Bakkastet

Då är det dags att summera fiskeåret 2013. Jag visste redan på förhand att det skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt, att toppa året innan med dess storöring.
Men, vi tar det från början....

Vintern ägnades som sig bör åt flugbindning och när vårsolen orsakade takdropp och issmältning då brukar fiskesuget accelerera. Årets första kast och fisketur är nåt efterlängtat, oavsett om det blir spöböj eller inte. Den sista mars var det dags. Med skidor på fötterna hittade jag den första öppna strömmen och gjorde en smygpremiär. Visst, jag insåg att det skulle bli svårt att lura nån öring, men som sagt, skönt att vara igång...
Den första öringen fick jag vänta på ända till slutet av april, även om jag sett vakande fisk på turer innan. Som sig bör tog den på en ST-Heavy metalstreamer av Soft Hackle Grizzly.

premiäröring

 

Nu var jag igång. Det blev en hel del turer i maj, några med sonen, och fisken var på hugget.

 

kaffeöring

 





glad fiskare

 

Helt plötsligt befann vi oss i juni, den månaden som många anser att fiskesäsongen startar. Det var dags att besöka Ån. Början av juni kan vara som rena Bingolotto där. Har det gått upp tillräckligt med fisk, hur är vattenståndet och är vårfloden klar? Förutsättningarna var hyfsade i år och det gav resultat. Inte varje gång, men ibland var turen på min sida.

 

streamerfiskare & öring

 

Midsommar analkades och som traditionen bjuder så är det fjällfiske  som gäller då. Denna gång blev det utan tält. Istället blev det en lång dagstur. Gissa om det var gött att vandra över stock och sten igen för att slutligen, genomsvettig, nå den efterlängtade öringströmmen. För att inte tala om känslan när första öringen steg till ens fluga. Det är inte mycket här i världen som slår det.

 

auf wiedersehen

 

 

Som vanligt så lyckades jag pricka in familjesemestern samtidigt som den förmodade rockenkläckningen skulle ske. Tyvärr så verkade det som om den blåste bort i år. Det blev i varje fall inte samma kläckning som åren innan. Väl hemma igen så följde en period med "jämtlandssommar" dvs ibland krävdes fleecemössa på fisketurerna. I juli !

I slutet av månaden var det dags för nästa fjällfisketur. Denna gång till ett helt nytt vatten för mig. Om det var kallt förut, så var det rena värmeböljan nu. I det ganska lilla vattnet så gällde det att vänta ut öringen för att inte skrämma den, och väntan blev det...

 

chillar



 

De större öringarna lyste med sin frånvaro i solskenet, men de mindre bjöd upp till dans. Sammanfattningsvis så var det en trevlig å som jag gärna återvänder till när chansen ges.

 

Vi närmade oss nu månadsskiftet juli/augusti och de ljusa sommarnätterna var snart historia och det var dags att plocka fram pannlampan. Det betydde också att det var dags att jaga den större öringen i mörkret. Jag kommer ihåg en speciell tur till Älven när jag står utvadad i mörkret och fiskade en strömkoncentration. En bit nedströms mig badade ett par ungdomar i det varma vattnet, till synes helt ovetande om mig, tills en kilosöring började leva om i ytan. I mungipan satt nämligen en ST-Zonker!

 

Den första augusti styrdes kosan norrut, mot Inviken, och några dagars öringfiske. Tyvärr så möttes jag av massor av regn, ca 40 mm första dagen. Alla vattendrag gick vårflodshöga och fisket blev inte vad jag hoppades på. Ett klass 6 spö med streamer hade varit mer lämplig än torrfluga och klass 4.

 

torrflugeöring

  

Väl hemma igen så fortsatte regnet och vattennivån steg i alla vattendrag, vilket försvårade fisket avsevärt. Mörkret la sig allt tidigare på kvällarna och det blev en del riktigt nattfiske.

 

 nattfiske

 

Innan månaden var slut så var det dags för sommarens sista fjällfiske. Denna gång blev det Rullån, ett av Anarisets vatten, som jag hade tur att få fiska i. Rullåns större öringar har gäckat mig i flera år. Jag har sett och smygit på dem, men med en vattenplog som följd. Men, denna gång lyckades det, och jag kunde håva, vad jag anser, vara årets roligaste öring.

 



åter till friheten

 

De stramare fiskereglerna har gett resultat. Nu fångas det mer och större öring i ån.

 

En som jag bara i förbigående nämnt är min grabb Elias som ibland hängt med på en del turer. Vid denna tidpunkt hade han också gjort sina första riktiga flugor, under noga överseende av sin far,  som han sålde till min vän Lunkan. Att han sen fångade öring på dem är en annan femma...

 



flugbindarn´ jr



 





I september inträffade det stora fiskeförbudet. Dock så var en sträcka i Älven upplåten för fiske. Där tillbringades någon eftermiddag och helgdag när abstinensen blev för stor. Allt i väntan på oktober, när flera öringsträckor blev upplåtna igen.
Den första oktober, direkt efter jobbet, var jag på plats och när mörkret började lägga sig kunde jag håva in årets största öring.

oktoberöring

 

Jag gillar oktoberfiske, det är ganska okomplicerat om man bara har rätt fluga på tafsen och befinner sig på rätt plats, för öringen är huggvillig efter leken. Den fluga som fiskade bäst var denna, en ST Fishskull streamer.

öringgodis

såderja!

 

Nu har vi kommit till november och har man tur med vädret så kan man förlägga sina fisketurer till Ån, som återigen blir tillgänglig efter två månaders vila.

bara fint

 



Givetvis var jag på plats den första i månaden med förhoppning om stor öring. Öringen uteblev nästan helt, istället var det harren som dominerade. I slutet av månaden trodde jag att jag gjort årets sista tur, men jämtlandsvädret var extra oberäknerligt i år.

 

harr och ST wiggle nymf

 

 

Nästan en månad efter vad jag trodde var sista turen så lyckades fiskekompisen Lunkan fånga en öring på fluga. Detta triggade igång mig och dagen efter var jag på plats och kunde fånga årets, och Åres, sista öring på en nymf. Detta var möjligt eftersom vintern inte har lyckats slå klorna i trakten fullt ut. Det finns fortfarande isfritt fiskevatten, och i skrivande stund ligger jag i startgroparna för att försöka fånga årets första öring, på fluga.

 

Apropå fluga så ska jag också nämna att vid en jaktbaluns på ett slott så fick våran konung en fiskeutrustning i present. I flugasken låg bl a 8st ST-flugor, överlämnade av Per på Åsen. Så nu vet ni som använder mina flugor att ni är i gott sällskap, eller kanske ska det vara tvärtom...

 

Fiskeår 2014 ligger, som klyschan säger, som ett oskrivet blad framför oss, och visst är det tur att man inte kan se i kristallkulan vad som ska ske. Hur kul skulle det vara att fiska då ?

 

Tack för i år alla bloggläsare, alla ni som hört av er och ni som använder mina flugor. Mr Guideline, tack för utrustningen. Tack också till er som jag mött vid strömmen,  Lunkan, Rospiggen, JP, Inspektörn´ mfl.