Jag tror att öringen tänker så här:
Först måste vi backa tillbaka till förra året. Under sommaren har den ätit sig fet och mätt på all mat som den hittat innan det stora äventyret på hösten, leken. Tänk att satsa så mycket energi till att få till det en gång per år. Efteråt slår hungern till igen, men nu finns det bara en massa sega nymfer vars bäst före datum håller på att gå ut. Under vintern kanske den lyckas lura till sig en och annan pimpelmaggot. Så passerar vinterdvalan och längtan till kommande måltider. När isen sen släpper och livet under ytan återkommer så kurrar det rejält i magen. Tänk dig själv in i den situationen. Ingen riktig mat på flera månader. Vad skulle du då välja, en 45 grams hamburgare eller en dubbel 150 grams med extra allt?
Därför tar öringen stora nymfer. Enkel matematik!
Dessa nymfer är bundna med ben och stjärtspröt från J:son Sweden. De ger en väldigt naturtrogen profil på flugorna, som fisken inte kan motstå.
1 kommentar:
Hej Stig.
Fiskar i samma område som dig och har, som du haft bra användning av stora bäcksländenymfer eller liknande.
(allra bäst med ett illgrönt thorax i, av någon anledning. Framförallt i det stora vattenmagasinet söder om dig, och tillhörande åar.
Men vad har du som fundament i bakkroppen på dina jättenymfer? Som du nämner tidigare så är inte foam att föredra då det skall sjunka som en sten. Jag testade lite gummimaterial med laserdub utanpå, men det trasades sönder ganska fort.
Mvh Martin Rosén - Aspås
Skicka en kommentar