omslag. Tyvärr så är bilderna inne i böckerna i svart vitt, men det är ju innehållet som räknas. I boken Secret Flies visar Jack hur han använder sitt material Secret Stuff till allt från streamers till nymfer. Det materialet består av 8" långa tunna polyester trådar, nästan som Angel Hair. För en flugbindningsnörd som mig passar böckerna utmärkt. Jag "stjäl" lite bindningsknep och mönsteridéer och omvandlar dem för mitt eget behov. Han är som sagt en man att räkna med inom det amerikanska flugfisket och har en del, 'overthere', kända mönster på sitt samvete bl a Secret Baby Baitfish och Soft Hackle Streamer. Den senare kommer att få en 'try-out' plats i min streamerask till nästa säsong.




Så här ser hans Secret Baby Baitfish ut, bunden av Jack 'himself'. Materialet känns lite stelare än Angel Hair och visst finns det vissa likheter med min Epoxystreamer. En parentes och rolig grej är att han signerar böckerna personligen.



Det gör det ju lite trevligare att ha dem i sin ägo. Lite sorgligare är att i hans senaste 'newsletter' meddelas det att han fått cancer och har varit på behandling, men är nu hemma i Boston för att återhämta sig. Jag hoppas att allt utvecklas väl och att han snart igen får vara ute och svinga sitt spö. Alla flugor som finns att köpa på hans hemsida har han bundit själv. Så man förstår att detta är en man som levt och andats flugfiske och flugbindning större delen av sitt liv.

torsdag 20 november 2008

Storebror ser dig

När jag sitter i köket och tittar ut kan jag se hur snön yr runt husknuten och höra hur det dånar i skorstenen. Den första vinterstormen är här. Det är svårt att tänka sig att för mindre än en vecka sen stod jag utvadad i ån med flugspöet. I helgen är det stor chans att det blir säsongspremiär på längdskidor. Säsongerna går verkligen in i varandra.

I senaste numret av Allt om flugfiske läser jag att Länstyrelsen i Jämtland från nästa år ska införa ett internetbaserat system för köp av fiskekort och inrapportering av fisk. Det är meningen att de som köper fiskekort för renbetesfjällen ska ange var de tänker fiska, vilket gör att andra fiskare kan gå in på Länstyrelsens hemsida och kolla fisketrycket. Dessutom ska all fisk inrapporteras, även den som återutsätts, för att Länstyrelsen ska få en uppfattningen om hur fiskbestånden ser ut.

Ja, vad säger man ? I teorin är det en bra idé, men hur tror ni det kommer att vara i verkligheten. Hur många kommer att vara ärliga när det gäller fiskrapporteringen ? Fiskare har ju en tendens att hålla "storfiskvatten" hemliga. Låt mig säga så här....ja é skeptisk !



Avslutar med en bild som får symbolisera en av anledningarna till att man bosätter sig uppe i fjälltrakterna, nämligen fritt strömmande vatten. Det är något vi måste vara rädda om, och kämpa för, för det känns inte alltid som om det ska vara en självklarhet i framtiden.

lördag 15 november 2008

Den sista färden

Nu är vintern ofrånkomligt här. Väderprognosen lovar minusgrader framöver, här i Järpen snöar det "lapphandskar", dvs stora blötsnöflingor, och Sportnytt toppar med slalom och längåkning. Ute på isarna borras det för fullt i jakten på de första rödingarna.



I morse låg ett tunt snötäcke över gräsmattan när jag klev upp. Lillgrabben- och tjejen blev överlyckliga och pratade om snögubbar och pulkor. Plusgrader var utlovade framåt dagen, med uppsprickande molntäcke. Kanske sista chansen för flugfiske för i år ? Iväg i Jettan mot Storån. På vålådalsvägen möter jag plogbilen, ett dåligt omen, eller..? Första stopp blir inloppet till Storhöljan. Provar olika flugor men ingen visar något intresse för dem. Beror det på att vattennivån sjunkit och fisken flyttat sig nerströms ? Ingen aning. Faktum är att ingen fisk ger sig till känna. Flyttar mig till "Flatsen" för att prova lyckan. På tafsen sitter den vanliga ST-Zonkern som gett mig lycka de senaste veckorna. En envis västlig vind tvingar mig ibland att göra backhandkast för att inte få flugan i bakhuvudet, eller ännu värre, i ögat. Tar ett repa längs ån, men utan känning. Fötterna blir kalla av att vara i vattnet och fingrarna blir stela av en kombination av kallt vatten och vind. Dags för kaffepaus. Dagen till ära blir det hembakad rödlöksfocaccia och skivad Rackabajsare nersköljt med en lätt mörkrostad Zoega. Sakta återvänder värmen till de utsatta kroppsdelarna.



Ännu en fiskepass påbörjas. En bit nerströms kommer den första fiskkontakten, lika plötsligt och oväntat som en vinst på en skraplott. Det visar sig vara en öring i 30cm´s klassen som efter avkrokning får återvända till sitt rätta element. Nöjd fortsätter jag mitt fiske. Efter en stund kommer nästa kontakt, fast bara en dragning i zonkern. Lägger nya kast över samma ställe, utan att nåt mer händer. Byter till en större nymf bunden på en streamerkrok i strl 10. En riktig munsbit ! Efter ytterligare kast hugger det till i flugan, men inget fastnar. Det blir dagens sista fiskkänning. Frågan är om detta är årets sista tur med flugspöt ? Jag tror det. Nu är det verkligen bistert att stå i vattnet och flugfiska. Vattnet och luften gör allt för att kyla ner en. Fast det skulle vara kul att få en fisk på fluga i december också. Av erfarenhet vet jag att det brukar bli en del mildperioder innan jul. Och jag har några öringhålor ofiskade längre ner i ån pga det höga vattenståndet. Kanske kanske.......

torsdag 13 november 2008

På tillfälligt besök ?

Jag har ännu inte bestämt om Heavymetalflugan bara kommer att göra ett tillfälligt besök i min flugask eller om den ska få en permanent plats. Många flugor har gått den vägen, alltså in och ut. Någonting med dem har gjort mig missnöjd, så adios my friend. Nu ligger den dock på plus efter förra helgens fisketur vilket innebär att den får följa med ett tag till. Kanske klarar den nålsögat. Nu har jag bundit upp ett antal som jag tänker lägga ut på Tradera i helgen för att se om någon är intresserad. Just nu har jag några andra flugauktioner ute som det är bud på. Tidigt i höst var det ett svalt intresse där, men nu verkar det ha vänt.




Dessa tre i grizzlyfärgerna tan, natural och brown är det frågan om. Bundna på en Kamasankrok i strl 6. Större delen av flugan består av maraboufjädrar. Kroppen består av Ice dub, och här har jag valt kulören Minnow belly. På det hela taget en ganska enkel fluga att binda. Maraboufjädrar rör ju sig väldigt lätt i vattnet och ger ett intryck av liv som lockar fisken.




Så till slut vill jag rekommendera Lunkans blogg , Årefiske, http://www.arefiske.blogspot.com/. Hans senaste inlägg beskriver ett kylslaget fiske med torrflugefångad harr som resultat. Något att fundera över för alla er som redan inlett brasfiskesäsongen.

söndag 9 november 2008

Heavymetal harrar

Gunnar Westrin har benämnt harren som en solskensfisk, som man fiskar under en klarblå himmel, med knotten surrande irriterat runt öronen, ryggen våt av svett och ute på selet vakar ystra harrar efter kläckande insekter. Idag var fiskeförhållandena ljusår från den liknelsen. En stadig sydvästlig vind gjorde att man blev sådär lagom kall och att kasten inte alltid blev så perfekta. Platsen var Storån, återigen. Med mig var Lilltjejen, hon ville följa med och leka i skogen. I hennes ryggsäck låg allt från en chokladkaka till Barbiedockor ( ! )






Jag hoppades att få kroka på nån öring igen. Jag inledde med samma Zonker som förra helgen och efter en stunds kastande krokades den första fisken. Det var en harr på ca 30 cm som efter avkrokningen fick friheten åter. Jag bytte tafs och på knöt jag torrflugan jag nämnde i förra inlägget, "Fishfindern". Ville se om nån harr ville stiga upp till den. Vinden gjorde att det blev svårt att fiska den. Det var inte helt lätt att ha koll på lina och tafs, så det blev inte så många kast.
Lilltjejen signalerade att nu var det dags för korvgrillning, och varför inte. Händerna och fötterna behövde värmas upp. Med två kabanoss, med Johnnys senap, och lite kaffe i magen så var jag redo igen. Provade samma ställen igen men utan känning.

Vi gjorde då en rockad till ett annat ställe. Vinden ville inte ge sig utan blåste oförtröttligt vidare. Ibland mojnade det lite och solen tittade fram och dess värmande strålar gjorde att man stod ut lite längre.



Zonkern satt på igen och i en djupgrop signalerade spöet fast fisk. Återigen var det en harr, aningen större än den första, som krokades av och återfick friheten. Nu var det dags för de riktigt tunga grejerna. Jag knöt på en streamer med stora hantelögon. En fluga som Lunkan kallar heavymetalflugan. Och den gör skäl för namnet, den sjunker som en sten, och är inte helt lätt att kasta. Nåväl, efter några kast så känner jag en dragning i flugan. Fisk eller botten, undrar jag ? Nytt kast på samma ställe och denna gång är det ingen tvekan, fast fisk, långt därnere i djupet. Ännu en harr och storleken större än de tidigare. Jag krokar av den och ropar till Lilltjejen att ta fram kameran och ta ett kort innan jag släpper tillbaka den. Detta blev dagens sista och största fisk.

Nöjda och lite genomfrusna, i varje fall jag, så beger vi oss tillbaka genom skogen till bilen. Där i lä för vinden summerar vi dagen över en sista fika. Både jag och Lilltjejen är nöjda med dagen. Jag har fått fisk och hon har fått vara i en av de bästa av lekplatser, skogen. Innan jag startar bilen kommer en fråga: "Pappa, kan vi stanna och köpa glass på hemvägen" Jag känner att det inte är läge att ta upp diskussionen om lämpligheten med glass en blåsig novemberdag, utan det är klart hon ska ha en glass.
Undrar förresten vad Gunnar Westrin skulle säga om mitt harrfiske och flugorna de tog på ?

torsdag 6 november 2008

Zonkers, Fishfinder & Rock´n´roll

Då och då ramlar det in meddelanden i min mailbox från läsare som uttrycker sin uppskattning över det jag skriver. Tack så mycket ! Det får mig att vilja fortsätta att skriva mer.

Igår kväll satt jag i flugbindningshörnan och knåpade ihop några Zonkers som jag hoppas kunna blöta i helgen. Vad är det man brukar säga. En brottsling återvänder alltid till sin brottsplats. Det tänkte jag också göra, fast inte till nån brottsplats, utan till samma å som förra helgen. Därför gjorde jag några Zonkers med black barred skinnremsor, i några olika färger.





Längst upp är en i färgen chichilla, i mitten två stycken bruna och längst ner en vit och en chartreuse/svart. Den sist nämnda har jag tänkt skulle få den mest tröga öring att hugga, därav den ilsket gröna kulören. Om det funkar återstår att se. De är alla bundna på Partridge BMN-krok. Jag funderade också på en torrfluga som ska reta fisken att stiga till ytan och hugga, och kom fram till denna.



Denna "fishfinder" har en kropp av foam, ett grizzly kroppshackel och en vinge av hjorthår. Tanken är att den ska flyta bra och för en massa "oväsen" på ytan, och bli för svår för fisken att motstå. Den är bunden på en streamerkrok i strl 12. Inspirationen kommer från den klassiska flugan Stimulator. Jag är inte riktigt nöjd med hur den ser ut. Den kommer förmodligen att ändra utseende lite grann och en annan bindningsteknik till kroppen. Jag ska ivarje fall se hur den uppför sig på vattnet, och inte minst att den blir som en proppeller som tvinnar tafsen.



Då var det bara rock´n´roll kvar då. Medan jag satt och gjorde dessa flugor satt en CD i spelaren med en gammal favorit, nämligen Ken Hensley. På 70-talet var han låtskrivare, organist och gitarrist i gruppen Uriah Heep, ett av de bättre banden i den tyngre genren. Vissten ni förresten att gruppnamnet kommer från romanen "David Copperfield", författad av Charles Dickens.

Nu lyssnade jag på en samling med låtar från hans solokarriär, där han kan ta ut svängarna lite mer än i bandet, men ändå med en touch av Heep. Har ni aldrig hört Uriah Heep eller Hensleys sololåtar ? Grattis, då har ni något att se fram emot. Han hoppade av Heep i slutet av 70-talet medan bandet fortsatte och håller på än idag. Hans storhet understryks av att Heeps populäraste låtar än idag, de fansen vill höra, är skrivna av Hensley på 70-talet !

Jag såg på http://www.vattenreglering.se/ att nivån i Håckren äntligen har sjunkit några centimeter. Jag vet att det är som en droppe i havet, men det är bra för ån, för då kommer den inte att stiga mer.

I helgen är det Fars Dag. Vad passar då bättre en flugfisketokig småbarnspappa att få än en dag vid ån ?

söndag 2 november 2008

Rekordöring !!!





Det här är en dag jag sent ska glömma. Den började i moll, men avslutades i dur. Efter några dagar med minusgrader så var prognosen för idag plusgrader. Eftersom vi har kommit in i november så har en hel del fiskevatten blivit lovliga igen för de som står ut med frusna fingrar och tår. Fiskegrejerna packades och bilen styrdes mot Storån. Fjällen lyste i vitt efter de senaste snöfallen och på vägen är det fortfarande isigt efter nattkylan. Framme vid grusgropen vid Storån möts jag av en syn jag inte räknat med. Hela strömmen och höljan har förvandlats till en sjö ! Omöjligt för flugfiske.
Det beror på att vattennivån i regleringsdammen Håckren nu ligger på en ny rekordnivå, 492,24 möh, vilket är nästan 0,5 m över det tidigare rekordet. Jä##a kraftbolag, tänker jag. Som om inte det vore nog kommer en rejäl regnskur, så man blir sur på utsidan också. Här gäller det att tänka om och jag åker uppströms till en ny fiskeplats. Här får jag sällskap av en Vallbo-bo, hmm...roligt ord, som också valt att trotsa novembervädret. Jag väljer en nybunden ST-Zonker i färgen grizzly med conehead i silver och med extra glitter i vingen, med tanken att locka trög fisk.
Efter några kast suger det till rejält i spöet och jag inser direkt att det är en fisk i modellen XL.
När den är inom synhåll börjar jag fundera hur jag ska få iland den, eftersom min håv, olämpligt nog ligger i backluckan på bilen. Inget annat att göra än att ropa till han från Vallbo och beordra honom att komma med sin håv. Tillsammans lyckas vi till slut bärga öringen och kan njuta av dess skönhet, där den ligger på den frusna marken.


Jag inser direkt att den kommer att tangera 2-kilos strecket och att det är ett nytt personbästa för mig.

Flugan var som sagt en zonker, bunden på en Partridge BMN-krok, och den fiskade jag med en snabbsjunkande polytafs och en flytande WF-lina. Det är sällan jag använder sjuklina, man har så mycket bättre kontroll på var flugan är om man använder en flytlina.



Efter lite kaffe och mackor, med sällskap av ett par Rautjoxor, fiskar jag en stund till och krokar en harr på 40-45 cm, på zonkern, som får gå tillbaka. Nöjd med dagen åker jag hemmåt för att mäta och väga fisken. Den visar sig vara 62 cm lång och väger 2050 g, och kommer att avnjutas gravad på julafton. Trots att dagen började så surt så slutade den med mungiporna uppåt.
Och jag kan ju tillägga att fiskesuget inte minskat med en sån här fisk, utan det har skruvats upp ett par hack. Dessutom har jag ju återtagit ledarpositionen i familjens öringliga.

torsdag 30 oktober 2008

Mina flugor #5

Denna fluga är från början en dansk kustöringfluga. Jag tror att den är skapad av Morten Valeur och har gjort succé bland havsöringsfiskare både i Danmark och Sverige, under olika namn och i olika versioner. I min version kallar jag den ST-baitfish och kan den fånga öringar längs kusten så kan den också göra det i jämtländksa strömmar. Den består till största delen av en långfibrig dubbing som heter STF-dub, vilket betyder Synthetic Translucent Fiber. Dubingen finns i ett flertal färger och de jag använder mest är white, tan och gray olive. White har jag med i alla flugor för att få dem så ljusa och genomskinliga som möjligt. Dessutom brukar jag tillsätta lite Ice Dub för att få den lite, lite glittrig.








Komplettera med ögon och epoxylim och du har en färdig fluga. Jag brukar måla röda gälar och ryggen i en passande nyans med mina Promarker tuschpennor, för att få en extra touch på flugan.
Dubbingen kan blandas i det oändliga för att få fram den nyans på flugan som du önskar och målar du den dessutom med tuschpenna så blir möjligheterna ännu större.



Ovan syns en ST-baitfish i grayolive nyans. På denna har jag målat ryggen i en passande kulör.




Denna är i färgen tan med målad rygg i mörkare nyans.


Egentligen är det en enkel fluga att binda eftersom den bara består av ett material. Kruxet är att få till den. Det hela går ut på att lägga dubbingen i en bindtrådsögla som sedan snurras runt krokskaftet och att se till att fibrerna ligger fria. På nätet finns detta beskrivet på ett flertal ställen.

Så en liten parentes till slut. Häromdagen damp det ner ett paket från Ginza, http://www.ginza.se/, i min postlåda, innehållande lite "nöjesprodukter". En film och två CD-skivor.
Filmen är "Där floden flyter fram", en gammal klassiker som det är mer än 10 år sen jag såg senast. Den handlar om bröderna Norman och Paul som växer upp i Montana strax efter sekelskiftet. Fast de är så olika älskar de varandra och har flugfisket som en gemensam nämnare. Bilden på fodralet är inte densamma som när filmen var ny. Nu domineras det av Brad Pitt, eftersom han har blivit en megastar. När filmen var ny stod hans namn inte ens överst i rollistan. CD-skivorna är två gamla klassiker med Judas Priest från 80-talet, "British Steel" och "Screaming for Vengeance". Ingen av dessa tre kostade mer än 40 kr / st !! Väl investerade pengar.