Så brukade lillebror Olle Marklund i Svartlien avsluta dagen innan han släckte sänglampan för en natts god sömn. Idag for jag och Lillgrabben mot Vålådalen för att försöka lura nån röding och umgås och ha trevligt. Väl ute på isen gick fisket fort, på ca 2 minuter. Jag borrade upp några gamla hål och när kroken var agnad med maggots och nersänkt i hålet så högg det direkt. Upp med en röding, kroka av den, på med nya maggots och ner i hålet igen. Strax därefter hugger nästa röding. Upp med den och samma procedur upprepas, med den stora skillnaden att det inte blir några mer hugg. Gissar att vi kom ut på isen för sent, vid 9.30 tiden, och att vi fick uppleva slutet av morgonhuggperioden. Trots ett envist fiskande i olika hål händer ingenting förutom några smånafs. Vädergudarna var inte heller på vår sida idag, efter cirka en halvtimme börjar det blåsa och den bara fortsätter under hela vårt fiskepass. Och solen lyser med sin frånvaro.
För att hålla värmen för vi leka lite i snön och dricka och äta varmt. Efter en stund ger vi upp och beger oss hemåt.
Senare på dagen utnyttjar jag den sista timmens dagsljus till att bränna de sista krafterna ur kroppen genom en 10 km´s tur på längdskidor, i ett ganska högt tempo. Trött, svettig och ändå nöjd med dagen återvänder jag hem för en skön dusch och middag.
Fast dagens största prestation stod Lillgrabben för tycker jag. Att gå fram och tillbaka över tjärnen i all snö med sina 3,5 år gamla ben är en riktig bragd. Här finns ett ämne till framtida vandringar i fjäll och längs fiskevatten. Det är inte mjölk som ger starka ben, utan det är fisketurer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar