Novemberharr

Idag blev det åter tillåtet att fiska i en del vatten i trakten. Jag och Lunkan gjorde slag i saken och åkte mot Storån. Himlen var klarblå, vinden var som bortblåst och solen överöste oss med sina strålar. Solglasögon på. Siktet var inställt på öring av den större modellen. Sjunktafsarna kompletterades med tunga zonkers, Heavy Metal Zonkers.

Heavy Metal Zonker grizzlybrun

Vi valde ut en lämplig sträcka och började fisket. Men nu började vinden visa sitt rätta ansikte igen. Vindbyar drog in längs ån. Inte nog med det, de första molnen kom smygande över Ottfjället. Lite trist, men vi var där för fisket och inte som väderobservatörer. Ingen fluga i vattnet, ingen fisk! Efter inte allför många kast satt den första fisken. Till min förvåning var det en liten harr. Fast så förvånad blev jag inte. Det har hänt mig förut att harrar har tagit mina streamer. En stund senare kände jag en stöt i flugan och sekunden senare, fast fisk. Härliga ryckningar i spöet från en större fisk. Nu då, öring ? Återigen en harr, som senare visade sig vara 45 cm lång, på samma fluga.

Lunkan fick agera åskådare, men snart blev rollerna ombytta. Vi flyttade oss till ett annat parti av ån och där krokade Lunkan på två harrar. En fick följa med hem. Den mätte drygt 4 dm.

En sista rockad blev det, men tyvärr ingen mer fisk. Vi avslutade dagen runt en värmande brasa och med grillad korv. Skymningen kom sakta smygande så nöjda satte vi oss i bilen och åkte hemåt.

Nu ska jag avsluta dagen med en tunnbrödsmacka med nyrökt harr som pålägg. Inte helt fel. Om allt går som jag vill när det gäller väder och vind så står jag nog utvadad i samma vatten nästa helg igen.