Catch the Rainbow

Härom dagen fick jag ett webbtips av min kollega och vän strängbändarn n´Ove. Han bad mig kliva in på www.wolfgangsvault.com/. Där finns en massa godsaker i form av konserter från den gamla goda tiden. Jag blev helt knockad i första ronden. De två senaste kvällarna har jag lyssnat på konserter med Rainbow från ´81 och Sabbath från ´80 samtidigt som jag suttit vid städet. Mycket mer finns att lyssna på, för alla musiksmaker. Nu kan jag låta CD-skivorna vila och istället lyssna på outgivet material med mina gamla hjältar medan jag sitter nere i min hobbyhörna. Tack Ove !








Vid städet har jag bundit upp "de gamla vanliga" streamerna. De går åt, som en kall öl en lördagskväll, på Tradera. Pengarna som rullar in investeras i nytt flugbindningsmaterial eller fiskgrejer. Till kommande säsong måste jag investera i ett par nya vadarskor. Det blir nog ett par av samma fabrikat jag har nu, nämligen ett par Korkers med utbytbara sulor. Det är skor som passar mina behov, där jag ibland behöver gå nån kilometer till en fiskeplats. Att gå i terrängen med filtsula kan ibland bli lite halkigt. Sen återstår att se om jag kan köpa dem här i Sverige, eller om jag måste beställa dem från USA. Flugfiskebutiken i Borlänge, www.capricorn.se/ ,har sagt att de ska ta in dem i sitt sortiment i år igen. Hoppas på det.

Försämrad diagnos

Längdåkarsjukan har slagit klorna i mig. Symptomen i morse var att jag klev upp tidigt, och efter en kopp kaffe och två mackor, stod jag i spåret redo, innan det ljusnat, för 15 km´s åkning.
Under skidorna Start´s tapevalla, en fantastisk uppfinning, för den late och tidssparande skidåkaren. När man åker 15km´s spåret ska man uppför rejäla backar som "Ottobacken" och "Wassbergsbacken". Ni som kan er skidhistoria förstår storheten i dessa namn och lutningen i backarna är i direkt proportion till deras meriter. När jag rejält svettig kliver in i hemmet möts jag av doften av nybakade bullar. Det blir afterski med kaffe och bullar. En inte helt fel lördagsmorgon här i Järpen.

Apropå skidspåren, så ska jag nu avslöja en hemlighet för er. Titta på bilden nedan.

Ni som tror att SMHI har sitt näste i Norrköping, ni har hela tiden blivit lurade av svenska staten. I själva verket ligger den här, norr om Järpen, efter 2 milsspåret. Sprid inte detta vidare, och framför allt, kontakta inte Sverker Olofsson eller Janne Josefsson. Det blir ett sånt himla liv i massmedia då.

Häromkvällen hittade jag en film på nätet som blev till "kärlek vid första ögonkastet". Det var via en norsk sida, www.fluefiskesiden.no/. I vårt västra grannland finns det många intressanta flugbindare som André Brun, Pål Krogvold och Herman Arve Tangen. Nu dök ett nytt namn upp, Rune Stokkebekk. Filmen visar hur en av hans skapelser Foam Swimming Caddispupa binds. När jag såg hur bakkroppen binds for mina tankar genast till mina egna foamcaddis och att detta kanske är något för dessa. Eller varför inte använda tekniken på en foamsuperpuppa. Ja, kanske kanske......
Länken till filmen är: http://vimeo.com/2388039?pg=embed&sec=2388039.

There´s a new rod in town

Igår utökade jag spöarsenalen med ett Vision 3zone klass 4. Priset var helt rätt, 795 kr, mot ordinarie 1795 kr. Jag behövde inte så lång betänketid innan jag slog till. Jag köpte det från http://www.nyasporting.se/. Erbjudandet finns fortfarande kvar i deras webshop. Jag har länge lekt med tanken att ha ett lättare spö när jag fiskar i mindre vattendrag. Mitt klass 6 spö känns ibland lite för klumpigt när man fiskar bara några meter ut, med mindre flugor.



Helst hade jag velat ha ett i 8', men det var inte tillgängligt så nu blev det ett 9'. Den kortare varianten är lite mer praktisk när man smyger i buskarna. Nu återstår bara att inskaffa en lämplig lina. Läser man senaste numret av Allt om Flugfiske och artikeln där de testar linvikter så inser man att allt inte är som det ska med AFTM-märkningen på fluglinor.

I vilket fall som helst så ska det bli kul att fiska med det och vi får se hur länge jag kan hålla mig innan jag står på gräsmattan och provkastar det.

Mina flugor #6

Det är dags för en comeback i min flugask. Det är en fluga som har gett mig många fina öringar. Jag har inte använt den på några år nu, andra flugor har kommit emellan. Jag kallar den ST-Marabou Matuka. Matuka är ett gammalt sätt att binda streamers. Man använder samma fjädrar, som binds fast på ryggen, till både vinge och stjärt. I detta fall använder jag några av mina favoritfjädrar, marabou grizzly. De finns i en massa färger som tex natural, se nedan, brown, tan och olive.



Marabou är att mångsidigt material. Det kan användas till allt från dubbing i nymfkroppar till vingar på streamers. Det kan se väldigt yvigt ut i torrt tillstånd, men i vattnet blir det väldigt livfullt. Just grizzlyvarianten ger liv- och effektfulla flugor. Eftersom marabou är så mjukt fiskar dessa flugor bäst i lugnt eller långsamt strömmande vatten. I snabb ström trycks bara fjädrarna ihop och flugan "dör".






Här är en ST-Marabou Matuka i färgen natural grizzly bunden på en ordinär streamerkrok och försedd med conehead. Att förtynga streamerna är nödvändigt för att snabbt komma genom ytspänningen och ner i vattnet till fisken, anser jag. Annars finns risken att flugan ligger på ytan och där fångar den knappast någon fisk.

Här är samma fluga fast i vått tillstånd och visst finns det en svag likhet med ett fiskyngel ?

Som sagt, detta är en kanonstreamer för öring. De färger jag haft mest framgång med är grizzlybrown och natural.

Same same but different

Nu ska jag presentera några nya flugor för detta året. Nya och nya förresten. Grunden är densamma, det som är nytt är materialet och färgerna. Nu lyfter jag på locket till streamerasken och visar upp "hemligheterna". De har provfiskats under förra säsongen med gott resultat.








Den första är en variant på min ST-Epoxystreamer. Den ser nästan ut som förut, det som skiljer är vingmaterialet. På denna är det gjort av något som heter "Ice Wing Fiber". Jag har beskrivit det i ett inlägg under hösten. Det är helt enkelt Ice-Dub, fast i 15-20 cm långa strån. Skillnaden, mot tex Wing´n´Flash, är att vingen blir lite mer ojämn. Detta är inte till någon nackdel utan ljuset kommer att reflekteras lite mer oregelbundet. En annan skillnad är att de finns i andra färger. Dessa två är i färgerna Baitfish mix och Minnow back. Jag har även detta material i svart och grått.






Den andra flugan är min trogne följeslagare ST-Zonker i några olika Black Barred kulörer. De har skymtat förbi i flera inlägg tidigare, men nu blir de "officiella".



Den övre är i varianten Black Barred Chinchilla och den undre i Black Barred Grizzly. Båda har fiskat bra under slutet av förra säsongen, speciellt dagtid, och fått en permanent plats i min streamerask. Black Barred skinnremsorna är lite dyrare, men färgningen gör flugorna mer effektfulla i vattnet, så det är värt den extra kostnaden.

Är ni intresserade av dessa eller mina andra flugor så hör av er.

Partridge Flytying Open

I senaste numret av Flugfiske i Norden medföljde tre krokar så man kan delta i ovan nämnda tävling. Temat är dagsländor och man ska binda en nymf, en kläckare och en färdig slända. Min vana trogen är jag ute i sista stund. Flugorna ska vara inne på måndag och nu ikväll gjorde jag flugorna. Med risk att inte bli diskvalificerad så visar jag ingen bild på dem. Jag spar det till ett senare tillfälle. Ungefär som bidragen till Melodifestivalen, eller hur ?

Vill ni läsa mer om tävlingen kan ni göra det på: http://www.flugfiskeinorden.se/annons/pftopen.pdf

Juryn väljer ut 10 st flugbindare som får åka ner till Flugfiskemässan i Älvsjö, i mars, och göra upp om segern. Prisbordet är imponerande.
Vi får se om jag får anledning att boka nån stockholmsbiljett inom kort.

Difficult to cure

Det finns sjukdomar och så finns det sjukdomar. En del vill man absolut inte drabbas av, medans andra dras man gärna med. En av de senare slaget som jag brukar drabbas av denna årstid är behovet att åka längdskidor, att låta kroppen jobba och svettas en stund. För många år sen var jag hårt drabbad av denna åkomma, en träningsnarkoman. Ute i spåret 4-5 gånger i veckan med målet att åka från Sälen till Mora. En sträckan som jag avverkat 5 gånger, och bättre sätt att lära känna sin kropp finns inte. Fast det var för 2 barn och 10 kilo sen. Betydligt "friskare" är jag nyss hemkommen från en tur uppe i Hallskogen igen efter en milsrunda och har after-ski med en kopp java. Kylan har lagt sig som ett lock över trakten det senaste dygnet. I morse visade termometern -20 grader. När jag spännde fast skidorna på biltaket tittade grannen konstigt på mig och skakade på huvudet. Jag hade grundat med långkalsonger i fleece och en balaklava för att klara kylan. Uppe på höjden norr om Järpen var det "bara" -15 grader när jag stack iväg. Riktigt kall nysnö är fruktansvärd kärv att åka på. Man kan riktigt känna hur de vassa snökristallerna gör allt för att skära sig in i belaget och bromsa en. Man åker obetydligt snabbare än en korvkiosk, som han n´Wikegård skulle ha uttryckt sig. Det är en fröjd att åka i spåren ovan Järpen. Oftast är man ensam och kan åka i sitt eget tempo och låta tankarna löpa fritt, till skillnad mot spåren i ex Åre Björnen där man nästan måste ha kölapp för att få plats.

En annan åkomma, som jag dras med, är flugbindning. Lusten att binda brukar gå i vågor. För tillfället är den hög och jag har precis klarat av två beställningar på streamers. En av dem är gjord av en fiskeguide och ska ner till stockholmstrakten för att lura havsöringar. Han hade önskemål om rosa buk på Epoxystremers´och Baitfishs´. Det för bli årets första nyhet på flugfronten från mig.

En ST-Epoxy black&pink. Jag tror att den rosa buken kan fungera bra på våra öringar också. Den ska ivarje fall få en chans att visa vad den går för i sommar.