Det låg fortfarande för mycket is kvar, men jag hittade en lucka där jag kunde lägga ut min förtyngda nymf. Inte med någon större förhoppning om fisk, utan mer som ett äntligen, vad skönt att få svinga spöet igen. En och annan bäckslända fick vi också syn på, inte bara till min glädje, utan barnen fann också dem väldigt intressanta där de kröp fram över snön. Lite mer värme och det kommer att kläckas ordentligt och då gäller det att vara på plats när öringen har fattat vad som sker.
bäcksländenymf
3 kommentarer:
Hur var det du sa?
Äntligen...!!
:-)
Det är skönt att se att det kryper :-)
Det är nära nu.....!
Skicka en kommentar