Tiger Barred Zonker

Denna vecka har haft en otroligt jobbig inledning. Två personalmöten följt av två föräldramöten har gjort att kroppen , eller snarare knoppen, kännts som en urvriden disktrasa på kvällarna. Jag har inte ens orkat följa en av favoritserierna, Heroes, som TV4 fått för sig att visa varje kväll. Ikväll var inget inbokat och jag kunde softa framför Bolibompa med juniorerna. Skönt ! Efter två koppar Zoega och några rutor Marabou var den tidigare tröttheten som bortblåst och jag gjorde ett stopp vid bindstädet.

Ackompanjerad av Montrose, ett kultband från tidigt 70-tal, gjorde jag några Tiger Barred Zonkers. Smaka på de orden. Visst låter de grymma ? Resultatet ser du här:

krok: Kamasan B160 strl 6 med silver conehead

kropp: Ice Dub pearl
ribb: Lagartun silver fine
vinge och krage: Tiger Barred Zonkerremsa
flash: Angel Hair orange

Jag fortsatte med lite "löpande band bindning". 10 st Epoxystreamers gjordes halvfärdiga.

De är bundna på Partridge BMN krok i strl 12 och ska nu kompletteras med ett lager Wing´n´Flash till vingen i lämplig färg, ögon och epoxylim. Fast det spar jag till en annan dag. To be continued..........

Olika sjukdomar

I medierna blir vi överösta med råd om hur vi ska klara oss från den här nöff-nöff influensan. Men, det är ingenting jämfört med andra sjukdomar, betydligt mer allvarliga. Min kollega på jobbet, Tova , har drabbats. Så här beskriver hon den själv:

"Kantarellsjukan är en sjukdom som företrädesvis drabbar människor under hösten. Den kan närmast beskrivas som ett slags maniskt tillstånd, och visar sig som ett överdrivet intresse för att plocka kantareller. Stirrande, frånvarande blick, överdrivet prat om kantarellställen och kantarelltillgång, extrem girighet, manipulation av medmänniskor för att få dem att avslöja sina kantarellställen och ev viktnedgång pga det myckna rännandet i skogen är några av symtomen som visar sig. Dessutom utvecklar personerna asociala drag då de aldrig är hemma och tar hand om hus, hem och familj och deras vänner får aldrig träffa dem för de är bara ute och springer i skogen. Det kan innebära ett stort lidande för anhöriga och vänner att ha en kantarellsjuk person i sin närhet.
Personer som drabbats av kantarellsjukan ger ett allmänt rastlöst intryck, och denna rastlöshet kan endast bli stillad av att personen i fråga får komma ut i kantarellskogen.
Sjukdomen kan variera i art och grad under kantarellsäsongens gång. Den börjar med en nästan desperat jakt på gula kantareller, för att senare på säsongen övergå till ett mer sofistikierat intresse för trattkantareller, som är svårare att upptäcka och kräver mer finess i sökandet.

Det luriga med sjukdomen är att den också verkar smittsam, vilket gör att man också kan misstänka ett virus, eventuellt en mutation av svininfluensan, och forskare lutar nu åt att kalla den "Trynus trattus kantarellus". Tyvärr måste vi meddela att flera personer i vår familj redan har drabbats av den allvarligare formen av sjukdomen. Att umgås med oss kan för tillfället medföra stora risker då alla löper risk att smittas. "

Tova, jag kan garantera att detta är ingenting jämfört med att drabbas av öringfeber. Symptomen är ungefär desamma som hos kantarellsjukan. Medan kantarellsjukan bara varar ett par veckor så håller öringfebern i sig i månader. Mina första sympton kommer i mitten av april då solen värmt upp vår frusna landsdel och de första bäcksländorna kläcks. Febern brukar avta i slutet av november då den sista höljan blivit isbelagd och allt hopp är ute om fortsatt fiske. Då är kropp och själ så pass slitna att det krävs lång rehabilitering i form av DVD-filmer och böcker, i ämnet flugfiske, och flugbindning.





Denna feber drev mig idag till fjälls, lämnandes sambo och barn vid frukostbordet, till en öringtjärn. Förutsättningarna var egentligen urusla, men i feberns hetta blir omdömmet sämre. Det har regnat de senaste dagarna och imorse var inget undantag när jag styrde kosan mot Södra Årefjällen. Prognosen lovade uppehåll, svag vind och regn först på eftermiddagen. Uppehåll var det när jag gick de 5 kilometrarna till den utvalda tjärnen. När jag var på plats och knöt på flugan så kom blåsten och strax därefter regnet. Så höll det på hela tiden. Blåst följt av regnskurar. Uppehåll och vinden avtar en stund. Så börjar det blåsa igen.... Som ni förstår så var oddsen inte på min sida idag. Någon kläckning blev det inte heller. Några enstaka vak såg jag i varje fall. Till slut tog en öring i mindre modell min fluga så jag fick lite fiskkänning. Så kan en dag förflyta när man lider av öringfeber. Redan smids planer inför nästa helg, för då....

Smånymfer

Nymfer bundna på Curved Nymph Hook strl 16.

Buggers & Caddis

Några nya flugor är färdiga. Först har vi 7 st Wolly Buggers i strl 10 försedda med gul conehead, mina sju sista, som ska skickas till Eskilstuna. Hemligheten med de flugorna är att använda Ice Dub UV Black till kroppen. Då får du en kropp med fin lyster.

Sen har jag gjort ett gäng Caddis. Några Elk Hair Caddis i strl 12 & 14. En fluga jag inte fiskat med tidigare är Brun´s Caddis. Det är ett mönster av den norske flugfiskaren och flugbindaren André Brun. Jag har gjort några i strl 12, dels enligt orginalmönstret och dels med ljusare vinge.

Min förhoppning är att fiska med dem i helgen i en fjälltjärn, bara inte väder och vind ställer till det.

Nya flugor

De senaste veckorna har jag tömt mina förråd av gamla flugor. Hundratals nymfer och puppor, som har legat i lådor, har nu fått nya ägare genom Tradera . Dessutom har jag avyttrat nästan alla flugor som jag bundit det senaste året, också genom Tradera. Det som återstår är det som jag har i mina egna flugaskar. Alltså dags att börja på ny kula, att bygga upp ett nytt förråd. Ikväll la jag ut de sista av de gamla flugorna och några nya. Eftersom det snart är havsöringsdags så gjorde jag ett par ST-Baitfish . De brukar vara lättsålda. Samtidigt passade jag på att göra en variant av nämnda fluga.

Istället för STF-Dubbing så använde jag Ice-Wing Fiber eftersom den är mer långfibrig. Resultatet blev som jag tänkt mig och jag tror att med den extra långa kroppslängden så kommer den att simma bättre. Hela flugan består av Ice-Wing Fiber i färgen pearl. Den är bunden på en B160 Kamasankrok i strl 6. Komplettera med ögon och epoxylim. Färgsätt den med vattenfasta tuschpennor och voila´, den är klar.

Öringvak igen

Slut på nattsudd. Inget mer streamerdängande. Istället solsken, öringvak och torrfluga. Vilken scenförändring mot fisket de sista dagarna i augusti. Idag gjorde vi en familjeutflykt till en tjärn i Vålådalen. Jag hade med mig flugspöet. Min Sambo valde att ta med bärplockarna. Barnen däremot bar på en plastpåse med diverse leksaker såsom spadar, hinkar och en dumper ! Javisst, på så sätt kunde alla få göra det de ville. Medan Sambon drog till skogs stannade jag och barnen vid tjärnen. De satte genast igång och leka. ( Skogen är världens bästa lekplats ) Jag gick ut i vattnet med fluspöet i högsta hugg. Ute på tjärnen vakade det. Mycket småfisk, men ett och annat vak skvallrade om större fisk. Jag fick möjlighet att lägga flugan mot ett par vak, men tji fick jag. Fisken var inte intresserad. Nu blev det inte så mycket fiske, för jag var tvungen att ha ögon i nacken också och kolla och serva barnen. Fast vad gjorde det. Det var skönt att komma ut, känna solens värmande strålar och se öringvak.

Efter gemensamt fika åkte vi alla nöjda hemåt. Dagens bästa fångst står just nu på köksbänken. Tre burkar nykokt blåbärssylt.

Harrflugor

Ikväll färdigställde jag ett gäng harrflugor till min kompis Patrik. Det var faktiskt en utmaning att binda dem för han ville ha dem i strl 16 och 18. I den senare storleken har jag aldrig bundit flugor förut. Det var en ny erfarenhet. När jag först hade kroken i handen såg det ut som ett mission impossible. När den väl satt i städet och bindandet startade så var det bara att tänka smått, för att få ett någorlunda bra resultat.

Harrflugor strl 16

Hoppas att flugorna lyckas lura några storharrar borta i Idsjöströmmen. Imorgon överlåter jag dem till Postverkets omsorg, för vidare transport till Roslagen.