Som flugfiskare, eller flugbindare, blir man aldrig fullärd. Det fick jag en påminnelse om idag. Jag var åter på plats i Torrflugelandet. Solen värmde gott och vinden höll myggen borta. Vattennivån är ganska låg nu överlag, och när jag fiskade på de öringar som visade sig på grunt vatten gällde det att vara försiktig. Ett felsteg eller ett dåligt kast och de försvann. Det ställer krav på utövaren. Fick till slut kroka av ett par mindre. Bytte till ett annat ställe och där vakade några större fiskar. Jag visade dem lite olika alster, men de var totalt ointresserade. Till slut var det bara att sitta ner och koka kaffe, beskåda och begrunda faktumet att de inte ville ha mina flugor. Fast å andra sidan vet jag att de finns kvar till en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar