Vintern har återtagit kommandot, åtminstone på fjället. Flera decimeter nysnö bara ligger och väntar på skidåkare. När det gäller utförsåkning så har jag föredragit välpistade backar och åkt enligt mottot: " Tyngden på dalskidan älskling". Alltså lugnt och försiktigt med full kontroll. Men, i och med barnens upptäckarglädje i sökande efter skogsbanor och hopp så har jag blivit tvungen att kliva utanför min bekvämlighetszon och följa med dem. Och jisses vad mycket roligt det finns där i skogen. Härliga utförlöpor med nysnö långt upp på vaderna. Nu susar hela familjen nerför fjället off-pist som värsta "Hökarängens slalomklubb" med blandad åkstil, men med leenden upp till öronen.
Och likt flugfiskare som ivrigt spanar efter öringvak och ståndplatser så kollar vi efter lämpliga nedfarter genom skogen på väg upp i liften. Och jag skäms nästan för att säga detta min flugfiskeblogg, men det är jäkligt kul och just nu gläds jag åt de snöflingor som faller utanför fönstret.
Avslutar med en rockare framförd på brukshotellet i Fagersta i fredags med min barndomsvän Anders på bas, vanligvis spelandes i Black Rose.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar