En handfull flugor

Ett gäng ST-Epoxystreamers är klara för framtida bruk.

De är i färgerna gray och minnow back. Materialet är Ice Wing Fiber. Kroken är, som vanligt, en Kamasan 980, fast denna gång i strl 6.

Medan jag gjorde dessa lyssnade jag på en skön CD som legat länge orörd i hyllan. Det är en ganska ovanlig skiva. Deep Purple live i Göteborg år 2000 tillsammans med en symfoniorkester. Förutom några purpleklassiker framförs ett klassiskt musikstycke komponerat av Jon Lord och några andra äldre låtar från purplefamiljen. Gästartister förekommer också bla den lille mannen med den stora rösten, Ronnie James Dio. Här visar han att han kan mer än hårdrock. Se YouTube klippet.

Visst är det skönt att se och höra att de gamla idolerna kan mer än tunga riff. Men...undrar varför Willy Nelson spelade bas ?

Vinnare är de allihopa

Idag gick skidtävlingen Duvedsrajden av stapeln. Mina barn ställde naturligtvis upp. För Lilltjejen var det för 3:e gången, men för Lillgrabben var det premiär. Tävlingens utformning är helt perfekt för så här små barn. De åker en slinga på ca 800m och när de kommer i mål vankas saft och bulle, men framför allt en egen pokal.



Fast det bästa är nog det som också ingår i anmälningsavgiften, nämligen bad på Holiday Club. Det var ivarje fall det Lillgrabben pratade mest om medan han kämpade runt banan.

Snyggt jobbat Duveds IF ! Vi återkommer nästa år.

Just for fun....igen

Så här blev Wiggle-Baitfish flugorna jag skrev om häromdagen.

Inte mycket att hänga i julgranen precis. Jag använde STF-dubbing till huvud och det som skulle bli framkropp. Problemet var att jag tog för mycket, körde samma princip som när jag gör mina vanliga ST-Baitfish. Huvud och framkropp blev för klumpiga och sen blev det galet när jag skulle klippa till dem. Får nog pröva ex Wing´n´Flash istället. Bakkroppen är jag nöjd med. Den är gjord av IceDub och fenan av Thick Wing, allt färgsatt med tuschpenna. Kroken är en Kamasan 980 strl 8. Kanske att den är för kortskaftad. Jag ska göra ett nytt försök och se om jag får till det bättre.

En sån dag.....

Så brukade lillebror Olle Marklund i Svartlien avsluta dagen innan han släckte sänglampan för en natts god sömn. Idag for jag och Lillgrabben mot Vålådalen för att försöka lura nån röding och umgås och ha trevligt. Väl ute på isen gick fisket fort, på ca 2 minuter. Jag borrade upp några gamla hål och när kroken var agnad med maggots och nersänkt i hålet så högg det direkt. Upp med en röding, kroka av den, på med nya maggots och ner i hålet igen. Strax därefter hugger nästa röding. Upp med den och samma procedur upprepas, med den stora skillnaden att det inte blir några mer hugg. Gissar att vi kom ut på isen för sent, vid 9.30 tiden, och att vi fick uppleva slutet av morgonhuggperioden. Trots ett envist fiskande i olika hål händer ingenting förutom några smånafs. Vädergudarna var inte heller på vår sida idag, efter cirka en halvtimme börjar det blåsa och den bara fortsätter under hela vårt fiskepass. Och solen lyser med sin frånvaro.

För att hålla värmen för vi leka lite i snön och dricka och äta varmt. Efter en stund ger vi upp och beger oss hemåt.

Senare på dagen utnyttjar jag den sista timmens dagsljus till att bränna de sista krafterna ur kroppen genom en 10 km´s tur på längdskidor, i ett ganska högt tempo. Trött, svettig och ändå nöjd med dagen återvänder jag hem för en skön dusch och middag.

Fast dagens största prestation stod Lillgrabben för tycker jag. Att gå fram och tillbaka över tjärnen i all snö med sina 3,5 år gamla ben är en riktig bragd. Här finns ett ämne till framtida vandringar i fjäll och längs fiskevatten. Det är inte mjölk som ger starka ben, utan det är fisketurer.

Nya flugor och nya tidningar

Ikväll blev det några flugor jag inte bundit på länge, nämligen nymfer. Det blev ett gäng bruna, svarta och gråa. Man blir lite ringrostig på vissa moment. På senaste tiden har det bara blivit streamers, så det var skönt att binda en annan typ av fluga som avbrott. Lite örongodis blev det också i form av MSG, Michael Schenker Group. One night at Budokan heter CD´n och härstammar från början av 80-talet. Att det är melodiskt, och tungt, garanteras av att bakom trummorna sitter Cozy Powell. Här fick han ett nytt jobb efter att ha lämnat Rainbow, när de enligt honom blev för poppiga.

Igår ramlade det ner två stycken nya flugbindningstidningar i postlådan. De kommer från det stora landet i väster, och de heter Hatches magazine. (www.hatchesmagazine.com/)
Maken till snygg fisketidning har jag nog aldrig sett. Otroligt snygg layout ! Ska bli ett nöje att plöja dem. Läste en artikel om en fluga igår kväll som hette Lofsdalen caddis pupa. Ibland är världen liten.

Ibland brukar jag läsa en blogg som heter The lives and flies of Ulf Hagström. ( http://ulfhagstrom.blogspot.com/) Han binder flugor som är åt det realistiska hållet, riktigt naturtrogna kusar. Gå in på hans blogg och se vad man kan åstadkomma bakom städet. Tala om att ligga i lä. I sitt senaste inlägg visade han en Wiggle Baitfish. Genast började kugghjulen snurra innanför pannbenet på mig. Det här är något jag måste prova. Jag har redan klart för mig hur den ska se ut och vilket material jag ska använda i min version.



Imorgon siktar jag och Lillgrabben på en tur till en tjärn för att njuta av solen och borra några hål.

Miniepoxys

En kväll i veckan som gick ägnade jag åt att tillverka några ST-Epoxy i modell small. De är bundna på Kamasan krok B980 strl 10. Tanken är att jag ska använda det till mitt klass 4 spö. Eftersom kroken är så liten ska det gå att använda 0,16 mm tafs.


Jag gjorde dem i två färger, grå och mörkbrun. Tyvärr blev den bruna lite för brun tycker jag. Den ser lite klumpig ut på huvudet. Det är nåt med den mörkbruna Wing´n´Flashen, den är inte lika mjuk och följsam som de andra färgerna. Varför vet jag inte. Men, i vilket fall som helst, så är det en av mina favoritfäger på denna typ av flugor.

Drömmar

Förra veckan när jag och sambon satt och kollade på TV´n och senaste Lottoreklamen dök upp i rutan sa jag:
-Kolla, det är ju jag.
Just då stod en gubbe i duschen och nynnade på en känd melodi. Nynna och trumma i tid och otid brukar jag göra hemma, till min sambos stora förtret. Inte blev reklamfilmen sämre när den duschande sångaren förvandlades till en rockstjärna. Plötsligt står han på en scen och framför en Spinal Tap-liknande version av Rainbowdängan Since you been gone. Så jäkla bra, kolla själv.



Har vi inte alla nån gång drömt om detta när vi lyssnat på nån låt som vi gillar. Vi sjunger eller nynnar för oss själva eller tar några luftgitarrackord. Då spelar det ju ingen roll att man varken kan sjunga eller spela. Just denna låt har jag ett speciellt förhållande till, eller rättare sagt till skivan den ligger på, Rainbows Down to earth.
Så här var det. Jag har sen tidiga tonåren alltid lyssnat på mycket musik. I början på 80-talet var jag försjunken i Gyllene Tider och Noise träsket. Dessutom gillade jag svensk punk som KSMB och Ebba Grön. En kompis till syrran skulle spela in en Uggla-skiva på ett kasettband. Kommer ni ihåg C90 banden ? På b-sidan spelade hon in Down to earth och det tog inte lång stund förrän jag spolade förbi a-sidan och bara lyssnade på Rainbow. Så här skulle ju musik låta, hur hade jag kunnat missa det ? Rainbow ledde till Purple, som ledde till Whitesnake osv. Sen dess har jag varit mer lila än kaffet de rostar i Karlstad.
Förra året fick jag chans att leka rockstjärna på jobbet. Vi bildade ett Lärarband för att framföra ett par låtar på ett musikcafé på skolan. Vår musikaliska mentor var han n´Ove, som också valde ut bandmedlemmarna. Varför jag fick jobbet som sångare har jag ännu inte förstått, kanske var det för att jag har svårt att hålla tyst ibland. Det var definitivt inte för mina sångegenskaper i varje fall. Till skolavslutningen förra sommaren framförde vi återigen ett musikstycke av kulturhistoriskt värde, Ramones Sheena is a punrocker. Som av en händelse finns den på YouTube.



Jag vill påpeka några saker. Det är faktiskt en skolavslutning och inte något sverigedemokratmöte eller liknande. Det är inspelat med en SonyEricsson mobil, därav det kassa ljudet. Kul hade vi i varje fall. Tror också att eleverna uppskattade att se personalen på skolan göra bort sig.
Därmed kunde jag uppfylla två drömmar förra året. Denna och tvåkilosöringen på fluga.