Mina flugor #5

Denna fluga är från början en dansk kustöringfluga. Jag tror att den är skapad av Morten Valeur och har gjort succé bland havsöringsfiskare både i Danmark och Sverige, under olika namn och i olika versioner. I min version kallar jag den ST-baitfish och kan den fånga öringar längs kusten så kan den också göra det i jämtländksa strömmar. Den består till största delen av en långfibrig dubbing som heter STF-dub, vilket betyder Synthetic Translucent Fiber. Dubingen finns i ett flertal färger och de jag använder mest är white, tan och gray olive. White har jag med i alla flugor för att få dem så ljusa och genomskinliga som möjligt. Dessutom brukar jag tillsätta lite Ice Dub för att få den lite, lite glittrig.

Komplettera med ögon och epoxylim och du har en färdig fluga. Jag brukar måla röda gälar och ryggen i en passande nyans med mina Promarker tuschpennor, för att få en extra touch på flugan.
Dubbingen kan blandas i det oändliga för att få fram den nyans på flugan som du önskar och målar du den dessutom med tuschpenna så blir möjligheterna ännu större.

Ovan syns en ST-baitfish i grayolive nyans. På denna har jag målat ryggen i en passande kulör.

Denna är i färgen tan med målad rygg i mörkare nyans.

Egentligen är det en enkel fluga att binda eftersom den bara består av ett material. Kruxet är att få till den. Det hela går ut på att lägga dubbingen i en bindtrådsögla som sedan snurras runt krokskaftet och att se till att fibrerna ligger fria. På nätet finns detta beskrivet på ett flertal ställen.

Så en liten parentes till slut. Häromdagen damp det ner ett paket från Ginza, http://www.ginza.se/, i min postlåda, innehållande lite "nöjesprodukter". En film och två CD-skivor.
Filmen är "Där floden flyter fram", en gammal klassiker som det är mer än 10 år sen jag såg senast. Den handlar om bröderna Norman och Paul som växer upp i Montana strax efter sekelskiftet. Fast de är så olika älskar de varandra och har flugfisket som en gemensam nämnare. Bilden på fodralet är inte densamma som när filmen var ny. Nu domineras det av Brad Pitt, eftersom han har blivit en megastar. När filmen var ny stod hans namn inte ens överst i rollistan. CD-skivorna är två gamla klassiker med Judas Priest från 80-talet, "British Steel" och "Screaming for Vengeance". Ingen av dessa tre kostade mer än 40 kr / st !! Väl investerade pengar.

Tack Jannicke !!

Jag har nämnt det förut, men när Jannicke Geitskaret, sol-och finvädersgudinnan, förlåt, SvT-meteorologen, får presentera väderprognosen inför helgen, då blir det inget annat än finväder. Nu lät hon solen stråla över Åredalen både lördag och söndag. Ett väder som gjort för att vara ute. I lördags tog jag en tur till Storån för att kolla läget. Det är bara en vecka kvar innan man får lägga ut flugan i dess strömmar igen. Tyvärr var vattennivån lite för hög. Alla strömkoncentrationer och stenar var täckta av vatten. Allt var en enda slakström. Det behöver sjunka någon decimeter. Trots det såg jag ett litet vak, från en harr, under den korta stund jag var där

Nån som tycker att hösten är mörk och trist, och längtar efter snön ?

Här ovan ser ni två av våra vackra fjäll i höstsol och pudrade med snöflingor, Skutan och Otfjället. Vackert så det förslår.

Idag tog jag med mig Lilltjejen till Duvedsälven. Som vanligt var ryggsäcken packad med diverse gofika, nån som tänker mutor ?? Hon hade med sig ett barnspö, men gjorde inte så många kast med det, utan lekte istället i skogen. Eftersom hon var med valde jag fiskeplatser där det fanns tillgång till skog och en strand utan farlig ström. Första stopp blev nedan Staa-bron. Vattennivån har sjunkit en bit sen sist och nu går det bra att fiska och vada där. En öring visade intresse för min Epoxystreamer, men ville inte fastna.

Efter lite fika så åkte vi en bit nedströms, till en hölja som brukar hålla fisk. Tyvärr så var vattennivån lite för hög för att det skulle gå och fiska optimalt där. Strömmen var lite för stark, så det var svårt att få ner flugan tillräckligt djupt, trots att jag körde med fast sinking tafs. Jag gjorde ett par vändor igenom den, men utan känning. Fast vad gjorde det egentligen en sån fin dag som denna när man kan sitta i solens värmande strålar och njuta av en kopp kaffe och hembakt bröd. Nä, nu ljög jag lite grann. En öring hade varit pricken över i:et. Solen värmde skönt hela dagen, termometern kom upp i tvåsiffrigt. Över vattnet flög några enstaka "kusar", så än är inte allt insektsliv dött. Fast gick man in i skuggan där solen inte kom åt kunde man hitta ishinnor på vattenpölarna.

Dagens mest dramatiska händelse var nog när Lilltjejen tappade en av sina mjölktänder vid fikapausen. Nu ser hon fram emot ett nattligt besök av tandfeén, som byter ut den mot en guldtia.

Jag ser fram emot en nederbördsfri vecka med kalla nätter så att vattnet hinner sjunka undan lite mer, och att, ni vet vem, får presentera väderprognosen nästa fredag.

Foamflugor

När man binder flugor av foam är det bara ens egen fantasi som sätter gränser för hurdana flugor man kan göra. Möjligheterna är många. Det upptäckter man snabbt om man gör ett svep på nätet och ser vad som finns. Eftersom flytegenskapen är så god så använder jag det till dag-och nattsländeimitationer. Min "bibel" inom detta område är boken "Tying foam flies" skriven av amerikanen Skip Morris.


I boken finns många mönster och steg för steg beskrivningar. Har man väl lärt sig grundtekniken är det som sagt bara din fantasi som säger stopp. Boken kan man köpa på http://www.bokus.com/ för det facila priset 141 kronor, väl investerade slantar.
Jag använder ett superlim i gelform vid flugbindning, och speciellt när jag använder foam. Det är utmärkt till att limma fast materialet på kroken eller till att limma ihop olika foambitar. Ibland använder jag det också istället för lack. Jag lägger lite lim på tråden innan jag lindar slutvarven och voilá, du har ett hållbart huvud.

På bilden ovan till vänster ser ni några kroppar till blivande dagsländor. Till höger ligger några halvfärdiga nattsländor och i mitten har några dag-och nattsländor landat. Nederst ser ni foamflugbindarens bästa vän, superlimmet, och min egentillverkade vingbrännare.

En annan fördel med foamflugor är att man inte behöver impregnera dem, några luftkast är allt som behövs för att flugan ska flyta som en kork igen. Till nästa säsong kommer jag att utveckla en idé jag har, en variant av den välkända superpuppan, bunden med foam. Som sagt, möjligheterna är obegränsade.

Inget fiske, men boktips

För första gången på länge har jag haft en vit vecka, dvs inte fiskat alls på hela veckan. Att det inte blev nån tur i helgen beror på att det fanns en massa saker här hemma att ta tag i. Så är det när man bor i hus och har småbarn. Dessutom har en förkylning börjat härja i familjen. Förra gången tog det ca två veckor innan den gått runt ett par varv och alla var friska igen. Vi får se hur länge den stannar denna gång.

Jag har lagt till en länk under rubriken "Andra läsvärda bloggar". Den heter Bronco och det är en kollega på jobbet som ligger bakom den. Just nu är hon tjänsteledig för att satsa på det hon tycker är roligt, nämligen drejning och så syr hon lite också. Kanonfina grejer, kolla in !! Jag tror att med den talangen, att känna sitt material och alltid ligga ett steg före, så skulle hon bli en hejare på flugbindning.

Nu över till boktipsen. Michael Jensen heter en dansk flugfiskare och författare som bl a skrivit dessa två böcker, "Nordiskt flugfiske" och "Gäddflugfiske". Båda två är mycket läsvärda och innehåller en massa fakta och tips. Den första beskriver fiskarna, dess miljö och föda. Där finns också en massa flugmönster, allt från små torrflugor till stora möss. Allt som allt är det ca 250 sidor trevlig läsning och snygga färgbilder. Den andra boken "Gäddflugfiske", varför tipsar en öringfiskare om den ? Jo, om man bortser från tipsen om utrustning, fisketaktik och de megastora gäddflugorna så finns det några sidor som är guld värda, i varje fall för mig. I kapitlet, som heter "De eleganta och förföriska", finns några av de bästa sidor jag läst om flugbindning. Tack vare dem lärde jag mig binda mina ST-Epoxystreamers. Hela detta kapitel skulle platsa i vilken "öringbok" som helst. Fast man ska inte nedvärdera gäddflugfisket. Vill man känna något tungt och vilt i linändan så är det detta man ska prova. Med ett kanonvatten för just detta runt hörnet så kommer jag att ge Lunkan en match om sötvattenskrokodilerna i vår.

Nästa helg tar vi nya tag med öringarna. Nu har älven börjat sjunka lite, så vi får hoppas att vädergudarna står på oss flugfiskares sida, så den hinner sjunka ännu mer. Och att Echinagarden gör det den ska.

Mina flugor #4

Nu har vi kommit fram till det 4:e kapitlet om mina flugor. Denna gång blir det en torrfluga, en nattsländeimitation. Tankarna med denna fluga är flera. För det första vill jag att den ska flyta bra och därför har jag valt att göra den av foam. Det är ett material som flyter som en kork utan att behöva impregneras. Det har små inbyggda luftbubblor. Till vinge använder jag också foam, fast i en tunnare variant.
För det andra vill jag att silhuetten, ur fiskens synvinkel, ska efterlikna den riktiga insekten med vingarna liggande över bakkropen.

Kroppen görs av foam som är 2mm tjock. Den finns i en massa olika kulörer, allt efter tycke och smak. Vingen görs av Micro Thin foam och som namnet antyder är det en tunn foam, endast 0,5 mm. Den passar utmärkt till vingar, och är också tillgänglig i många kulörer. Apropå vingar. Efter att ha tröttnat på att klippa till vingarna med sax, de blev sällan lika stora, började jag leta efter någon typ av vingbrännare. Jag hittade ingen som passade mina behov så jag tillverkade egna i slöjdsalen på jobbet. Lite plåt, en popnit och en slipmaskin var allt som behövdes. Inte världens snyggaste precis, men fullt funktionsdugliga. Det enda som saknas nu innan flugan är komplett är ett tupphackel av bra kvalité. Hacklet brukar jag klippa ner på undersidan så att flugan ligger närmare vattenytan. Som ni ser så är kroppen tjockast längst bak, kanske inte som en verklig insekt ser ut, men det är medvetet. Det beror på att jag vill ha lite extra flytkraft där eftersom det är där kroken är som tyngst. Hitills har jag inte märkt att fisken bryr sig om den detaljen.

Jag har på senare tid ibland tillverkat vingarna av något som heter Thick Wing. Det är en fiber, som inte är speciellt tjock trots namnet, och har ett nätliknande mönster. Det blir väldigt realistiska vingar med det materialet. Sen kan man alltid diskutera om det är för fiskarens eller fiskens skull man använder det. Dessa vingar färgar jag med vattenfasta tuschpennor, av märket Promarker. De har två spetsar, en tjock och en tunn. Man kan även färga foamen eller annat flugbindningsmaterial med dem. Dessa letade jag också länge efter på nätet, men var inte nöjd med antingen priset eller färgerna som fanns. Av en tillfällighet besökte jag Hobbyboden i Östersund, och där på väggen, fanns en hel hylla med dessa pennor. Sen dess har de fått flera besök av mig. Det kommer hela tiden en massa nya material som vi flugbindare luras att köpa, en del bra och en del skräp. Vi får se om denna fluga kommer att se likadan ut nästa sommar eller om den har modifierats.

Mission impossible

Tänk dig följande: Frisk västlig vind, regnbyar, stigande älv och 12:e oktober. Hur många skulle välja att stå utvadad med ett flugspö i handen ? Tala om mission impossilble, t.o.m Tom Cruise skulle vara chanslös. Jag gjorde ett försök idag och med facit i handen kanske man skulle legat hemma på soffan istället. Men tokig som man är valde jag att åka till Duvedsälven. Sen förra helgen har älven stigit med 100 % och nu rinner det 92 m3 / s. Det innebär att så gott som alla stränder är vattentäckta och att det blir svårfiskat. Det blir trångt för flugkastet med skogen så nära inpå ryggen. Uppe vid golfbanan stötte jag ihop med Lunkan och hans kompis Stenhuggarn´. De var välgarderade, försedda med både UL-spön och flugspön. På Roger-draget landade de några småöringar.

Dagens taktik var att fiska djupt. I linändan satt en snabbsjunkande tafs och längst ut en förtyngd fluga. Som sagt, detta var mission impossible, och inga öringar visade intresse för mina flugor. Jag provade alla möjliga förtyngda streamers och nymfer, men nix. Den nya streamern med hantelögon sjönk som en sten och var ungefär lika smidig att kasta, ni fattar va ? Den kommer att komma till sin rätt vid korthållsfiske i djuphålor, ungefär som man fiskar tjecknymfer. Jag vet redan nu i vilka hålor jag ska pröva den.

Så här ser den ut i vått tillstånd och det är ju så man ska bedömma flugor. Vet inte riktigt vad den ska imitera, påminner lite om en bytesfisk, fast mest kanske den är en attraktiosfluga.

Gick sen längst upp vid golfbanan och provade några kast där, innan jag packade ihop. Solen tittade fram igen och jag satte mig ner i gräset med en kopp kaffe och funderade om detta var årets sista tur till älven. Ska det bli någon mer tur hit måste vattennivån sjunka rejält och det kommer att ta tid. Men än har jag inte gett upp säsongen. Ska försöka fånga någon öring i november också om vädret tillåter det. Den 1:a november blir det tillåtet att fiska i några fler strömmande vatten. Dessutom finns det ju en massa tjärnar om behovet tränger på.

Inskolning och tunga flugor

Idag var vädergudarna givmilda mot oss i västra Jämtland. Efter en regnig morgon klarnade det upp och solen sken från en klarblå himmel. Vad passar bäst då ? Varför inte en utflykt ? Sagt och gjort, efter lunch packades ryggsäcken med kaffetermos, saft och kanelbullar. Vi. jag och Lillgrabben, begav oss till Duvedsälven. Dels var jag nyfiken hur älven skulle se ut efter allt regn och dels kunde vi ha lite inskolning i fiskevärlden. Älven hade stigit rejält sen förra helgen, men är fortfarande fullt fiskbar. Jag hade med mig mitt UL-spö med ett Roger-drag, vad annars ? Vi valde stranden nedanför Staa-bron. Där kunde Lillgrabben leka fritt, utan att komma i närheten av någon farlig ström. Jag gjorde några kast ut i strömfåran och hade på en öring, men som inte ville följa med in. Lillgrabben lekte med de medhavda leksakerna i sanden, innan han tyckte det var dags för fika.




Några kanelbullar senare provade han sitt eget spö och jag blötte Roger-draget igen, men utan resultat. Efter ett tag tyckte han att det var dags att åka hem, och så gjorde vi. Det är viktigt att fiskeutflykterna får ske på hans villkor, så han vill följa med flera gånger. Om jag spelar mina kort rätt kommer jag att ha en fiskekompis under många är framöver.

Igårkväll slutförde jag några flugor i den tyngre genren. Det är två varianter på den tidigare beskrivna Steinsmettern. De är försedda med rejäla hantelögon för att snabbt ta sig ner mot fiskens ståndplatser. Allt med tanke på höstfiske i kallt vatten, där öringen inte är så villig att stiga mot vattenytan. Brevid ligger en nymf med rejäl förtyngning under dubbingen, också den för samma ändamål.

Vad gör då Ritchie Blackmore i bakgrunden ? Enkelt, det är musik i den tyngre genren, som just då råkade snurra i CD-spelaren. Denna årgång av Rainbow var helt magisk, speciellt live. Här var det ingen vers, refräng, vers, refräng...osv i 4 minuter. Nej, improvisation var det som gällde, speciellt i gitarrsolona. Allt från stenhårda riff till mjuka sköna melodislingor och låtarna kunde hålla på i upp till 15 min. Rekommenderas !

Jag har också gjort klart några epoxystreamers med det nya materialet, Ice Wing. Även dessa har jag försett med lite förtyngning, för att fiska djupare. De är i färgerna Grey, Baitfish och Minnow back.

Jag hoppas komma ut till älven imorgon igen för att provfiska dessa flugor. Tyvärr har SMHI utlovat kraftig vind, så vi får se hur det blir.

Protestera !!

På Fiskejournalens hemsida kan man nu fylla i en protestlista mot nya utbyggnader av våra strömmande vatten. Återigen är våra sista strömmar hotade för att utvinna några fåtal kilowattimmar. Klicka på länken och protestera ni också :

http://www.fiskejournalen.se/Sites/Fiske/Default____57847.aspx

Tillsammans borde vi vara starka.

Nästan som julafton

Idag när jag kom hem från ännu en arbetsdag så låg det efterlängtade kuvertet i brevlådan. Direkt från USA till min lilla brevlåda i Järpen ! Det blir lite "julvibbar" när man får paket, även fast man kommit upp i min ålder. I kuvertet låg bl a lite nytt material som jag kommer att använda till Epoxy streamers. Har gjort några prototyper av detta tidigare, som jag blev nöjd med, och nu beställde jag jag några nya färger att experimentera med. Materialet heter Ice Wing och är en utveckling av den kända dubbingen Ice Dub, fast här i långa hanks. Perfekt för mina epoxystreamers. Så här beskrivs materialet av tillverkaren:

Ice dub in 8" fiber length. This is the same material as Ice Dub, in 8" lengths for use in streamers, nymphs, emergers and any patterns that you want to add a little flash to. It’s just the right thickness for support when tied in.Great for streamers, nymphs and emergers.

Känner mig nu sugen på att binda flugor igen, efter någon veckas "formsvacka". Kommer att gå en trappa ner till min lilla hörna för att göra nya flugor, och samtidigt lyssna på nån skön CD, de närmaste kvällarna. Ser ni närmare på bilden så kan ni se något som heter "lead free wire". Det är förtyngning till mina nymfer. Jag kör alltså blyfritt även vid städet !

I förra inlägget berättade jag att öringen i helgen tog på en Zonker i färgen Brown barred. Om ni undrar hur den ser ut så kommer svaret här:




Dessa halvdussin flugor har med Postverkets hjälp skickats några mil västerut, till Duved. Hoppas att Lunkan också får lite "julvibbar" när det ramlar ner i hans postlåda. De är i tre varianter. Med guld -och silverconehead. Så har vi också latmansvarianten med svart conehead som bara består av hackel och vinge, bunden på en kort krok, nämligen Partridge BMN. Jag hoppas att de lurar några fler öringar i älven.

Stormöring

I början av 1700-talet skrev Vivaldi "De fyra årstiderna". Det var ungefär , vädermässigt,vad jag upplevde idag. Vi börjar från början. Kung Bore har gjort allvarliga försök att ta kontroll över Åredalen denna helg. Temperaturen har sjunkit farligt nära nollgränsen, det har kommit regn, snöblandat regn och ren snö. Allt i en salig blandning. I Höklekardalen har det regnat så mycket att om man räknar om det till snö så skulle det bli över 90 cm, allt enligt Lokalradion. Men, så idag vid lunchtid, klarnade det upp, blå himmel skymtades mellan molnen, vinden mojnade och några efterlängtade värmande solstrålar tittade fram. Det avgjorde saken.. Efter en snabb förhandling med Gumman styrde jag kosan västerut, mot Duvedsälven. Synen som mötte mig när jag närmade mig Åre var inte så munter, men vända, aldrig.







Mitt första stopp blev nedanför Staa-bron, räknade med att jag skulle hitta lite lä där. Gjorde några kast där, men vinden var besvärlig och gjorde det svårt att kasta. Dessutom återkom regnet och snöflingorna. De som passerade på bron måste ha funderat på vad det var för tok som stod och flugfiskade i det här vädret, för en del körde verkligen långsamt. För att komma undan vinden, och innan nån fick för sig att ringa efter akutpsykvården, bytte jag plats. Jag åkte mot Karolinermonumentet. Nedanför det finns det en plats där jag vet att det kommer att vara lä, och som brukar leverera öring.



Väl på plats kan jag konstatera att jag hade rätt. Nu tittade solen fram igen och vinden mojnade. Många kast senare, några koppar kaffe, men fortfarnde ingen känning av någon fisk. Jag har provat en massa flugor, men utan tesultat. Som en sista chans knyter jag på en ST-Zonker i färgen Brown barred. För övrigt en färgvariant som inte finns i landet, utan som jag köpt direkt från USA. I andra kastet suger det till i spöet och jag kan känna att en större öring har tagit flugan. Eftersom jag har 0,20 tafs tar jag den ganska hårt så jag kan sätta tillbaka den, utan att den drar på sig så mycket mjölksyra. Det visar sig vara en öring på närmare 50 cm, med flugan säkert förankrad i överkäken, och rejält tandad. Jag tar några snabba kort innan jag låter den simma vidare i älven. Den var lekfärgad och väldigt mager, efter lekbestyren, och behöver nog äta upp sig.



Några funderingar dyker upp. Varför högg den just på denna fluga ? Jag hade ju fiskat de andra flugorna över samma plats tidigare. Eller stod den inte där då ? Dessa komer jag aldrig att få svar på. Fast, det är ju det som är tjusningen med fiske, det finns ingen formel att följa för att nå resultat. När molnen tätnar och regnet börjar igen så packar jag ihop, nöjd och belåten, och beger mig hemåt, mycket lättare till sinnet än när jag vaknade imorse.
Nu får vi hoppas att vi kan få lite solsken och värme till nästa helg för att återigen få uppleva känslan av en kämpande öring i andra ändan av tafsen. Kung Bore kan gott vänta ett tag innan han intar Åredalen.