I sista kastet

Hade jag hetat Glenn och bott i Götet hade jag sagt: "Harrrrrrejäklar vicken da´". Nu är jag inte det utan en blygsam inflyttad jämte med finskt blod i ådrorna, så jag nöjer mig med: "En sån da´" Jag gjorde kast på kast, drack kaffe och åt kanelbulle och upprepade proceduren. Inget hände, inte det minsta dragning i flugan. Mer kaffe och bulle. Nya kast och plötsligt händer det. Första hugget och snart kan en harr återbördas till friheten.

Detta upprepas ett par gånger. Var hade fisken varit förut ? Nöjd sätter jag mig och tar en sista kåsa kaffe innan jag ska göra avrunda dagens fiske. I det som ska bli sista kastet suger det till rejält i flugan och upp i luften kommer, en öring! Äntligen! Till slut kan jag håva in en grann fisk på ca 55cm.

Första öringen för året. Som skidåkare ska man ju undvika sista åket, men som flugfiskare kan tydligen allt hända i sista kastet.

En som inte vill vara sämre är Fredriksson Jr som varit ute på isen och dragit upp en fin öring. Han var noga med att påpeka att den var 56 cm.