Storebror ser dig

När jag sitter i köket och tittar ut kan jag se hur snön yr runt husknuten och höra hur det dånar i skorstenen. Den första vinterstormen är här. Det är svårt att tänka sig att för mindre än en vecka sen stod jag utvadad i ån med flugspöet. I helgen är det stor chans att det blir säsongspremiär på längdskidor. Säsongerna går verkligen in i varandra.

I senaste numret av Allt om flugfiske läser jag att Länstyrelsen i Jämtland från nästa år ska införa ett internetbaserat system för köp av fiskekort och inrapportering av fisk. Det är meningen att de som köper fiskekort för renbetesfjällen ska ange var de tänker fiska, vilket gör att andra fiskare kan gå in på Länstyrelsens hemsida och kolla fisketrycket. Dessutom ska all fisk inrapporteras, även den som återutsätts, för att Länstyrelsen ska få en uppfattningen om hur fiskbestånden ser ut.

Ja, vad säger man ? I teorin är det en bra idé, men hur tror ni det kommer att vara i verkligheten. Hur många kommer att vara ärliga när det gäller fiskrapporteringen ? Fiskare har ju en tendens att hålla "storfiskvatten" hemliga. Låt mig säga så här....ja é skeptisk !



Avslutar med en bild som får symbolisera en av anledningarna till att man bosätter sig uppe i fjälltrakterna, nämligen fritt strömmande vatten. Det är något vi måste vara rädda om, och kämpa för, för det känns inte alltid som om det ska vara en självklarhet i framtiden.

Den sista färden

Nu är vintern ofrånkomligt här. Väderprognosen lovar minusgrader framöver, här i Järpen snöar det "lapphandskar", dvs stora blötsnöflingor, och Sportnytt toppar med slalom och längåkning. Ute på isarna borras det för fullt i jakten på de första rödingarna.



I morse låg ett tunt snötäcke över gräsmattan när jag klev upp. Lillgrabben- och tjejen blev överlyckliga och pratade om snögubbar och pulkor. Plusgrader var utlovade framåt dagen, med uppsprickande molntäcke. Kanske sista chansen för flugfiske för i år ? Iväg i Jettan mot Storån. På vålådalsvägen möter jag plogbilen, ett dåligt omen, eller..? Första stopp blir inloppet till Storhöljan. Provar olika flugor men ingen visar något intresse för dem. Beror det på att vattennivån sjunkit och fisken flyttat sig nerströms ? Ingen aning. Faktum är att ingen fisk ger sig till känna. Flyttar mig till "Flatsen" för att prova lyckan. På tafsen sitter den vanliga ST-Zonkern som gett mig lycka de senaste veckorna. En envis västlig vind tvingar mig ibland att göra backhandkast för att inte få flugan i bakhuvudet, eller ännu värre, i ögat. Tar ett repa längs ån, men utan känning. Fötterna blir kalla av att vara i vattnet och fingrarna blir stela av en kombination av kallt vatten och vind. Dags för kaffepaus. Dagen till ära blir det hembakad rödlöksfocaccia och skivad Rackabajsare nersköljt med en lätt mörkrostad Zoega. Sakta återvänder värmen till de utsatta kroppsdelarna.



Ännu en fiskepass påbörjas. En bit nerströms kommer den första fiskkontakten, lika plötsligt och oväntat som en vinst på en skraplott. Det visar sig vara en öring i 30cm´s klassen som efter avkrokning får återvända till sitt rätta element. Nöjd fortsätter jag mitt fiske. Efter en stund kommer nästa kontakt, fast bara en dragning i zonkern. Lägger nya kast över samma ställe, utan att nåt mer händer. Byter till en större nymf bunden på en streamerkrok i strl 10. En riktig munsbit ! Efter ytterligare kast hugger det till i flugan, men inget fastnar. Det blir dagens sista fiskkänning. Frågan är om detta är årets sista tur med flugspöt ? Jag tror det. Nu är det verkligen bistert att stå i vattnet och flugfiska. Vattnet och luften gör allt för att kyla ner en. Fast det skulle vara kul att få en fisk på fluga i december också. Av erfarenhet vet jag att det brukar bli en del mildperioder innan jul. Och jag har några öringhålor ofiskade längre ner i ån pga det höga vattenståndet. Kanske kanske.......

På tillfälligt besök ?

Jag har ännu inte bestämt om Heavymetalflugan bara kommer att göra ett tillfälligt besök i min flugask eller om den ska få en permanent plats. Många flugor har gått den vägen, alltså in och ut. Någonting med dem har gjort mig missnöjd, så adios my friend. Nu ligger den dock på plus efter förra helgens fisketur vilket innebär att den får följa med ett tag till. Kanske klarar den nålsögat. Nu har jag bundit upp ett antal som jag tänker lägga ut på Tradera i helgen för att se om någon är intresserad. Just nu har jag några andra flugauktioner ute som det är bud på. Tidigt i höst var det ett svalt intresse där, men nu verkar det ha vänt.

Dessa tre i grizzlyfärgerna tan, natural och brown är det frågan om. Bundna på en Kamasankrok i strl 6. Större delen av flugan består av maraboufjädrar. Kroppen består av Ice dub, och här har jag valt kulören Minnow belly. På det hela taget en ganska enkel fluga att binda. Maraboufjädrar rör ju sig väldigt lätt i vattnet och ger ett intryck av liv som lockar fisken.

Så till slut vill jag rekommendera Lunkans blogg , Årefiske, http://www.arefiske.blogspot.com/. Hans senaste inlägg beskriver ett kylslaget fiske med torrflugefångad harr som resultat. Något att fundera över för alla er som redan inlett brasfiskesäsongen.

Heavymetal harrar

Gunnar Westrin har benämnt harren som en solskensfisk, som man fiskar under en klarblå himmel, med knotten surrande irriterat runt öronen, ryggen våt av svett och ute på selet vakar ystra harrar efter kläckande insekter. Idag var fiskeförhållandena ljusår från den liknelsen. En stadig sydvästlig vind gjorde att man blev sådär lagom kall och att kasten inte alltid blev så perfekta. Platsen var Storån, återigen. Med mig var Lilltjejen, hon ville följa med och leka i skogen. I hennes ryggsäck låg allt från en chokladkaka till Barbiedockor ( ! )






Jag hoppades att få kroka på nån öring igen. Jag inledde med samma Zonker som förra helgen och efter en stunds kastande krokades den första fisken. Det var en harr på ca 30 cm som efter avkrokningen fick friheten åter. Jag bytte tafs och på knöt jag torrflugan jag nämnde i förra inlägget, "Fishfindern". Ville se om nån harr ville stiga upp till den. Vinden gjorde att det blev svårt att fiska den. Det var inte helt lätt att ha koll på lina och tafs, så det blev inte så många kast.
Lilltjejen signalerade att nu var det dags för korvgrillning, och varför inte. Händerna och fötterna behövde värmas upp. Med två kabanoss, med Johnnys senap, och lite kaffe i magen så var jag redo igen. Provade samma ställen igen men utan känning.

Vi gjorde då en rockad till ett annat ställe. Vinden ville inte ge sig utan blåste oförtröttligt vidare. Ibland mojnade det lite och solen tittade fram och dess värmande strålar gjorde att man stod ut lite längre.



Zonkern satt på igen och i en djupgrop signalerade spöet fast fisk. Återigen var det en harr, aningen större än den första, som krokades av och återfick friheten. Nu var det dags för de riktigt tunga grejerna. Jag knöt på en streamer med stora hantelögon. En fluga som Lunkan kallar heavymetalflugan. Och den gör skäl för namnet, den sjunker som en sten, och är inte helt lätt att kasta. Nåväl, efter några kast så känner jag en dragning i flugan. Fisk eller botten, undrar jag ? Nytt kast på samma ställe och denna gång är det ingen tvekan, fast fisk, långt därnere i djupet. Ännu en harr och storleken större än de tidigare. Jag krokar av den och ropar till Lilltjejen att ta fram kameran och ta ett kort innan jag släpper tillbaka den. Detta blev dagens sista och största fisk.

Nöjda och lite genomfrusna, i varje fall jag, så beger vi oss tillbaka genom skogen till bilen. Där i lä för vinden summerar vi dagen över en sista fika. Både jag och Lilltjejen är nöjda med dagen. Jag har fått fisk och hon har fått vara i en av de bästa av lekplatser, skogen. Innan jag startar bilen kommer en fråga: "Pappa, kan vi stanna och köpa glass på hemvägen" Jag känner att det inte är läge att ta upp diskussionen om lämpligheten med glass en blåsig novemberdag, utan det är klart hon ska ha en glass.
Undrar förresten vad Gunnar Westrin skulle säga om mitt harrfiske och flugorna de tog på ?

Zonkers, Fishfinder & Rock´n´roll

Då och då ramlar det in meddelanden i min mailbox från läsare som uttrycker sin uppskattning över det jag skriver. Tack så mycket ! Det får mig att vilja fortsätta att skriva mer.

Igår kväll satt jag i flugbindningshörnan och knåpade ihop några Zonkers som jag hoppas kunna blöta i helgen. Vad är det man brukar säga. En brottsling återvänder alltid till sin brottsplats. Det tänkte jag också göra, fast inte till nån brottsplats, utan till samma å som förra helgen. Därför gjorde jag några Zonkers med black barred skinnremsor, i några olika färger.

Längst upp är en i färgen chichilla, i mitten två stycken bruna och längst ner en vit och en chartreuse/svart. Den sist nämnda har jag tänkt skulle få den mest tröga öring att hugga, därav den ilsket gröna kulören. Om det funkar återstår att se. De är alla bundna på Partridge BMN-krok. Jag funderade också på en torrfluga som ska reta fisken att stiga till ytan och hugga, och kom fram till denna.

Denna "fishfinder" har en kropp av foam, ett grizzly kroppshackel och en vinge av hjorthår. Tanken är att den ska flyta bra och för en massa "oväsen" på ytan, och bli för svår för fisken att motstå. Den är bunden på en streamerkrok i strl 12. Inspirationen kommer från den klassiska flugan Stimulator. Jag är inte riktigt nöjd med hur den ser ut. Den kommer förmodligen att ändra utseende lite grann och en annan bindningsteknik till kroppen. Jag ska ivarje fall se hur den uppför sig på vattnet, och inte minst att den blir som en proppeller som tvinnar tafsen.

Då var det bara rock´n´roll kvar då. Medan jag satt och gjorde dessa flugor satt en CD i spelaren med en gammal favorit, nämligen Ken Hensley. På 70-talet var han låtskrivare, organist och gitarrist i gruppen Uriah Heep, ett av de bättre banden i den tyngre genren. Vissten ni förresten att gruppnamnet kommer från romanen "David Copperfield", författad av Charles Dickens.

Nu lyssnade jag på en samling med låtar från hans solokarriär, där han kan ta ut svängarna lite mer än i bandet, men ändå med en touch av Heep. Har ni aldrig hört Uriah Heep eller Hensleys sololåtar ? Grattis, då har ni något att se fram emot. Han hoppade av Heep i slutet av 70-talet medan bandet fortsatte och håller på än idag. Hans storhet understryks av att Heeps populäraste låtar än idag, de fansen vill höra, är skrivna av Hensley på 70-talet !

Jag såg på http://www.vattenreglering.se/ att nivån i Håckren äntligen har sjunkit några centimeter. Jag vet att det är som en droppe i havet, men det är bra för ån, för då kommer den inte att stiga mer.

I helgen är det Fars Dag. Vad passar då bättre en flugfisketokig småbarnspappa att få än en dag vid ån ?

Rekordöring !!!

Det här är en dag jag sent ska glömma. Den började i moll, men avslutades i dur. Efter några dagar med minusgrader så var prognosen för idag plusgrader. Eftersom vi har kommit in i november så har en hel del fiskevatten blivit lovliga igen för de som står ut med frusna fingrar och tår. Fiskegrejerna packades och bilen styrdes mot Storån. Fjällen lyste i vitt efter de senaste snöfallen och på vägen är det fortfarande isigt efter nattkylan. Framme vid grusgropen vid Storån möts jag av en syn jag inte räknat med. Hela strömmen och höljan har förvandlats till en sjö ! Omöjligt för flugfiske.

Det beror på att vattennivån i regleringsdammen Håckren nu ligger på en ny rekordnivå, 492,24 möh, vilket är nästan 0,5 m över det tidigare rekordet. Jä##a kraftbolag, tänker jag. Som om inte det vore nog kommer en rejäl regnskur, så man blir sur på utsidan också. Här gäller det att tänka om och jag åker uppströms till en ny fiskeplats. Här får jag sällskap av en Vallbo-bo, hmm...roligt ord, som också valt att trotsa novembervädret. Jag väljer en nybunden ST-Zonker i färgen grizzly med conehead i silver och med extra glitter i vingen, med tanken att locka trög fisk.
Efter några kast suger det till rejält i spöet och jag inser direkt att det är en fisk i modellen XL.

När den är inom synhåll börjar jag fundera hur jag ska få iland den, eftersom min håv, olämpligt nog ligger i backluckan på bilen. Inget annat att göra än att ropa till han från Vallbo och beordra honom att komma med sin håv. Tillsammans lyckas vi till slut bärga öringen och kan njuta av dess skönhet, där den ligger på den frusna marken.

Jag inser direkt att den kommer att tangera 2-kilos strecket och att det är ett nytt personbästa för mig.

Flugan var som sagt en zonker, bunden på en Partridge BMN-krok, och den fiskade jag med en snabbsjunkande polytafs och en flytande WF-lina. Det är sällan jag använder sjuklina, man har så mycket bättre kontroll på var flugan är om man använder en flytlina.

Efter lite kaffe och mackor, med sällskap av ett par Rautjoxor, fiskar jag en stund till och krokar en harr på 40-45 cm, på zonkern, som får gå tillbaka. Nöjd med dagen åker jag hemmåt för att mäta och väga fisken. Den visar sig vara 62 cm lång och väger 2050 g, och kommer att avnjutas gravad på julafton. Trots att dagen började så surt så slutade den med mungiporna uppåt.

Och jag kan ju tillägga att fiskesuget inte minskat med en sån här fisk, utan det har skruvats upp ett par hack. Dessutom har jag ju återtagit ledarpositionen i familjens öringliga.

Mina flugor #5

Denna fluga är från början en dansk kustöringfluga. Jag tror att den är skapad av Morten Valeur och har gjort succé bland havsöringsfiskare både i Danmark och Sverige, under olika namn och i olika versioner. I min version kallar jag den ST-baitfish och kan den fånga öringar längs kusten så kan den också göra det i jämtländksa strömmar. Den består till största delen av en långfibrig dubbing som heter STF-dub, vilket betyder Synthetic Translucent Fiber. Dubingen finns i ett flertal färger och de jag använder mest är white, tan och gray olive. White har jag med i alla flugor för att få dem så ljusa och genomskinliga som möjligt. Dessutom brukar jag tillsätta lite Ice Dub för att få den lite, lite glittrig.

Komplettera med ögon och epoxylim och du har en färdig fluga. Jag brukar måla röda gälar och ryggen i en passande nyans med mina Promarker tuschpennor, för att få en extra touch på flugan.
Dubbingen kan blandas i det oändliga för att få fram den nyans på flugan som du önskar och målar du den dessutom med tuschpenna så blir möjligheterna ännu större.

Ovan syns en ST-baitfish i grayolive nyans. På denna har jag målat ryggen i en passande kulör.

Denna är i färgen tan med målad rygg i mörkare nyans.

Egentligen är det en enkel fluga att binda eftersom den bara består av ett material. Kruxet är att få till den. Det hela går ut på att lägga dubbingen i en bindtrådsögla som sedan snurras runt krokskaftet och att se till att fibrerna ligger fria. På nätet finns detta beskrivet på ett flertal ställen.

Så en liten parentes till slut. Häromdagen damp det ner ett paket från Ginza, http://www.ginza.se/, i min postlåda, innehållande lite "nöjesprodukter". En film och två CD-skivor.
Filmen är "Där floden flyter fram", en gammal klassiker som det är mer än 10 år sen jag såg senast. Den handlar om bröderna Norman och Paul som växer upp i Montana strax efter sekelskiftet. Fast de är så olika älskar de varandra och har flugfisket som en gemensam nämnare. Bilden på fodralet är inte densamma som när filmen var ny. Nu domineras det av Brad Pitt, eftersom han har blivit en megastar. När filmen var ny stod hans namn inte ens överst i rollistan. CD-skivorna är två gamla klassiker med Judas Priest från 80-talet, "British Steel" och "Screaming for Vengeance". Ingen av dessa tre kostade mer än 40 kr / st !! Väl investerade pengar.