Nåväl, nog om det, över till fisket. Väl vid första öringhöljan märkte jag genast att här var kläckning på gång. Nattsländorna fladdrade genom luften och en förhoppning om fiske på vakande öring tändes inom mig. Visst blev det så. Under nån timme kläckning kunde jag fiska på vakande öring. Spöet fick kröka rygg flera gånger, men inte för nån fisk i större storlek. Det var bara de små som ville vara med på kalaset. Fast kul var det ändå. Äntligen !
Det blev en härligt ljus natt med en sol som aldrig ville gå ner. Lägg till det fågelkvitter och möte med en älgtjur på myren. Fast det bästa sparades till sist. På den sista fiskeplatsen stod en öring i bättre storlek och head`n`tail vakade i strömmen. Jag provade vått och torrt, men förgäves. Den fisken visste vad den ville ha, och det kunde inte jag erbjuda den. I ren desperation lät jag en Epoxystreamer passera framför nosen på den, med samma resultat som följd. Den fortsatten lugnt med sitt vakande precis som om den var kung i strömmen, och det kanske den var. Vid såna stunder inser man att man aldrig kan bli fullärd som flugfiskare. Packade ihop grejerna och begav mig mot bilen och kl 4 imorse somande jag med en speciell vakande öring på näthinnan.
4 kommentarer:
De är precis så där en kväll skall vara när man vandrar med flugspöt i handen.
*Rysningar*
Hej,
Ser fram emot en fortsättning på fallet med den head and tail-vakande öringen! Följer din och och Lunkans blogg och längtar efter när det är min tur att blöta flugorna i Åres vatten v.31!
Fortsätt skriva, det är mycket uppskattat och du gör det bra!
// Andreas
Härlig kväll. Känner igen mitt favoritvatten;-) Finns en bild på Lunkans Wall of fame, på en prickig skönhet från i juni, två likadana herrar fick gå tillbaka. Ha det gött!
Ja, jag vet och jag var också på jakt efter liknande herrar, men gick bet denna gång.
Skicka en kommentar