Pannlampa på

Igår blev det första turen som jag behövde hjälp av en pannlampa för att fixa knutarna. Håll hårt i spöet för det kan hugga våldsamt ute i strömmen. And be careful out there....wading in the dark.

Som en vanlig man...

Ibland går till och med en flugfiskare som jag längs stränderna med ett haspelspö i handen och fångar matfisk. Idag var det en sån dag. Jag och Lillgrabben gjorde en tur till Duved, och vi fick bägge kroka av fisk.

fikapaus



några till stekpannan

En zonker i natten.

Jag återanvänder en 4 år gammal rubrik. Det börjar mörkna på kvällarna nu och det blir allt mer och mer läge för en ST-Zonker i natten. Fredriksson Jr bevisade att tesen stämmer med en öring på nästan kilot.

Den här veckan har jag fiskat Älven ett par gånger med god hjälp av Per på Åsen. En kontakt som etablerades via ett känt socialt medium, men som nu övergått till riktig vänskap. Jag har trampat stigar som jag inte gjort på många år, men nu med "nya ögon". Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig. Hitills har det bara blivit småöring, även om jag hade kontakt med en av de större invånarna igår kväll. Fortsättning följer....

En som inte fortsätter är min vän Lunkan som nu skrivit sitt sista blogginlägg. Tackar för alla år av trevlig läsning.

Blanktjärnsrundan

Tro det, man kan faktiskt ha trevligt till fjälls utan flugspö. Blanktjärnsrundan på ca 11km passar såväl gammal som ung.

Örretjakt

Termometern visade på 4 grader, ett lätt regn föll och det var myggfritt. Inte de bästa förutsättningarna för att ge sig till fjälls på öringjakt. Prognosen lovade dock uppklarnande under dagen. På med ryggan och iväg alltså...
När jag stod och spanade på en öringhåla frampå dagen dök en bekant upp, Terje, mannen med en inbyggd öringradar. Jag vet inte vem av oss som blev mest förvånad, men vi konstaterade att det bara är peroner som är lite eljest som var ute en sån här dag. Vi växlade några ord innan han drog vidare.

en annan öringhåla

Senare träffade jag på honom när han stod och fiskade på, just det, vakande öring. Nu hade det klarnat upp och öringen vakade, dock sparsamt. Vi kunde inte lista ut vad öringen åt, för selektiva var de. Efter mycket om och men hade vi båda kontakt med fisk, men de klarade sig från håven. När jag började traska hemåt fortsatte Terje sitt fiske, och frågan är om han inte står där än....

Öringhåla

öringhåla

en av invånarna

Glädje och sorg

Glädjen över dagens torrflugeöring byttes till ett visst vemod när jag bland öringvak nås av den sorgsamma nyheten att rockvärldens gigant på orgel har lämnat oss.
Jon Lord kämpade länge mot cancer, en sjukdom som till slut tar allt i sin väg. Han blev 71 år. Ytterligare en gammal rockräv som kommer till rockhimlen således. De kan kanske behöva nån som kan lägga lite feta orgelmattor när de jammar, Ronnie, Cozy och grabbarna.

Här ett smakprov från storhetstiden i Purple:


Jon var inte bara en rockare, han skrev också många klassiska stycken och gjorde soloskivor.
Här en av mina favoriter, långt ifrån distade elgitarrer och ylande hammondorglar:


Jon var tillsammans med Ian Paice de som var med på hela Purpleresan från 1968 till 1976. Sen fortsatte de tillsammans i inte helt obekanta Whitesnake, innan de återförende den klassika MK II sättningen av Deep Purple 1984. Där spelade han fram till 2001 då han beslöt att "pensionera" sig och ägna sig åt att komponera klassisk musik. Förutom detta så har han gjort massor av inspelningar tillsammans med andra artister och band. Jag har haft förmånen att se honom live fyra gånger och man slogs av hans ständigt glada humör på scenen. En av gångerna gjorde han faktiskt det som han gjort massor av gånger, när den inte alltid lika glada Ritchie Blackmore vägrade göra extranummer. Han fick spela melodi och solo på sin orgel och keyboards.
Jon Lord R.I.P.