Eftersom jag ska gå med Lillgrabben på bio på eftermiddan kan jag inte stanna för länge. Jag beslutar mig för att prova ett sista ställe innan hemfärd. Nu har jag en svart Ugly Nymph på tafsen. I ögonvrån ser jag en rörelse i vattnet. Jovisst, det är ett vak. Ett litet försiktigt. Jag placerar flugan i närheten, men inget händer. Upprepar detta några gånger. Då ser jag ett nytt vak en bit till vänster, vid iskanten. Jag placerar flugan där och då händer det som jag längtat efter sen i början av november. Fast fisk och böjt spö ! Yes ! Efter en kort kamp kan jag landa en öring på ca 40-45 cm, genom att sitta vid iskanten och lyfta upp den, en inte helt ofarlig handling. Avkrokning och fotografering och sen tillbaka till vattnet med den, för att förhoppningsvis återses när den har ätit upp sig lite.
Det får sätta punkt för årets premiär, som till slut blev lyckad. Tittar jag upp mot himlen så ser det ut som solens strålar nästan lyckas tränga igenom molnen för att dela min glädje, men bara nästan. Öringen tog alltså på min nya skapelse, Ugly Nymph. Jag tror inte man ska dra för stora växlar på det, utan jag lyckades placera flugan framför en hungrig öring. Tänk dig själv att du levt på blodpudding hela vintern och ju längre tiden har gått desto enformigare har måltiderna känts. Om nån plötsligt lägger en pizza grandiosa med extra allt framför dig, vad skulle du göra då ?
2 kommentarer:
Helt underbart!!!
Jag sitter 60 mil söderut och kan ändå känna känslan.
Ett stort grattis till premiäröringen.
Detta blir öringens år, tro mig! ;-)
Grattis Stig!
Årets første er noe helt spesielt, den trenger ikke være særlig stor
men er alltid utrolig vakker!
Fikk dine stenfluenymfer i posten i dag og kommer til å hardkjøre dem i påskeuka.
Takk og god påske!
Skicka en kommentar