Last man standing

Tålamod är en fiskares bästa vän, man får ingen fisk om man inte har flugan i vattnet, it ain´t over til´its over............Idag var jag och Lill-Grabben tillbaka vid ån. Ryggsäckarna var packade med fika. På programmet stod korvgrillning och eventuell något flugkast. Vårt första stopp blev Flatsen, som också kan fungera som en enorm sandlåda för en leksugen grabb. Gjorde några kast, men ingen fiskkänning. När korvarna var uppätna gick vi en bit nedströms, dit där jag fick harrarna förra helgen.

flatsen

Genast när vi kommer dit ser jag en liten försiktig vakring ute på selet. Härligt ! Börjar fiska samtidigt som jag spanar efter flera vak. Plötsligt vakar det inom kasthåll. Så snabbt jag kan placerar jag nymfen i närheten. Pulsen stiger, koncentrationen är total när jag börjar hemtagningen av nymfen. Jag känner en liten dragning i flugan och instinktivt höjer jag spöet och en tiondels sekund kan jag känna ett motstånd i spöet, sen är det borta. Fasiken oxå ! Fisken tar så försiktigt nu och när man fiskar med förtyngd tafs och fluga, så blir det ännu svårare att känna huggen. Fast det var härligt att återigen känna adrenalinkicken man får när man fiskar på vakande fisk. Ser ytterligare nåt vak innan det börjar blåsa och kastandet blir besvärligt. Nöjda vandrar far och son tillbaka mot bilen efter en trevlig dag vid ån.