Flugfiskeåret som gick

Nytt år, nya möjligheter. Tidig morgon och känner doften av årets första kaffekok. Huvudet känns tungt, inte av för mycket rusdrycker, utan av för lite sömn. Små barn tar inte hänsyn till vilken dag det är på året, utan vaknar samma tid ändå. Mina har den egenskapen att de gärna vaknar tidigt. Nu ska jag försöka få till en summering av året som gick, när det gäller flugfisket.


Det började bra. Redan i mitten av april fångade jag säsongens första öringar. Vid denna tid brukar bäcksländorna kläckas och det sätter fart på öringen. En bäcksländenymf på tafsen kan vara svår för öringen att motstå, eller en streamer för den delen. Jag kunde inte låta bli att skicka några retsamma MMS till vännen Lunkan, som jag visste stod upptagen med härligt fotsvettsdoftande slalompjäxor i Åre. Sen kom stora snösmältningen och det blev lugnare med fisket ett tag.



När den mesta snön smält undan var det dags igen för nya fisketurer. Det beror på hur mycket snö det varit under vintern och hur snabbt eller långsamt den smälter undan om och när det är möjligt att flugfiska vid denna årstid. Lyckas man pricka in rätt tid och plats kan man få uppleva fina fiskestunder. En och annan öring fattade tycke för mina flugor.



Den här perioden kan vi kalla för försäsong. Nu kommer vi in i den period som de flesta förknippar med fiskesäsong, alltså från 1:a juni till sista augusti. Då är det tillåtet att fiska i de flesta vattendrag. Det är bara några av länstyrelsens vatten på renbetesfjället som öppnar i mitten av juni. Detta pga renskötseln, fast de borde inte dra alla vatten över en kam. Vid många av vattnen i dessa trakter finns det inte en ren och det borde gå utmärkt att få fiska.
En öring jag bestämt kommer ihåg är den jag fångade några minuter efter midnatt, den 1:a juni, i Storån på tredje kastet. En blank stridbar öring strax över kilot nöp min Epoxystreamer.

I takt med att vattnet värms upp kommer mer och mer kläckningar igång och snart inträffade den de flesta sett fram emot, Rockenkläckningen. Då kan det vara ett helsicke att stå utvadad med fullt av vak omkring sig, och ingen fisk hugger hur man än kastar och byter fluga. Eftersom jag mestadels fiskar nattetid så upplevde jag inte detta så många gånger, men jag lovar att till kommande säsong ska jag ursätta mig för det.

En av årets roligaste öringar fångade Lilltjejen när vi var uppe hos Farmor veckan efter midsommar. Vi var ute på sjön Stor-Sjouten och rodde drag. Jag med en Rapala och hon hade sitt barnspö med en blå wobbler på linan, en Conrad.

Plötsligt hugger en fin öring hennes wobbler och hon skriker till och jag manar henne att, för Guds skull, håll i spöet och veva. Med lite assistans från mig kan vi till slut håva en öring som visar sig väga 1,3 kg. Att ha fångat öringen med detta barnspö och med en 10 kr´s wobblern var det inte många som trodde på, men så var det.


Under sommaren brukar jag, nästan uteslutande, fiska från ca kl 22 och framåt på natten. Då är det svalare och fisken lämnar djuphålorna och söker föda i skydd av mörkret. Mitt i sommaren är det en fröjd att vara ute nattetid, häruppe blir aldrig riktigt mörkt. Det är inte förrän vi kommit in i augusti som mörkret tätnar och man måste tända pannlampan.

Dessa två öringar kommer från Duvedsälven och bet på en ST-Zonker i kulören grizzlybrun en julinatt. Duvedsälven brukar leverera fin fisk, men jag hade ingen större lycka där. Under en period i augusti var fisket helt kasst. Vad man än gjorde så fick jag bara nån enstaka småfisk. Den mesta fisketiden tillbringade jag i Duvedsälven och Storån. I Storån fick jag en del fin fisk, både harr och öring.

Sommaren rinner iväg fort och man räknar dagarna tills det stora fiskeförbudet, den sista augusti. Detta år lyckades jag inget vidare med mitt augustifiske. Under denna period brukar fisket bli bättre när öringen blir mer aggresiv och söker sig mot lekplatserna. Ingen av de större öringarna visade något intresse för mina flugor, men den sista kvällen, i Storån, så högg en skaplig öring i varje fall, och jag kunde avsluta augusti ganska så nöjd.

September är harrfisketid i vissa vatten, men för mig blev det inget sådant. Jag passade på att besöka några fjälltjärnar och vid en av dessa upplevde jag en av årets mest positiva överraskningar, trots att vi var inne i september. På nattsländeimitation bärgades några fina öringar.

Den 1:a oktober då det blev tillåtet att fiska igen i vissa vatten, bla Duvedsälven. Oktober kan bjuda på allt från klara fina soliga dagar till snöstorm. En dag av det senare slaget befann jag mig i Duvedsälven och lyckades fånga en öring som nästan tangerade kilosstrecket.

Vid denna årstid brukar öringarna vara märkta av lekbestyren, alltså smala. Jag återutsätter alla oktoberöringar som jag fångar för att de ska få äta upp sig igen. Trots några fler turer blev det ingen större fisk, utan bara småöringar.

Nu har vi kommit till november och då blir fisket tillåtet i ytterligare fler vattendrag. Vid denna årstid får man stå ut med både kalla fingrar och tår, och har man inte klätt sig ordentligt under vadarna så blir man inte långvarig i strömmen. Första helgen i november fick jag uppleva det jag drömt om i flera år, en flugfångad öring över det magiska tvåkilosstrecket. Jag har varit nära flera gånger. Nu befann jag mig vid Storån, en kall och regnig dag, och plötsligt så stog mitt GT-Four i en väldig båge. En stor öring hade slukat min Zonker och efter viss möda och hjälp med håvningen så låg en 2050g´s öring i strandgräset. Lyckan var total. Vilket slut på fiskeåret.

Snart, rekordtidigt skulle det visa sig, kom snön och kylan vilket medförde att det bara var att packa ihop fiskegrejorna för detta år.

Mina flugor fungerade som jag tänkt, de fångade fisk. Detta är inget skryt utan ren fakta. De som har gått bäst är mina Epoxystreamers och Zonkers. Om dessa kan ni läsa i tidigare inlägg under rubriken "Mina flugor". Jag gjorde en snabb överslagsräkning och kom fram till att jag bundit och sålt strax över 400 streamers detta år. Inför nästa säsong har jag lite funderingar på nya färger på mina streamers och visst ska en och annan ny fluga också se dagens ljus.

Att börja blogga har jag inte ångrat. Läsare har hört av sig och nya vänskapsband har knutits, så det fortsätter jag med.

Även om slutet på sommaren var en riktig dödperiod och ingen bättre fisk ville hugga, så är jag ändå mer än nöjd med säsongen. Detta pga novemberöringen från Storån. Inför nästa säsong ska jag försöka fiska lättpackad, alltså inte ha alla "bra ha flugor" med, utan bara de som jag faktiskt fiskar med. Jag ska också försöka pricka in Rockenkläckningen och fiska mer på dagtid. Några nya vatten ska utforskas ytterligare och jag har tänkt mig att bli ännu bättre på åarna i "Vålådalstriangeln" Sist, men inte minst, ska jag fortsätta att inskola mina barn i fiskets underbara värld, och på så sätt kanske få en eller två fiskekompisar om några år.