Rekordöring !!!

Det här är en dag jag sent ska glömma. Den började i moll, men avslutades i dur. Efter några dagar med minusgrader så var prognosen för idag plusgrader. Eftersom vi har kommit in i november så har en hel del fiskevatten blivit lovliga igen för de som står ut med frusna fingrar och tår. Fiskegrejerna packades och bilen styrdes mot Storån. Fjällen lyste i vitt efter de senaste snöfallen och på vägen är det fortfarande isigt efter nattkylan. Framme vid grusgropen vid Storån möts jag av en syn jag inte räknat med. Hela strömmen och höljan har förvandlats till en sjö ! Omöjligt för flugfiske.

Det beror på att vattennivån i regleringsdammen Håckren nu ligger på en ny rekordnivå, 492,24 möh, vilket är nästan 0,5 m över det tidigare rekordet. Jä##a kraftbolag, tänker jag. Som om inte det vore nog kommer en rejäl regnskur, så man blir sur på utsidan också. Här gäller det att tänka om och jag åker uppströms till en ny fiskeplats. Här får jag sällskap av en Vallbo-bo, hmm...roligt ord, som också valt att trotsa novembervädret. Jag väljer en nybunden ST-Zonker i färgen grizzly med conehead i silver och med extra glitter i vingen, med tanken att locka trög fisk.
Efter några kast suger det till rejält i spöet och jag inser direkt att det är en fisk i modellen XL.

När den är inom synhåll börjar jag fundera hur jag ska få iland den, eftersom min håv, olämpligt nog ligger i backluckan på bilen. Inget annat att göra än att ropa till han från Vallbo och beordra honom att komma med sin håv. Tillsammans lyckas vi till slut bärga öringen och kan njuta av dess skönhet, där den ligger på den frusna marken.

Jag inser direkt att den kommer att tangera 2-kilos strecket och att det är ett nytt personbästa för mig.

Flugan var som sagt en zonker, bunden på en Partridge BMN-krok, och den fiskade jag med en snabbsjunkande polytafs och en flytande WF-lina. Det är sällan jag använder sjuklina, man har så mycket bättre kontroll på var flugan är om man använder en flytlina.

Efter lite kaffe och mackor, med sällskap av ett par Rautjoxor, fiskar jag en stund till och krokar en harr på 40-45 cm, på zonkern, som får gå tillbaka. Nöjd med dagen åker jag hemmåt för att mäta och väga fisken. Den visar sig vara 62 cm lång och väger 2050 g, och kommer att avnjutas gravad på julafton. Trots att dagen började så surt så slutade den med mungiporna uppåt.

Och jag kan ju tillägga att fiskesuget inte minskat med en sån här fisk, utan det har skruvats upp ett par hack. Dessutom har jag ju återtagit ledarpositionen i familjens öringliga.