Fiske i de skygga öringarnas rike del 2

Tillbaka till samma ställe som igår, med pannlampa, och med förhoppning om att få en rejäl böj på spöet. Jag möts av blåst och regn, inte de bästa förutsättningarna för flugfiske. Dessutom kommer vinden från fel håll för en högerhandskastare. Börjar lite längre uppströms denna gång. Stället riktigt luktar öring. Trots att jag provar en massa flugor händer ingenting. Jag fiskar mig nedströms med en Caddis på tafsen, till nästa strömkoncentration.

Inte heller det ger någonting. Fiskar igenom nästa ström och hölja med samma resultat. Verkar som öringen inte alls är på humör. Vinden som legat på hela tiden har nu kylt ner mig så jag bryter upp och går tillbaka till bilen. Vandringen får kroppstemperaturen att stiga och snart är jag varm igen. Jag avslutar kvällen i Storån, vid inloppet till Storhöljan. Men, där är det lika livlöst. Inte ens en liten öring hugger efter flugan. Visst är det märkligt att det kan vara så dött ? När regnet tilltar ger jag upp för denna gång, och för denna sommar ? I billjuset på väg hem kan jag se hur löven börjar falla från träden i blåsten och det är bara att inse att hösten börjar ta ett allt fastare grepp om oss.

Fiske i de skygga öringarnas rike

Gårdagskvällen, i varje fall en liten stund, tillbringades i fiskevattnet med det klara vattnet och de skygga öringarna. Anledningen till att det blev så liten stund var att pannlampan låg kvar hemma i garaget ! Att snubbla runt bland stenar i okänt vatten och i mörker är ingen hit. När det blev så mörkt att det var svårt att se botten och att byta fluga gav jag upp. Min fiskesträcka var underbart vacker med strömmar och höljor. Jag skickar ett tack till Patrik som berättat om den. Jag ska göra ett nytt försök ikväll och då ska jag se till att pannlampan ligger i ryggsäcken. Förhoppningsvis ska också de skygga innevånarna var med i matchen.

Nattsländekläckning

Ikväll hann jag med en snabbtur till Undersåkersälven. Eftersom jag var lite trött på att dänga streamer beslöt jag att bara fiska torrfluga den stund jag var ute. Kvällen var varm och jag behövde inte ha mer än en underställströja och flanellskjorta på mig. Just nu ligger utetemperaturen på ca 14 grader här, så hösten och kylan känns med ens avlägsen. Ikväll fick jag också uppleva en rejäl nattsländekläckning.



Det var länge sen sist. Det tog ett tag innan fisken fattade vad som hände, men sen började det vaka. Några större fiskar visade sig längre ut, tyvärr utom räckhåll för mitt #4 spö. Istället var det några mindre öringar som glupskt slukade min nattsländeimitation. När mörkret började lägga sig avtog kläckningen och därmed fiskaktiviteten. Kul var det och så som fisket sett ut den senaste tiden så får man glädjas åt det lilla.

Trötta fötter

Dagen inleddes i Lundhagskängorna och avslutades i Simms vadarkängor. Lundhagarna tog mig upp till Kläpphögarna ovan Ottsjö. Där har man en fin utsikt över fjällvärlden. Hållfjället, Grofjället, Välliste och Ottfjället ser man närmast. Längre bort skymtar man Anaris- och Lundörrsfjällen. Allt detta kunde jag njuta av i solskenet. En helt OK arbetsdag. Senare på kvällen fiskar jag en sträcka strax uppströms Prästfallet. Trögheten fortsätter. Ingen fisk visar det minsta intresse för mina flugor. Märkligt ! Jag fiskar ingen lång stund utan all frisk luft och fjällvandringen har satt sina spår och tröttheten kommer sakta smygande och jag avbryter och åker hem.

Får man njuta av nån större öring så varför inte av bra musik ? Här är ett klipp med ett av mina favoritband, Whitesnake. Det är från TV-programmet Måndagsbörsen från 1984. Kommer ni ihåg det ? Det roliga med detta klipp är att publiken ser helt malplacerad ut. De var vana med pop a la Jacob Dahlin och så kommer dessa rockers och skruvar upp volymen och kör. Det är inga dusinlirare Coverdale omger sig med. Lord, Powell, Murray och Sykes. Respekt !
Jag såg dem två dagar innan på Isstadion i en kanonkonsert. Tyvärr sålde Coverdale sin själ till USA-marknaden några år senare.

Fiske under stjärnklar himmel

Igår begav jag mig mot Södra Årefjällen igen, i jakt på en storöring. Inledde i en underbart vacker hölja, som "luktar" öring. Jag har fiskat den tidigare, utan resultat, men den borde hålla fisk, åtminstone nån gång. Jag inledde torrt med nattsländeimitation och övergick sen till en musimitation för att locka nån öring, men icke. Provade därefter lite streamerfiske, men inte heller det ändrade på resultatet.



Flyttade sen till Storån, eller rättare sagt det som är kvar av ån. Fiskade strömmen med streamer och de som visade intresse var några småöringar. Ingen av de större ville vara med i matchen. Kanske de är lika irriterade som mig på att ha blivit av med sina ståndplatser i strömmarna att de beslutat att bojkotta alla flugor ? Mörkret kommer allt tidigare vid denna årstid och redan vid 23-tiden var det kolmörkt. Tittade man upp mot himlen, som igår var stjärnklar, är det lätt att tankarna far iväg. Man inser hur liten och obetydlig man är i världsaltet när man ser alla stjärnor som lyser upp himlavalvet. Det är fascinerande att titta på och gör man det för länge så är det lätt att man glömmer vad man håller på med, fiskar. Tiden rinner ouppbörligen iväg nu. Det är inte många fisketillfällen kvar nu och ska man få en större öring så gäller det att ha flugan i vattnet.

I nytt vatten

Idag åkte jag västerut för att prova, för mig, ett nytt vatten. Ett svårfiskat, men öringen finns där. Med var torrflugespöet, 4:an, och ett strålande soligt väder. Kan inte bli bättre.


Eftersom vattnet är klart och inte så djupt så gäller det att tänka sig för så man inte skrämmer bort fisken. Helst ska man avvakta tills man ser ett vak. Då jag inte såg något sådant så blindfiskade jag över troliga ståndplatser, men utan resultat. Jag blev faktiskt helt utan fisk. Fast det är sånt man får räkna med när man besöker ett vatten för första gången. För resultat gäller hårt arbete, eller hur Ricky ?
Nu återstår cirka en vecka innan det blir fiskeförbud i de strömmande vattnen. En vecka som det gäller att utnyttja. Nån eller några kvällsturer ska jag unna mig.

Apropå den rätta imitationen. Kolla in den här filmsnutten om Dagsländor. Lägg speciellt märke till nymfen som simmar upp och ned. Är det nån som är i närheten av att efterlikna dessa nymfer och sländor ? Och hur kommer det sig att fisken låter sig luras av våra bristfälliga imitationer ?

Augustiflugor

Idag kom det efterlängtade brevet från Whitewaterflies , med lite nytt flugbindningsmaterial. Tyvärr tog det lite längre tid denna gång, och det blev lite dyrare. Det beror på att det fastnat i tullen på Arlanda och för det vill Posten ha 63 kr och Tullen 53 kr. För att klistra på några etiketter på kuvertet ! Mina tidigare beställningar har aldrig belagts med tullavgifter. Måste undersöka vad som gäller vid beställningar utomlands.

Ikväll har jag gjort några, som jag hoppas, storöringflugor för att fiskas de sista dagarna som är kvar av augusti.



Det är en Tiger Barred Zonker. Jag hoppas att färgerna ska reta öringen tillräckligt för att den ska hugga. Sen kommer en ST Zonker Purple. Jag tror att den färgen kan vara bra när mörkret faller. Till sist två nattdräpare. En Ice Muddler och ytterligare en ST Zonker i bästa nattfärgen, svart. Nu återstår bara att ta reda på vad Mr Trout tycker om dessa flugor.

F.E.H.C

Ikväll tog jag och 4:ans spö en tur till Undersåkersälven. På tafsen satt en F.E.H.C ( Foam Elk Hair Caddis ) under hela kvällen. Sommaren har återigen intagit fjällvärlden och jag hoppades på kläckningar och vakande öring. Vid mitt första stopp vakade bara småöringar och några av dem slukade också min fluga. Jag omgrupperade till min hot spot en bit bort med förhoppning om större fisk. Även där vakade de små. Några större visade sig längre ut, utom räckhåll. Intill en sten gick en lite större öring upp och tog min fluga. Den bjöd på en trevlig fight med det lätta spöet. Efter fotografering och avkrokning återfick den friheten. Längre ut fortsatte större fisk att vaka sporadiskt. Tänk om jag ändå kunde nå ut med flugan till dem ?

En kväll i Undersåker

Mina krav på en trivsam kväll är inte stora: En stor Elk Hair Caddis, ett klass 4 spö, några öringar och lite kaffe.

Nu är det klippt & Storåöringar

Idag gjorde jag slag i saken och klippte till. På köksbordet la jag upp vadarna från Åkersberga och tog fram bästa saxen och vips så förvandlades de till ett par midjevadare. Med hjälp av symaskinen och material till hällor så tog det inte lång stund innan de var färdiga. Är detta månne Loops första midjevadare ?

För er som inte provat midjevadare kan jag starkt rekommendera det. För min del så har jag aldrig haft nån nytta av överdelen. Viker man ner den och har den runt midjan blir det för klumpigt och har man den på sig blir det lätt för varmt när man går längre sträckor. Och att uträtta naturbehoven blir så mycket smidigare när man slipper ta av sig på överkroppen. I går kväll när jag fiskade med Ricky Röding så visade han mig att han gjort samma sak med sina vadare. Det är lite som med blindtarmen. Den finns där inne i kroppen till igen nytta och när den blir irritersam skär man bort den och sen lever man lyckligt vidare. Nästa gång jag behöver investera i nya vadare kommer det att bli ett par i midjemodell. Finesser jag vill ha på dem är zip (blixtlås) och fickor. Fickor ? Jo, för att ha någonstans att göra av händerna när man bara står och hänger eller spanar efter fisk.

Nu över till avdelningen öring, Storåöring. Idag fick jag mail från en flugfiskare och bloggläsare vid namn Jens från Falun. Det var han som tog en öring på 2,2 kg i Storån tidigare i somras. Nu skickade han bilder i bättre kvalitet på den och andra öringar han fångat, alla från Storån. Både den här och den berömda nere i Dalarna. Håll till godo.

2,2 kg Storån Jämtland

0,9 kg Storån Jämtland

1,0 kg Storån Dalarna

1,9 kg Storån Dalarna

Härliga öringar. Alla fångade på torrfluga. Den på 1,9 kg är fångad av Jens kollega Magnus. Det verkar som om Jens och Storån har inlett ett givande förhållande.

Ricky Röding å Jag

Igår kväll åkte jag och Ricky Röding mot Södra Årefjällen för att fånga någon eller några större öringar. Vi tog plats vid en underbart vackert strömsträcka som riktigt doftar storöring. Vi vet att de finns där, men att de är oerhört skygga i det klara vattnet. Jag och Ricky har gjort en del fisken genom åren och de har alla en sak gemensam. Småfisk. Nu skulle väl ändå den förbannelsen brytas hade vi bestämt. Men....hur vi än fiskade och bytte flugor hände ingenting. Ingen fisk var intresserad och vi såg inga vak. Ingen kläckning heller för den delen. När mörkret tätnat och duggregnet börjat falla beslöt vi att byta plats. Samma scenario upprepades där, ingenting.

Torrflugefiskare i blåsväder

Igår kväll besökte jag Undersåkersälven och en av mina hotspots, som gett mig många fina öringar. Blåst hade det gjort hela dagen. Trots det åkte #4 spöet med för sträckan är som gjord för torrflugefiske. Vinden var inte värre än att det gick bra att lägga ut flugan, och som tur var så kom den från rätt håll. Några mikroskopiska öringar var upp och visade intresse för min Foam Elk Hair Caddis, långt namn det där. Efter lite nötande så steg en lite större öring och slukade flugan. Efter en kort kamp kunde jag befria den från obehaget och låta den återvända till sitt rätta element. Några mer småöringar tog flugan, men ingen i större modell. När mörkret föll bytte jag utrustning till 6:an och streamerfiske, men utan resultat. Några större öringar visade sig, naturligtvis, utom räckhåll. När vinden gjort sitt och kylt ner mig, trots fleecemössa och dubbla tröjor, fick det räcka och jag for hem.

Inte så snygg, men den fungerar

Streamerfiske igen

Återigen tog jag en korttur 5 min västerut. Denna gång var jag inte själv utan ett helt gäng bilar var parkerade efter vägen. På min tänkta fiskeplats huserade redan ett sällskap. Eftersom de var klädda i gympadojjor och utrustade med spinnspön förstod jag att de inte skulle stanna så länge. Under tiden förflyttade jag mig nerströms. En epoxystreamer på tafsen fick bli mitt val och redan i andra kastet drog det till i linan. Efter en stund kunde jag håva in en fin matfisk. Av kämpaglöden att dömma trodde jag först att det var en större fisk. När mörkret börjar lägga sig över älven så besannas mina antaganden. Jag är själv. Jag går uppströms till min favoritplats, en strömkoncentration, i min jakt på storöringen. Mörkret tätnar, pannlampan tas fram, kaffe dricks, trassel på tafsen reds ut och månen stiger. Och över vattnet ligger ett tunnt, tunnt dimtäcke. Det är förtrollande vackert. Allt som saknas är en rejäl dragning i linan och hur jag än fiskar mina streamer så uteblir den. Till slut ger jag upp, packar ihop och åker hem. Trots allt lite nöjd med att ha fått känna på en skaplig öring.

Till slut kan jag meddela att jag kommer att ta farväl av en kär gammal vän inom kort. Vi har upplevt många goda fisken tillsammans genom åren, men nu har hans tid kommit. Den jag menar är mina kära Vision Extreme vadare med läckade häl. Hur jag än försökt att laga med Liquisole så blir det inte tätt. Det är bara att inse att de har gjort sitt. Följdfrågan blir då om mina Loopvadare ska klara sig undan saxen ?

Ingenting

Hösten gör nu sina första trevare här. De första löven har landat på gräsmattan, mörkret blir allt tyngre och temperturen sjunker. Igår kväll gjorde jag en korttur till Storån. Det är i princip bara i den övre delen som det går att fiska nu när Håckrens vattennivå hela tiden stiger. Jag provade att fiska djupt med tung streamer, och då menar jag djupt, för flera gånger fastnade den i botten. jag provade i mellanskiktet och i ytan, med samma resultat. Ingenting ! Det borde finnas gott om fisk i ån när den kan gå upp obehindrat. Eller också reagerar den på annat sätt och står i det djupa stillastående vattnet. Men som tur är fiskalternativen många här i trakten så nästa gång blir det ett annat vatten. Återigen, synd bara att en sån fin å ska förstöras till en av säsongens höjdpunkter, fiske i augustimörker.

Denna öring på 1,6 kg tog jag en augustinatt för 2 år sen.

Läser ni senaste exet av Allt om Flugfiske så hittar ni en artikel om just detta med en del nyttiga tips. Där finns också en artikel om världens bästa öringflugor. 6 flugor presenteras, och handen på hjärtat, hur många av dessa har ni knutit på er tafs ? Jag gissar att skulle vi fråga 10 flugfiskare om samma sak så skulle vi nog få ihop ca 50 flugor. Fast det är aldrig fel med lite flugtips.

Streamerfiske

Igår kväll tog jag bilen och körde i ca 5 min västerut och vips så var jag vid en fiskbar ström. Ibland åker man över ån efter vatten, men nu skulle jag prova denna plats. Var här för några veckor sedan och tappade då en fin fisk ute i strömmen. Revanschdags ! Nu satt 6:an i handen igen och det kändes lite klumpigt efter att ha fiskat med 4:an de senaste gångerna. Men nu var det streamer som gällde. Började med muddler för att se om någon öring ville stiga mot ytan. Ingen reaktion. Bytte till tyngre Zonkers och fiskade samma sträcka igen, ingenting denna gång heller. Efter lite kaffe innanför västen ändrade jag taktik igen. På med en fast sinking polytafs och en lila Epoxy. På första kastet högg det till alldeles utanför mig och en fisk gjorde allt för att slita sig loss. En öring på ca 5-6 hg kan lyftas iland efter en kort men intensiv kamp. I nästa kast hugger en mindre släkting näsan på samma ställe. Sen är det stendött igen, för resten av kvällen.

Nu kan man ställa sig följande frågor: Stod öringen där hela tiden ? Eller var det flugan som lockade den ? Eller var det den förtyngda tafsen som gjorde susen ?

Flugfiskefrågor som förblir obesvarade.

And the winner is.....

Spänningen är olidlig.......Lillgrabben sträcker ner sin hand i burken och tar upp en lapp......Jag vecklar ut den och läser............Tomas Lundström i Hägersten.

Grattis till dig. Dessa 5 öringflugorflugor kommer med posten i veckan.


Marabou matuka, Epoxy, 2 st Zonker och Ice Muddler

Åter till torrflugeland

Himlen är klarblå, solen tokskiner och i öronen hörs fjällets melodi, myggsurr och runt hörnet väntar flugfiske. Kan det bli bättre ? T-shirten är redan genomsvettig på ryggen när jag slår upp tältet, vid det som får bli min bas de närmaste två dagarna. Planen är att till fots ta sig till olika fiskeplatser i närheten. Jag börjar med den som ligger längst bort, en vandring på ca 5km, iförd långkalsonger och vadarbyxor ! Gissa om det kommer att bli svettigt i de nedre kroppsregionerna. På vägen dit pausar jag vid några småtjärnar för att kolla efter vak, men jag ser inget. Efter cirka 1 timme är jag framme vid mitt mål, ett vatten som gjort för torrflugefiske. Det finns grunda partier där öringen ibland går in för födojakt, och de är dessa jag är på jakt efter. Istället för att blindfiska och förmodligen skrämma bort fisk, så avvaktar jag och låter öringen avslöja sig med vak innan jag fiskar. Under tiden tar jag fram lunchen. Fläskpannkaka, gjord på dinkelmjöl och kallrökt skinka, och lingonsylt. Ett högoktanigt bränsle för en hård arbetande flugfiskare. Allt sköljs ner med nykokt kaffe. Livet ler verkligen mot mig i denna stund, bara en sak fattas. Som ett brev på posten kommer det. Ett öringvak, som följs av flera. Jag tar spöet och flyttar mig till lämplig kastposition. På tafsen sitter en svart kläckare. Lägger ut första kastet och flugan landar nästan perfekt. Ingen reaktion från fisken. Skrämde jag den i klara vattnet ? Nytt kast på nästan samma ställe. Spänningen är olidlig. Ska öringen ta ? En virvel och flugan är borta. Ibland kan man bli lite för ivrig i mothugget och dra flugan ur käften på fisken. Detta är vad som händer mig. Lite för snabbt gör jag mothugget och för en kort stund kan jag känna kraften från öringen, innan linan slaknar och allt är över. Där det nyss plaskade

ligger nu en blank orörd vattenyta. Öringen, ja den drog och ställde sig i skydd någonstans och kommer nog inte att visa sig mer idag. Sånt är flugfiskelivet, det är bara att ta nya tag.

Innan jag for på denna tur så lagade jag mina midjevadare med Liquisole pga läckage. Nu känner jag att jag inte lyckades så bra för min högra fot är riktigt genomblöt. Tur i oturen att det är sommarvarmt vatten och inte iskallt smältvatten. Innan jag fortsätter fisket tar jag av mig vadarna och lägger de och strumpan på tork. Samtidigt sköljer jag ner förtreten med den missade öringen med en kåsa kaffe.

Med blöt högerfot fortsätter jag mitt fiske under dagen. Till slut får jag utdelning för mitt slit i ett annat fiskevatten. På Elk Hair Caddis och Goddards Caddis överlistar jag några öringar, med en toppvikt på ca 5 hg. Inga jättar, men ack så roliga att fånga. Speciellt på mitt #4 spö. Det har helt klart medfört en ny dimension i mitt flugfiskeliv. Lätt spö och torrfluga.




Det är en trött flugfiskare som lägger sig framåt kvällskvisten, med trötta fötter efter ca 1 mils vandring, men med torra strumpor.

Nästa morgon vid sjusnåret kliver jag upp och efter ett par kåsor kaffe och lite Aquafresh på tändera så känner jag mig som en ny människa. Redo att bjuda upp till dans. Inte med fagra damer, utan med prickiga skönheter. Läckaget är provisoriskt lagat med en ICA-kasse. Vattenytan bryts då och då av små vakringar, men ju längre morgonen lider så avtar fiskaktiviteten. Jag lyckas lura nån öring, också denna gång på en Caddis. Jag fortsätter och fiska en bit in på förmiddagen innan jag bestämmer för att bryta, dels pga den dåliga fiskaktiviteten och dels för att jag lovat att komma hem på em.

En tanke har slagit rot i min skalle angående de läckade vadarna. Jag ska göra ett försök till att täta dem. Snart är det mer Liqusiole i foten än vad det är neopren. Om det inte lyckas så är det stor risk att vadarna från Åkersberga råkar ut för samma behandling som mina gamla vadare. Det är oerhört skönt att gå omkring i ett par midjevadare jämfört med ett par traditionella. Jag vadar aldrig djupare än ljumskarna och bröstdelen är oftast bara i vägen. För att inte tala om hur mycket lättare det går att pinka !

Sammanfattningsvis var det en trevlig tur, och här följer några fler bilder.

Tur att det inte var färska björnspår.

Välgarderad, strl 4 - 14.


Denna rackare följde med hem i packningen.

Blodgivare.

1-års dag

Nu har det gått 1 år och drygt 140 inlägg sedan denna blogg startades. Tack till alla ni som följer den och som hör av er. Födelsedagar brukar man ju fira och denna ska vi fira på följande sätt:

Jag lottar ut 5 st flugor till en av er, flugor som kan vara bra att ha nu till augustifisket efter öring. Det enda ni behöver göra är att skicka mig ett mail, adressen hittar ni här till höger, med ert namn och adress. Gör det före söndag, för då kommer Notarius Publicus att genomföra lottningen.

Igår åkte jag till Storån på öringjakt. Parkerade vid grusgropen och till min förvåning var det ingen annan bil där. Förklaringen fick jag när jag tittade ut över det som brukar vara en dånande fors. Nu flöt vattnet lugnt där för Håckrens vattennivå nådde precis upp dit. Där strömmen brukar vara låg nu en blank vattenyta. Hur det är med kraftbolagens tappningsregler tänker jag inte fördjupa mig i, men trist är det när en trevlig å förvandlas till ett regleringsmagasin. Nåväl, det gick ju fortfarande att fiska i slakströmmen där och uppströms. Provade först en vända med torrfluga med #4 spöet, men ingen fisk var intresserad. Bytte spö och körde en vända med streamer med samma resultat. Åkte sen längre uppströms och där fångade jag ett par småöringar.

Hur fisken reagerar på den ändrade vattennivån vet jag icke, men rent teoretiskt borde fisk lätt kunna vandra upp i ån nu. Jag hoppas att de börjar tappa ur lite i Håckren för annars är snart hela Storån en lugnflytande, svårfiskad å.

Imorgon ska jag ut på lite trevligare fiske. Det blir en tur till fjälls och jag är hemma på fredag e.m igen med en färsk rapport.

Där satt den !

Tänk att det ska behövas så lite för att allt helt plötsligt ska kännas så mycket bättre. Att få upp den krokade öringen istället för att den ska slita sig. Det är små detaljer som är skillnad mellan succé och fiasko. Äntligen var allt på min sida och jag kunde lyfta iland en rund och fin öring på 45 cm. Mitt klass 4 spö stod i en härlig båge och kroken på Elk Hair Caddisen satt där den skulle. En av de trevligaste fångsterna jag upplevt. Var jag var ? Det var en liten å, men var, det håller jag för mig själv.

Eller så berodde allt på att denna gång fick håven ligga kvar i bilen, vem vet ?