Bara vackert

Fars dag. Kaffe på sängen. Kunde dagen starta så mycket bättre ? Planen var att återvända till Storån för att fånga en novemberöring. Ute låg dimman tätare än vad den gör i London. Prognosen utlovade sol och vindstilla idag. När jag åkt den långa backen upp mot Välliste och vägen planade ut så hände det. Klarblå himmel och solsken. Hela fjällvärlden öppnade sig framför mina ögon. Vackra snöklädda och solbelysta fjäll, bättre än så kunde det inte bli.

Inte en vindkrusning på vattenytan såg jag när jag gick upp mot favoritströmmen. Jag kom på mig själv med att jag spanade efter vak, trots att vi var inne i november och att det i luften var det någon minusgrad. På andra sidan ån gick två jägare och jag kan bara ana vad de tänkte när de fick syn på mig och mitt flugspö. Jag började mitt fiske där jag fick ett par harrar förra helgen. Förväntningarna var på topp när jag fiskade mig genom sträckan. Idag var dock ingen fisk intresserad av mina flugor, alternativt det var ingen fisk på plats. Den kyliga luften medförde att is bildades i spöringarna, så med jämna mellanrum fick jag avisa dem.

Eftersom jag stog på skuggsidan av ån så blev det snart kyligt innanför västen. Jag tog en rask promenad ner till ett annat fiskeställe för att få upp värmen och komma ut i solens värmande strålar. Inte heller där ville nån fisk vara med i matchen. Jag fastnade i botten och förlorade den "fula ankungen" jag skrev om igår. Den rörde sig helt ok i vattnet, men inte lika fint som samma fluga bunden med grizzly maraboufjädrar.

Här gjorde jag dagens enda fångst, alltså en bifångst. Jag hittade en Rapala och en spinnare längs stranden. Eftersom vattennivån sjunkit så mycket nu sen i somras så kommer bottennappen från då fram.




Efter lite kaffe och mackor beslöt jag att återvända dit där jag startade dagen. Platsen var helt enkelt värd ett andra försök. Och kanske var det för att säga tack för i år också. Jag fiskade mig igenom sträckan igen med samma negativa resultat. Än kände jag mig inte riktigt färdig med dagens fiske. Jag gick ned efter ån och fiskade av några ställen på det lugnflytande partiet. Ibland kan det bjuda på överraskningar. Och överraskad blev jag. Jag såg fisk som vakade, två gånger. Jag lät en nymf fiska av området där jag hade sett ett av vaken, men det var tydligen så att jag skulle bli utan fisk idag.
När man flugfiskar vid denna årstid så är skiljelinjen mellan succé och fiasko väldigt tunn. Det bevisar denna fisketur och den förra helgen. Ärligt talat så gjorde det inget en dag som denna. Att få njuta av den vackra naturen och frisk luft gör att man kan ta sig an den kommande veckan med ny energi. Jag känner också att jag nu är så gott som botad från öringfebern, utan att ha tagit nån vaccin. Fast kanske nån liten biverkning kan uppstå nästa helg om det blir lika fint väder som idag. Tänk att få sitta på solsidan av ån och njuta med en kåsa kaffe i näven.