Min streamerask #4

Det börjar dra ihop sig och det är dags att fylla min streamerask. Av nån konstig anledning ramlar den ena flugbeställningen efter den andra in i mailboxen, som fördröjer det hela. Nästa fluga att ta plats i asken är föga överraskande, för er som följt bloggen, min Zonker. Den är en riktig öringmagnet, som ibland också lockar en och annan harr.


Mina två favoritfärger är grå- och brungrizzly. Visst är det kul att ha andra nyanser i asken också, men det är dessa jag fiskar mest med. När augustimörkret börjar lägga sig kompletterar jag asken med en svart variant. Svårare än så behöver det inte vara.

Ottsjön - storöringens hemvist

Idag fick min Kollega från Duved ett MMS. Naturligtvis visade hon mig det eftersom det handlade om fiske. Det var från hennes man som var ute på isen och frestade rödingen. Denna gång var det inte rödingarna som fångade mitt intresse, utan fisken i mitten.

En öring på 1,6 kg, enligt fångstmannen. Snyggt jobbat och det är bara att lyfta på fiskekepsen och gratulera.

Tänk att få på den öringen en varm och skön junikväll, med solnedgång bakom Ottfjället, på torrfluga i utloppet av Ottsjön. Fast å andra sidan finns det fler sådana öringar kvar i sjön, så den drömmen lever i allra högsta grad.

Morgonpigg

Nej, nu måste jag nog ge mig för idag kunde jag läsa i ett MMS igår morse. Det var Kollegan från Duved som var morgonpigg och ute och frestade firrarna. Som ni ser lyckades hon bra. Rätt tid och rätt plats är vad som krävs. Rätt plats i detta fall var Ottsjön och rätt tid, ja det var tidigt.

Fredagsmys

Begreppet fredgsmys är ett modernt påfund som för många är själva navet i arbetsveckan. Jag och Lillgrabben började vårt mys redan på förmiddagen med tunnbrödsmackor, kanelbullar och grillade marshmallows. Allt ackompanjerat av en klarblå himmel, solsken och en svischande fluglina. På tafsen satt en svart förtyngd nymf med gummiben, en ugly nymph. Resultatet ser ni här, årets premiäröring...

premiäröring

Efter mer fikande och kaffedrickande flyttade jag mig en bit bort och se där, ett vak. Några kast senare.....

den lille och öringen

Dagens andra öring är ett faktum. Klart över förväntan. Sen var det bara att luta sig tillbaka och njuta av tillvaron, fredagsmysa. Over and out.....

fiskekompis

Beställningsjobb

Några foamcaddis har sett dagens ljus, i storlekar från 10 till 16.

Siluettfluga i strl 16.

Fiskyngel

Några yngel har kläckts i min flugbindningshörna. Kamasankrok B980 strl 10, Wing´n´Flash och 3mm´s epoxyögon är allt som behövs.

I en annan del av ...Älven

Mer öringgodis

Har bundit lite godis för öringen, kanske till och med havsöringen. Dessa kommer jag att lägga ut på Tradera imorgon för att fylla på i fiskekassan.


Några större ST-Epoxystreamers på Partridge BMN-krok i färgerna gray, purple och minnow back. Dessutom några matukastreamers med marabou grizzlyfjädrar i färgerna natur och tan.

När jag satt vid städet så slogs jag av en tanke: Imiterar mina epoxystreamers en bytesfisk eller ett känt wobblermärke ?




Imorgon hoppas jag komma ut på lite fiske. Det är några ställen jag vill passa på och reka nu när det är så lite vatten i älven. De senaste dagarna har bjudit på allt annat än fiskevänligt väder, halv storm och snöbyar om vartannat.

Purplemania

Jag har uppdaterat min CD-samling med remastrade versioner av Deep Purples Burn och Stormbringer. Detta inlägg kommer enbart att handla om detta. Vad har detta då med flugfiske att göra ? Två saker. Det finns en klassisk fluga med samma namn och det är förbaskat bra flugbindningsmusik.


De senaste kvällarna har alltså dessa två skivor snurrat många varv i CD-spelaren. När det gäller Purples musik brukar jag fastna för deras olika faser. Vi har den s.k Mark I som innefattar åren 1968-69. Efter det kom det stora genombrottet med Mark II och alla hits bl a Smoke... och Highway Star. Denna period varade mellan 1970-73. Efter interna bråk i bandet och några medlemsbyten såg Mark III dagens ljus 1974 med skivan Burn.

Bandets ledare, Mr Blackmore, ville ha ett bluesigare sound så de rekryterade den totalt okände David Coverdale på sång och bassist blev Glenn Hughes från Trapeze. Nytt var även att de skulle dela på sången. Resultatet blev ett kanonalbum från en grupp som av media var uträknade.

Nästa skiva, Stormbringer, kom året efter och nu hade det skett saker internt i bandet. För det första var de superstjärnor och flög mellan spelningarna i hyrt jetplan. De var också höga av annat, nämligen droger som flödade rikligt. Coverdale och Hughes börjar bråka om vem som ska sjunga vad och Hughes försöker smyga in mer soul och funk i musiken, vilket märks i en del låtar. Blackmore börjar tröttna allt mer på bandet och planerar sitt avhopp. I smyg gör han inspelningar med bandet Elf, som varit förband, och har en sångare vid namn Ronnie James Dio. Och ja, det blir så småningom Rainbow. Trots denna turbulens så finns det många bra spår på detta album.

Det tragiska med alla dessa låtar är att de allt för sällan spelas live. Här finns en hel låtskatt att ösa ur. Deep Purple existrar fortfarande och åker världen runt och turnerar, med tre orginalmedlemmar. Personligen tycker jag att de mest är ett Purple coverband nuförtiden. De spelar bara låtar från Mark II-eran pga att det är Ian Gillan som sjunger. Här kommer min poäng och dröm. Tänk om de gamla gubbarna från 74-75 kom överens om att göra en reunionturné. Vad hindrar dem ? Coverdale harvar runt med sitt Whitesnake och kör en och annan Purplelåt från denna tid. Hughes gör samma sak med sin spretande solokarriär. Blackmore har sitt renässansband och spelar medeltidamusik. Lord sitter hemma och komponerar klassik musik. Paicey slutligen, trummar vidare i ett allt mer avdankat Purple. Tänk om dessa gick samman, och lät oss som missade dem, få höra den magi de kunde skapa på scenen återigen. Jag lovar, låtarna är mycket bättre live. Jag har ett gäng sådana skivor också, fast det är en annan historia, och det här är bara en dröm, precis som den om den där storöringen.

Att låtarna fortfarande håller, och att de vill framföra dem, kunde man bla höra på Rhapsody in Rock förra sommaren.

Som sagt, detta är två skivor som jag verkligen rekommenderar alla att ha i sin skivsamling. Har ni dem inte så skaffa dem genast, men passa upp, they might just take your life.

Idag var det riktigt nära

Klarblå himmel, vindstilla och solsken. Som gjort för att vara ute, idag i sällskap med flugspöet. Leta upp öppet vatten och spana efter vak. Idag fick jag se säsongens första öringvak och uppleva den pulshöjande, nervkittlade, förväntningen man får när man lägger flugan mot ett sådant. Tyvärr ville öringen nåt annat och ignorerade mina flugor.

Som ni ser så behövs inte så mycket öppet vatten för att det ska gå och fiska och att hitta vakande öring. Flugorna jag använde idag var rena heavy-metal varianten, rejält förtyngda.

En som vet hur man lurar firrarna är hon, ni vet, från Myrstigen. Idag var hon vid Järpens Playa del Sol, dvs Tossön, och drog upp denna harr.

Årstiden med många ansikten

Vårvintrar i vår landsdel kan uppvisa många olika nyanser beroende på var man befinner sig. Ute till fjälls är det vinter med fin skidåkning på skaren, eller varför inte pimpelfiske på huggvillig röding. Här kommer både snö och is att ligga kvar länge än. En som utnyttjar detta är en av Brudarna från Myrstigen som här är på Håckren och kan lämna isen med två fina rödbukar och en harr.

Flyttar man sig några höjdmetrar ner kan man få rena försommarkänslor när solen skiner och kvicksilvret passerat 10-graders strecket. Snön håller på att smälta bort och isarna sjunger på sista versen. Så fort asfalten har torkat upp ska Lillgrabben ut och cykla. Suget har ju inte direkt minskat sen han fick en ny cykel.

Själv har jag hamnat i ett bäcksländerus efter gårdagens utflykt och idag band jag dessa imitationer, som jag måste säga, att jag är väldigt nöjd med.

De är bundna på en curved nymph hook i strl 12 och det ska bli intressant att fresta öringen med dem.

Är nära nu......

Idag gjorde jag och juniorerna en tur till ett vatten med förhoppningen att få njuta av det soliga påsklovsvädret, se om vi hittade bäcksländor och få göra några flugkast. Alla tre förhoppningar infriades, ungefär som i de gamla Kinderäggen.
Det låg fortfarande för mycket is kvar, men jag hittade en lucka där jag kunde lägga ut min förtyngda nymf. Inte med någon större förhoppning om fisk, utan mer som ett äntligen, vad skönt att få svinga spöet igen. En och annan bäckslända fick vi också syn på, inte bara till min glädje, utan barnen fann också dem väldigt intressanta där de kröp fram över snön. Lite mer värme och det kommer att kläckas ordentligt och då gäller det att vara på plats när öringen har fattat vad som sker.

bäcksländenymf

bäckslända

katt bland hermelinerna

små Einsteins

Åter i epoxydimmorna.

Efter att ha haft några "vita veckor" så kunde inte kroppen stå emot längre. Tog av korken och la två fina strängar.....Skämt åsido, jag har gjort ett gäng epoxystreamers som jag lagt ut på Tradera tillsammans med några Uggly Nymphs och Heavy Metalstreamers.

Förändringen jag gjort på dessa nymfer är att jag gjort stjärten av gummi också, för att ytterligare öka rörligheten.

Häromdagen fick jag ett mail av en nöjd flugköpare som ville beställa mer. Han skrev bl a:

" I fjolårets beställning skickade du med några (foam tror jag) flytande nattsländor i färg tan med liggande syntestisk vinge, som var helt fantastiska.
Jag säger "tror jag" för jag miste båda, dock efter många fångade öringar, de två största på knappt 3 och knappt 2 kilo vardera! "

Det är alltid kul när ens flugor fungerar och det är det som gör att man fortsätter att binda och klura på nya mönster.

På spaning

Påskafton och snuskigt fint väder. Årets varmaste dag hitills. Uförsåkning i Trillevallen med familjen. När man åkt längst upp med liften så dras blicken automatiskt söderöver, ut över de vackra fjällen, och ett och annat fiskevatten.

Ottsjön och Aumen

Isbelagt Håckrenmagasin

Glad Påsk