Drömmar

Förra veckan när jag och sambon satt och kollade på TV´n och senaste Lottoreklamen dök upp i rutan sa jag:
-Kolla, det är ju jag.
Just då stod en gubbe i duschen och nynnade på en känd melodi. Nynna och trumma i tid och otid brukar jag göra hemma, till min sambos stora förtret. Inte blev reklamfilmen sämre när den duschande sångaren förvandlades till en rockstjärna. Plötsligt står han på en scen och framför en Spinal Tap-liknande version av Rainbowdängan Since you been gone. Så jäkla bra, kolla själv.



Har vi inte alla nån gång drömt om detta när vi lyssnat på nån låt som vi gillar. Vi sjunger eller nynnar för oss själva eller tar några luftgitarrackord. Då spelar det ju ingen roll att man varken kan sjunga eller spela. Just denna låt har jag ett speciellt förhållande till, eller rättare sagt till skivan den ligger på, Rainbows Down to earth.
Så här var det. Jag har sen tidiga tonåren alltid lyssnat på mycket musik. I början på 80-talet var jag försjunken i Gyllene Tider och Noise träsket. Dessutom gillade jag svensk punk som KSMB och Ebba Grön. En kompis till syrran skulle spela in en Uggla-skiva på ett kasettband. Kommer ni ihåg C90 banden ? På b-sidan spelade hon in Down to earth och det tog inte lång stund förrän jag spolade förbi a-sidan och bara lyssnade på Rainbow. Så här skulle ju musik låta, hur hade jag kunnat missa det ? Rainbow ledde till Purple, som ledde till Whitesnake osv. Sen dess har jag varit mer lila än kaffet de rostar i Karlstad.
Förra året fick jag chans att leka rockstjärna på jobbet. Vi bildade ett Lärarband för att framföra ett par låtar på ett musikcafé på skolan. Vår musikaliska mentor var han n´Ove, som också valde ut bandmedlemmarna. Varför jag fick jobbet som sångare har jag ännu inte förstått, kanske var det för att jag har svårt att hålla tyst ibland. Det var definitivt inte för mina sångegenskaper i varje fall. Till skolavslutningen förra sommaren framförde vi återigen ett musikstycke av kulturhistoriskt värde, Ramones Sheena is a punrocker. Som av en händelse finns den på YouTube.



Jag vill påpeka några saker. Det är faktiskt en skolavslutning och inte något sverigedemokratmöte eller liknande. Det är inspelat med en SonyEricsson mobil, därav det kassa ljudet. Kul hade vi i varje fall. Tror också att eleverna uppskattade att se personalen på skolan göra bort sig.
Därmed kunde jag uppfylla två drömmar förra året. Denna och tvåkilosöringen på fluga.

Just for fun

Igår kväll satt jag och lekte med en gammal och en ny idé vid bindstädet. Den gamla idén kommer ursprungligen från Rospiggen Patrik, som hade en fundering på en ST-Epoxy i samma färger som den välkända streamern Mickey Finn. Den har legat kvar i bakhuvudet och nu har jag köpt material i passande färger, och här är resultatet.

Jag ska kalla den för The Firefly. Det beror på att färgerna stämmer överens med en eldslåga och om ni kan er Uriah Heep-historia så vet ni att de har en låt som heter så. Det blir alltså en liten hyllning till de gamla hjältarna.

Den nyare idén är bara ett par dar gammal och härstammar från senaste inlägget med kommentarer på Patriks blogg, http://rospiggenfiske.blogspot.com/2009/02/fredag-den-13e-kom-oringdansen.html . Det handlar om rosa skeddrag och "The Fylking Fly". Så här är resultatet, the incredible, The Fylking Fly.

Jag antar att den gode Lunkan tänkte på Gerd Fylkings rosa adidasoverall.

Imorgon bitti ska jag lägga dessa flugor i en av Postvekets gula lådor för vidarebefodran ner till Rospiggen Patrik. Så Patrik, testa dem och se hur havsöringarna reagerar på dessa kreationer. Blir det kamp eller flykt ?

För er som ännu inte har fattat vad Uriah Heep är för någonting, så avslutningsvis, lyssna och njut av The Firefly.

Coq de Leon

Idag när jag kom hem från jobbet låg ett brunt kuvert och väntade på mig i postlådan. Det var en försändelse från USA, från Whitewater Flies närmare bestämt. Innehållet bestod bl a av en "Coq de Leon Hen Saddle Silver Speckled" nacke. Coq de Leon fåglar härstammar från Spanien och har använts till flugbindning sedan 1600-talet. Coq de Leon har speciella hackelfjädrar. Fiberna är genomskinliga, långa och de har ett fint spräckligt mönster.




Som ni ser har fjädrarna en fin teckning och det ska bli intressant att se hur de fungerar som matukavingar på streamers. På nymfer och flymfer används de till att imitera stjärtspröt och ben.



Igår kom resultatet från den tidigare nämnda flugbindningstävlingen Partridge Fly Tying Open. Tyvärr fanns jag inte med bland de 10 finalisterna. Mina bidrag såg i varje fall ut så här.

Temat var dagsländor och man skulle binda den i tre stadier, nymf, kläckare och färdig slända. Man vet ju inte vad juryn tittar på. Vill de ha realistiska flugor eller "fiskeflugor"? Jag valde det senare aternativet, och denna gång räckte det inte hela vägen. Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Eller som Askungen sa: "Vad är väl en bal på slottet....."

Frukost på tjärnen

Efter en snabb kopp kaffe så åkte jag hemifrån med packad ryggsäck, nytt blänke och förhoppning om morgonhugg. "Jag har en plan, timad och klar in i minsta detalj" är en känd filmreplik. Min plan fungerade också. När det började ljusna stod jag vid ett nyborrat hål med en maggotagnad krok nersänkt i vattnet. Det dröjer inte länge förrän de första rycken känns nerifrån djupet. När allt är över har jag krokat av ca ett dussin rödingar och klockan närmar sig 11.00. Det är dags att vända hemåt.






Den första timmen är det bra fart på rödingarna och de flesta krokas av då. Några är små och återfår friheten. När huggperioden börjar avta kan jag äntligen hälla upp en mugg kaffe och tugga i mig de medhavda mackorna, dagens frukost.

4 matfiskar får följa med hem. De kommer att avlämnas hos barnens mormor, en fiskälskare. Det är ju trots allt alla hjärtans dag.

Mina flugor #8

Rockenkläckningen närmar sig med stormsteg, nåja kanske lite överdrivet, men då kan kanske denna fluga vara rätt medicin. ST-Foamslända är en universell dagsländimitation. Den flyter som en kork, och ska ge den rätta siluetten ur fiskens perspektiv.

Den består egentligen bara av tre material. Foam till kroppen, polygarn till vingen och ett tupphackel. Jag använder 2mm´s foam, men ibland upplever jag att det blir lite för tjockt. Jag ska leta efter foam som är 1 mm eller 1,5 mm tjockt och se om jag kan få till lite slankare kroppar till de mindre storlekarna.
Det är lite pyssel att få till den fristående bakkroppen, men med lite träning så går det fort och enkelt. Man får helt enkelt göra dem var för sig innan man binder in den på kroken och kompleterar med vingen och hacklet. Det går lika bra att använda samma kropp till en spinner. Då har vi en fluga som bara består av två material (!). Flugorna på bilderna är i storlek 10 och 12.

Färgen på flugan kan man variera genom att foamen finns i några olika färger. Alternativet är att använda vit foam, eller någon annan ljus kulör, och färga den med en vattenfast tuschpenna. Då kan man också få till en naturtrogen segmentering om man så önskar.

Detta är min variant av foamslända. Tittar man i böcker eller letar på nätet hittar man många liknande flugor. En del är mer naturtrogna och har t.ex stjärtspröt. Visst, det kan man tillföra, men gör man det för fiskarens eller fiskens skull ? Min tanke med denna fluga var att göra den relativt lättbunden, att den ska flyta bra och ha rätt siluett ur fiskens synvinkel.

Mina flugor #7

Vintern har återigen tagit ett järngrepp på oss här i västra Jämtland. Det är länge sen kvicksilvret var över -10 gradersstrecket. Som ett brev på posten så har det kommit ett par decimeter snö i helgen. Idag utnyttjar jag ett av välfärdssamhällets möjligheter, nämligen vård av sjukt barn. Lillgrabben ligger nu med nytt "årsbästa", 38,6 graders feber, framför Disney Channel, och här sitter jag.....




I slutet av förra året beskrev jag en prototyp på en mjukhacklad fluga ( http://flugfiske-stig.blogspot.com/2008/12/mjukhacklade-nymfer.html ).




Nu har jag bundit några så som jag tänkt att de ska se ut. Här ser ni två stycken ST-Wiggleflymfer. Framkroppen är bunden på en Kamasan B890-krok strl 10. Den ger en kort och naturtrogen framkropp. Till bakkroppen kan man välja valfri krok. Det är själva ledningen av bakkroppen som är det fina med denna typ av fluga. Det ger ett mycket naturtroget rörelsemönster i vattnet. Kroppen är dubbad med Hare-Tron dubbing. Jag har också försett den med några varv förtyngning så att den lättare bryter genom ytspänningen. Hacklet är vanlig rapphöna.



Jag gör den också i en nymfvariant. ( Se mina flugor #3 )Skillnaden då är att den får en ryggsköld och att hacklet binds in på ett annat sätt.




Dessa flugor, plus några andra, har jag lagt ut på Tradera. Väntar med spänning på att se om några tycker att de är intressanta.

Streamerfiske

Det finns fortfarande flugfiskepuritaner som anser att streamerfiske inte är riktigt flugfiske. Jag kan säga att jag småler åt dem när jag går hem med en kilosöring i fiskekorgen, medan de fiskar med sin Black Gnat i strl 16. Javisst, står man och dänger med sin streamer och låter den svepa genom strömmen gång på gång, då är det ett oeffektivt flugfiske. Enligt den gamla skolan. En och annan öring kommer också att fångas, för förr eller senare passerar flugan en örings ståndplats. Det är just ståndplatser som är det intressanta i kråksången. Läs strömmen och försök lista ut var ståndplatserna eller djupfåran är och placera din fluga där. Fiska aktivt mot dessa platser och tänk på hur du vill att streamern ska röra sig. De flesta streamers imiterar bytesfiskar. Tänk då på hur dessa uppför sig i vattnet och försök att få din streamer att uppföra sig likadant. En skadad bytesfisk kanske driver med strömmen medan den kämpar för att hålla balans och komma i skydd. Detta kan kanske imiteras genom små ryck i flugan medan den fiskas. En flyende bytesfisk som kommit in i en örings revir föröker sticka snabbt som ögat för att inte bli uppäten. Imitera detta genom att sätta fart på flugan när den befinner sig vid en trolig ståndplats. Inte så svårt va ? Hur många har inte fått hugg när man snabbt vevar in flugan efter sista kastet eller när man ska byta fiskeplats. Och det finns inget som säger att man måste göra nedströmskast bara för att man har en streamer knuten på tafsen. Ibland blir det nödvändigt med uppströmskast. Att kunna kontrollera linan och flugans positon i vattnet är A och O, precis som när man fiskar med torrfluga eller nymf.

Jag använder dessa tekniker när jag fiskar med streamer och det funkar. Dessutom blir det mycket roligare, och framförallt effektivare.


Naturligtvis finns det böcker skrivna i detta ämne. Två "biblar" är dessa:



Modern Streamers for Trophy Trout av amerikanerna Bob Linsenman och Kelly Galloup. Här avhandlas bl a hur storöringar uppför sig, hur man läser vatten, fisketekniker och flugmönster.













Streamer av norrmannen Pål Krogvold. Här kan man också läsa om fisketekniker, men framför allt ägnas en stor del av boken åt flugmönster och flugbindning.

Det fina med streamers är att du kan fiska dem året om. Du kan få en öring att hugga på dem om du, som ovan nämt, placerar dem i öringens revir eller på ståndplatsen. Prova detta och kanske drömöringen blir din.

Ljuset återvänder

Idag blev det väldigt påtagligt. Dagarna har blivit längre och nån slags obeskrivlig livsgnista tändes inombords. Vid 15-tiden gav jag mig iväg längs 15 km´s spåret, och solen sken från en klarblå himmel. Det känns som det inte var så länge sen som det var mörkt vid denna tidpunkt. När jag pausade för att dricka, så stannade jag extra länge och lät solens strålar värma ansiktet. Ja, det kändes som de värmde lite fast det var ca - 12 grader ute. Nu är våren på G. När jag återvände till bilen en timme senare var jag rejält frusen efter de sista kilometernas nedförskörningar. Nu hade solen dessutom gått ner bakom fjällen i väster, men den hade gett mig årets första vårkänning.

Jag har fått ytterligare en idé till en ny öringstreamer. Det ska bli en hybrid mellan en Savage Seducer och Sculpin Matuka med ett inslag av ST-Baitfish. Innan jag kommer längre måste jag hitta en Coq de Leon hönsnacke.

Så här ser dessa flugor ut och vill ni veta mer om dem så är det bara att "googla" dem.

Nu har jag några nya flugprototyper att binda upp. Dessutom måste de provfiskas för att se hur de rör sig i eller på vattnet, och inte minst hur de uppför sig under luftkasten. Nån tafstvinnare vill man inte ha. Frågan är hur man ska hinna med allt, tiden på kvällarna är ju trots allt begränsad, och andra aktiviteter står också på agendan.