Karolinerfiske

Nu kan jag bocka av ett vatten som jag tidigare inte fiskat i. Jag ville också fånga en Karonlineröring . Väl på plats möttes jag av en nordlig vind och mörka moln hängde över fjällen. Inte helt optimalt för flugfiske. Det var vinden som oroade mig mest. Den låg på från fel håll enligt mina fiskeplaner. Det var bara att bita ihop och kliva i älven. Jag fiskade igenom sträckan utan att känna något. Bytte till en Zonker och gjorde samma sak igen med samma resultat. Eftersom det var första gången jag var där så var nyfikenheten stor och jag begav mig nerströms för att kolla läget. Vinden där var för stark för att det skulle gå att få ut flugan på ett bra sätt. Tillbaka uppströms och provade igen. Två dragningar i flugan var allt jag kände av älvens innevånare. Till slut fick jag nog av vinden och de uteblivna huggen och packade ihop och begav mig hemåt i nattmörkret.

Just nu känns det lite som om lagen om alltings jävlighet drabbat mig.

Har också börjat fundera på om jag ska göra en "höstkollektion" av Zonkers. Några som retar de aggresiva augustiöringarna. Kollade färger på Hareline häromdagen.

black barred zonkerstrips

tiger barred zonkerstrips

De ser ju onekligen lockande ut för ögat. Frågan är vad öringen tycker ?

The Battle Rages On

Ikväll gjorde jag en tur till den erkänt svårfiskade Tjärnen. Jag ville ha miljöombyte i mitt fiske och tänkte att Tjärnens fina öringar skulle vara en bra utmaning. En fiskare jag träffade vid Tjärnen en gång sa att man får fisk ungefär var 10:e gång man är där. Det innebär att jag ännu inte uppfyllt den besökskvoten. Något enstaka vak syntes på vattenytan när jag knöt på kvällens första fluga. Valet föll på den svarta Parachutekläckaren jag band häromsistens. Öringen ville inte ha den flugan, och inte någon annan heller som jag erbjöd. Då hade jag ändå blött både olika torrflugor och nymfer. Nej, fisken ville inte ta. De enstaka vaken fortsatte på Tjärnen. Två gånger vakade det inom kasthåll och fast jag snabbt var där med flugan hände inget. Den enda gång det blev en reaktion var när jag knöt på en riktigt monster till nattslända, en Big Fuc##ng Caddis, bunden på en Aberdeen-krok i strl 4. Då var en fisk upp och vände under flugan. Då kanske det stämmer ändå det här med 10 gånger......
I vilket fall som helst så kan man säga att öringen avgick med segern även denna kväll. Och som sagt, the battle continues.

Förbannelse ?

Ja, man kan ju undra om nån har lagt en förbannelse över mig och mitt fiske. Kan det vara min Käre Sambo som tycker att jag ska vara hemma på kvällarna, fast hon säger att hon tycker det är skönt att sitta ensam i TV-soffan när juniorerna somnat ? Eller nån annan ?

Igår hände detta när jag åkte mig till Södra Årefjällen igen, för det var ju öringväder. Vattennivån i åarna var ovanligt hög för årstiden, som en vårflod. Detta gjorde fisket svårt, men eftersom jag känner till vattnen hittade jag några ställen att fiska på ändå. Fisken var inte alls med i matchen. På ett ställe högg det till i varje fall, och det rejält. En riktigt stor fisk tog flugan och gjorde några sköna dragningar, som kändes ända ner i spöhandtaget. Yes, äntligen, var min tanke. Fisken rusade ner i strömmen. Sekunderna senare slakade linan och den var borta. Vad jag tänkte då passar inte i tryck, så det förblir oskrivet.

Detta känns som om det är typiskt mig sommaren 09. Jag vet inte hur många större fiskar jag haft på, men som sedan släppt. Någon vill uppenbarligen inte att jag ska få en större öring. Fast å andra sidan är jag en envis jä#el, så jag ger mig inte.

Skitväder

Just nu visar sig den jämtländska sommaren från sin sämsta sida. Blåsigt och regn. Lusten att fiska finns inombords, men samtidigt är det något som säger att det är bättre att vänta på bättre väder. Ikväll följde jag det senare alternativet och har ägnat den senaste timmen åt att komplettera flugasken för just, bättre väder. Ett antal parachutekläckare har nu fått plats i min torrflugeask.

Parachute black

Parachute march brown

Parachute golden yellow

Samtliga är i storlek 12. Ingredienserna är Fly-Rite, Ice Dub, Fly Foam, Poly Yarn och Whiting hackel.

Det finns andra som trotsar vädrets makter och blöter sina flugor. Igår var Ricky Röding förbi och köpte några nattsländeimitationer. Senare på kvällen kom ett SMS som förkunnade att en öring på 1,3 kg bitit i en Caddis. Idag kom ett MMS från Lunkan som nu passerat kilosgränsen för öring på en ST-Epoxy. Två fina fiskar, som visar att man inte får nån fisk om man inte har flugan i vattnet

Torrflugeland

Idag åkte jag och Bokbindarn´ till ett fiskevatten där vi mer eller mindre bestämde att bara fiska med torrfluga. Vinden gjorde det inte lätt för oss. Dessutom beslöt vi att öringen skulle få göra första draget, dvs visa sig genom ett vak. Vinden gjorde att det knappt kläcktes några insekter. Till slut var vi tvungna att fiska av oss det värsta fiskesuget, men utan resultat. Lite kaffekokning kanske skulle få igång nån kläckning och fisken. Vi satt med våra kåsor och spanade och spanade och när vi var nära att ge upp kom det. Ett vak ! Det följdes av ett till. Jag fick äran att försöka lura öringen. Det var svårt att få till en bra flugpresentation i vinden. På tredje eller fjärde kasten landade flugan rätt och flöt mot öringens vakplats. Ett silverblänk under flugan var allt jag fick se och sen var det över. Trots flugbyte visade den sig inte mer. Ibland är det tufft att vara öringfiskare. På tillbakavägen stannade vi till vid en liten tjärn och där fick jag fiskkontakt. På kort tid landades tre mindre öringar, två propellrar och en stekpannemodell.


Den fluga som jag fiskade mest med idag och som fångade fisk var en som heter Foam Post Parachute. Det är egenligen en variant på en vanlig Klinkhamer, men den lilla foambiten mellan hacklet och vingen gör underverk. Den trycker ihop hacklet så flugan ser bättre ut. Här nedan visas hur man binder en sådan.

Foam Post Parachute from Rune Stokkebekk on Vimeo.

Same same but different

Testade lite nya ideér vid städet ikväll. Först blev det några förtyngda Epoxystreamers, och med en annorlunda bindteknik. Förtyngningen är, förutom att få dem att sjunka snabbare, att få en mer jigglik gång på dem när de simmar i strömmen. Med hjälp av spörörelser borde det funka. De är bundna på BMN-krok strl 12.




En annan fluga som skapades var en Wiggle-Epoxy. Jag har blivit inspirerad av Ulf Hagströms flugor.
Efter lite tänkande och knåpande föddes denna skapelse.



Den har jag också förtyngt för jag tror att stjärten kommer att röra sig mer då. Vi får se. Den är bunden på en Kamasan B160-krok i strl 8. Hela flugan består av Ice-Wing Fiber kompletterat med ett par Stick-on Eyes.



Lite mer vanliga flugor hann jag med också. Flugor som jag vet fungerar. Ett gäng Caddis Varianter i allt från storlek 6 till 16. De flesta av dem på beställning.

Järpströmmen

Grannen tog en kvällstur längs Järpströmmen igår kväll. Imorse låg denna bild i min mailbox. En fin öring på 40 cm.

Att det finns mycket och stor fisk i Liten och tillhörande Järpströmmen är ingen hemlighet. Den största öring jag sett från dessa vatten vägde ca 10 ggr så mycket som denna.

Samtidigt tog jag bilen och åkte mot Storån och min favoritström för att prova lyckan. Det var riktigt öringväder, enligt mitt tycke, mulet och regn. Kanske var det därför jag var själv vid strömmen. Det var också det jag hoppades på. Missförstå mig inte. Jag har inget emot sällskap, men ibland är det skönt att vara ensam. Ensamheten har nästan blivit en brist i vårt samhälle där men hela tiden ska vara online. Nu fördjupar vi oss inte mer i den filosofiska disussionen. De senaste veckorna har det varit mycket folk i farten runt favoritströmmarna och man har inte kunnat fiska var man velat utan hela tiden varit tvungen att ta hänsyn till andra. Därför var det skönt att kunna försjunka i fisket utan att behöva ägna uppmärksamheten åt något annat. Redan i andra kastet får Nite´n kröka rygg. I strömfåran hugger en öring på ca 4 hg min Muddler. Det blir den största fisken under turen. Resten av öringarna är av modell mindre. Jag hade hoppats att mörkret och regnet skulle locka fram några av åns större invånare, men så blev icke fallet denna gång. Jag är envis, så jag ger mig inte utan jag säger som Arnold " I´ll be back".

Denna tur var det också första gången jag behövde använda pannlampan för i år, så det innebär att vi nu är inne i andra halvlek av årtes fiskesäsong.