Buy nothing day

Igår "firades" buy nothing day världen över hörde jag på radion på väg in till stan för att julshoppa. Stan i detta fall är Östersund. Där gick kontokorten varma och kontanter byttes mot varor, det var lönehelg, och jag tror inte att många visste vad den 29 november var för en dag. Jag gissar att årets jul kommer att omsätta lika mycket pengar som förra året, trots finanskris och besparingar. Själv drogs jag med i tempot en stund, tills jag hittat det jag letade efter, nya skidpjäxor till Lilltjejen. Sen blev det bara jobbigt med allt trängande och stressande folk. Min kära sambo älskar dessa situationer och jag gjorde mitt bästa för att inte bli allt för irriterad. Jag erkänner, inom detta gebit är jag chanslös mot henne.

På flugfronten har jag skapat några Heavymetalstreamer i en mindre modell, på krok strl 8. De kommer inte att sjunka lika snabbt som de större, men istället blir de desto mer lättkastade. Dessa och några andra kommer jag att lägga ut på Tradera. Den sensate tiden har mina flugor gått åt där som en kall Carlsberg i Sahara. Kanske julshopping ?

Förra veckan var det en dag som var speciell för mig och då fick jag denna bok av min familj. Har tyvärr bara hunnit bläddra i den lite, men gensat dök en idé upp som har med mjukhacklade nymfer att göra. Detta återkommer jag till längre fram i bild och text.

Inte hunnit, ja. Om ni tänker efter hur mycket fritid har vi egentligen ? Alltså tid då vi kan göra vad som helst, inget hushållsarbete eller lek med barnen. Det blir inte så långa stunder per dag va ?

Blöt ispremiär

Idag kom dagen då pimpelgrejerna luftades för första gången denna vinter. Nyinköpta maggots var nedpackade tillsammans med pimpelspöna. Med var också Lilltjejen. Målet var en tjärn i vålådalsområdet, där jag vet att en och annan fisk simmar omkring. Nu skulle vi se om de ville vara med och samarbeta. På isen låg ett lager med snö och under den låg vatten, aj aj. Först därefter kom isen. Inte så kul när man ska pimpla, och speciellt inte när man har barn med sig, skulle det visa sig.


Jag borrade upp några hål i den knappt decimetertjocka isen och sänkte ner blänket. Spänd förväntan, men inte ett liv från tjärnens innevånare. Efter en varmkorvlunch gick vi över till andra sidan tjärn för att prova lyckan. Samma procedur, borrar upp några hål och sänker blänket i ett av dem. Då hör jag Lilltjejen ropa från strandkanten:

- Pappa, hjälp !!

Där halvligger hon i en vattenpöl alldeles intill land, med kallvattnet rinnandes in i kängorna. Bara att gå dit och hjälpa henne upp och kolla hur mycket som är blött. Kängor, strumpor och underställsbyxorna upp till knäna är genomblöta. Inget annat att göra än att avbryta turen och byta till torra strumpor och stövlar, som låg i ryggsäcken, och gå till bilen, en erfarenhet rikare.
Man tror man har garderat sig mot allt, men tydligen inte. Nästa gång tar jag med extra byxor också.





Eftersom jag ändå var i trakten så svängde jag in för att kika hur isläget var i ån. Så här ser storhöljan ut idag. Det är bara att inse fakta, vintern är här och nu får flugspöet lite välförtjänt vila i nån månad. Fiskesuget får istället tuktas genom en och annan tur ut på nån lämplig is. Denna tjärn kommer att få ett nytt besök och då ska firrarna i den inte undkomma så lätt.

Jack Gartside

Helgen har förflutit i vinterns och snöns tecken. Den första helgen på länge utan fiske. Till min sambos stora glädje har jag ägnat mig åt snickeri i källaren. Snön har fallit i stora mängder över Jämtland. Uppe i Gunnarsvattnet kom det 1 m i fredags. Här har det också kommit så mycket att snöskoveln har fått göra rätt för sig. Idag blev det dessutom premiär på skidor i Järpens väl kuperade skidspår. Först en tur med Lillgrabben och senare på eftermiddagen ett träningspass på ca 10 km. De första milen varje säsong är plågsamma, men sen när tekniken sitter någorlunda och musklerna vant sig går det som en dans.



Fast det är ju inte skidåkning det ska handla om utan flugfiske. Jag ska presentera en amerikan som går sina egna väger när det gäller flugbindning. Han heter Jack Gartside. Han är inte bara flugbindare och flugfiskare, utan han har skrivit ett antal böcker och medverkat i ett stort antal fisketidskrifter. Jag hade länge studerat hans flugalster och böcker på hans hemsida,
http://www.jackgartside.com/, och ville hemskt gärna komma över några av hans böcker. Hur jag än letade på nätbokhandlar, både i England och USA, så var det ingen som hade hans böcker i sitt sortiment. Till min glädje så införde han en 'shop' på sin hemsida med möjlighet att betala med kontokort. Då tog det inte lång tid innan två av hans böcker var i min ägo.

Det var böckerna ni ser ovan och, håll med, de har grymt snygga omslag. Tyvärr så är bilderna inne i böckerna i svart vitt, men det är ju innehållet som räknas. I boken Secret Flies visar Jack hur han använder sitt material Secret Stuff till allt från streamers till nymfer. Det materialet består av 8" långa tunna polyester trådar, nästan som Angel Hair. För en flugbindningsnörd som mig passar böckerna utmärkt. Jag "stjäl" lite bindningsknep och mönsteridéer och omvandlar dem för mitt eget behov. Han är som sagt en man att räkna med inom det amerikanska flugfisket och har en del, 'overthere', kända mönster på sitt samvete bl a Secret Baby Baitfish och Soft Hackle Streamer. Den senare kommer att få en 'try-out' plats i min streamerask till nästa säsong.

Så här ser hans Secret Baby Baitfish ut, bunden av Jack 'himself'. Materialet känns lite stelare än Angel Hair och visst finns det vissa likheter med min Epoxystreamer. En parentes och rolig grej är att han signerar böckerna personligen.

Det gör det ju lite trevligare att ha dem i sin ägo. Lite sorgligare är att i hans senaste 'newsletter' meddelas det att han fått cancer och har varit på behandling, men är nu hemma i Boston för att återhämta sig. Jag hoppas att allt utvecklas väl och att han snart igen får vara ute och svinga sitt spö. Alla flugor som finns att köpa på hans hemsida har han bundit själv. Så man förstår att detta är en man som levt och andats flugfiske och flugbindning större delen av sitt liv.

Storebror ser dig

När jag sitter i köket och tittar ut kan jag se hur snön yr runt husknuten och höra hur det dånar i skorstenen. Den första vinterstormen är här. Det är svårt att tänka sig att för mindre än en vecka sen stod jag utvadad i ån med flugspöet. I helgen är det stor chans att det blir säsongspremiär på längdskidor. Säsongerna går verkligen in i varandra.

I senaste numret av Allt om flugfiske läser jag att Länstyrelsen i Jämtland från nästa år ska införa ett internetbaserat system för köp av fiskekort och inrapportering av fisk. Det är meningen att de som köper fiskekort för renbetesfjällen ska ange var de tänker fiska, vilket gör att andra fiskare kan gå in på Länstyrelsens hemsida och kolla fisketrycket. Dessutom ska all fisk inrapporteras, även den som återutsätts, för att Länstyrelsen ska få en uppfattningen om hur fiskbestånden ser ut.

Ja, vad säger man ? I teorin är det en bra idé, men hur tror ni det kommer att vara i verkligheten. Hur många kommer att vara ärliga när det gäller fiskrapporteringen ? Fiskare har ju en tendens att hålla "storfiskvatten" hemliga. Låt mig säga så här....ja é skeptisk !



Avslutar med en bild som får symbolisera en av anledningarna till att man bosätter sig uppe i fjälltrakterna, nämligen fritt strömmande vatten. Det är något vi måste vara rädda om, och kämpa för, för det känns inte alltid som om det ska vara en självklarhet i framtiden.

Den sista färden

Nu är vintern ofrånkomligt här. Väderprognosen lovar minusgrader framöver, här i Järpen snöar det "lapphandskar", dvs stora blötsnöflingor, och Sportnytt toppar med slalom och längåkning. Ute på isarna borras det för fullt i jakten på de första rödingarna.



I morse låg ett tunt snötäcke över gräsmattan när jag klev upp. Lillgrabben- och tjejen blev överlyckliga och pratade om snögubbar och pulkor. Plusgrader var utlovade framåt dagen, med uppsprickande molntäcke. Kanske sista chansen för flugfiske för i år ? Iväg i Jettan mot Storån. På vålådalsvägen möter jag plogbilen, ett dåligt omen, eller..? Första stopp blir inloppet till Storhöljan. Provar olika flugor men ingen visar något intresse för dem. Beror det på att vattennivån sjunkit och fisken flyttat sig nerströms ? Ingen aning. Faktum är att ingen fisk ger sig till känna. Flyttar mig till "Flatsen" för att prova lyckan. På tafsen sitter den vanliga ST-Zonkern som gett mig lycka de senaste veckorna. En envis västlig vind tvingar mig ibland att göra backhandkast för att inte få flugan i bakhuvudet, eller ännu värre, i ögat. Tar ett repa längs ån, men utan känning. Fötterna blir kalla av att vara i vattnet och fingrarna blir stela av en kombination av kallt vatten och vind. Dags för kaffepaus. Dagen till ära blir det hembakad rödlöksfocaccia och skivad Rackabajsare nersköljt med en lätt mörkrostad Zoega. Sakta återvänder värmen till de utsatta kroppsdelarna.



Ännu en fiskepass påbörjas. En bit nerströms kommer den första fiskkontakten, lika plötsligt och oväntat som en vinst på en skraplott. Det visar sig vara en öring i 30cm´s klassen som efter avkrokning får återvända till sitt rätta element. Nöjd fortsätter jag mitt fiske. Efter en stund kommer nästa kontakt, fast bara en dragning i zonkern. Lägger nya kast över samma ställe, utan att nåt mer händer. Byter till en större nymf bunden på en streamerkrok i strl 10. En riktig munsbit ! Efter ytterligare kast hugger det till i flugan, men inget fastnar. Det blir dagens sista fiskkänning. Frågan är om detta är årets sista tur med flugspöt ? Jag tror det. Nu är det verkligen bistert att stå i vattnet och flugfiska. Vattnet och luften gör allt för att kyla ner en. Fast det skulle vara kul att få en fisk på fluga i december också. Av erfarenhet vet jag att det brukar bli en del mildperioder innan jul. Och jag har några öringhålor ofiskade längre ner i ån pga det höga vattenståndet. Kanske kanske.......

På tillfälligt besök ?

Jag har ännu inte bestämt om Heavymetalflugan bara kommer att göra ett tillfälligt besök i min flugask eller om den ska få en permanent plats. Många flugor har gått den vägen, alltså in och ut. Någonting med dem har gjort mig missnöjd, så adios my friend. Nu ligger den dock på plus efter förra helgens fisketur vilket innebär att den får följa med ett tag till. Kanske klarar den nålsögat. Nu har jag bundit upp ett antal som jag tänker lägga ut på Tradera i helgen för att se om någon är intresserad. Just nu har jag några andra flugauktioner ute som det är bud på. Tidigt i höst var det ett svalt intresse där, men nu verkar det ha vänt.

Dessa tre i grizzlyfärgerna tan, natural och brown är det frågan om. Bundna på en Kamasankrok i strl 6. Större delen av flugan består av maraboufjädrar. Kroppen består av Ice dub, och här har jag valt kulören Minnow belly. På det hela taget en ganska enkel fluga att binda. Maraboufjädrar rör ju sig väldigt lätt i vattnet och ger ett intryck av liv som lockar fisken.

Så till slut vill jag rekommendera Lunkans blogg , Årefiske, http://www.arefiske.blogspot.com/. Hans senaste inlägg beskriver ett kylslaget fiske med torrflugefångad harr som resultat. Något att fundera över för alla er som redan inlett brasfiskesäsongen.

Heavymetal harrar

Gunnar Westrin har benämnt harren som en solskensfisk, som man fiskar under en klarblå himmel, med knotten surrande irriterat runt öronen, ryggen våt av svett och ute på selet vakar ystra harrar efter kläckande insekter. Idag var fiskeförhållandena ljusår från den liknelsen. En stadig sydvästlig vind gjorde att man blev sådär lagom kall och att kasten inte alltid blev så perfekta. Platsen var Storån, återigen. Med mig var Lilltjejen, hon ville följa med och leka i skogen. I hennes ryggsäck låg allt från en chokladkaka till Barbiedockor ( ! )






Jag hoppades att få kroka på nån öring igen. Jag inledde med samma Zonker som förra helgen och efter en stunds kastande krokades den första fisken. Det var en harr på ca 30 cm som efter avkrokningen fick friheten åter. Jag bytte tafs och på knöt jag torrflugan jag nämnde i förra inlägget, "Fishfindern". Ville se om nån harr ville stiga upp till den. Vinden gjorde att det blev svårt att fiska den. Det var inte helt lätt att ha koll på lina och tafs, så det blev inte så många kast.
Lilltjejen signalerade att nu var det dags för korvgrillning, och varför inte. Händerna och fötterna behövde värmas upp. Med två kabanoss, med Johnnys senap, och lite kaffe i magen så var jag redo igen. Provade samma ställen igen men utan känning.

Vi gjorde då en rockad till ett annat ställe. Vinden ville inte ge sig utan blåste oförtröttligt vidare. Ibland mojnade det lite och solen tittade fram och dess värmande strålar gjorde att man stod ut lite längre.



Zonkern satt på igen och i en djupgrop signalerade spöet fast fisk. Återigen var det en harr, aningen större än den första, som krokades av och återfick friheten. Nu var det dags för de riktigt tunga grejerna. Jag knöt på en streamer med stora hantelögon. En fluga som Lunkan kallar heavymetalflugan. Och den gör skäl för namnet, den sjunker som en sten, och är inte helt lätt att kasta. Nåväl, efter några kast så känner jag en dragning i flugan. Fisk eller botten, undrar jag ? Nytt kast på samma ställe och denna gång är det ingen tvekan, fast fisk, långt därnere i djupet. Ännu en harr och storleken större än de tidigare. Jag krokar av den och ropar till Lilltjejen att ta fram kameran och ta ett kort innan jag släpper tillbaka den. Detta blev dagens sista och största fisk.

Nöjda och lite genomfrusna, i varje fall jag, så beger vi oss tillbaka genom skogen till bilen. Där i lä för vinden summerar vi dagen över en sista fika. Både jag och Lilltjejen är nöjda med dagen. Jag har fått fisk och hon har fått vara i en av de bästa av lekplatser, skogen. Innan jag startar bilen kommer en fråga: "Pappa, kan vi stanna och köpa glass på hemvägen" Jag känner att det inte är läge att ta upp diskussionen om lämpligheten med glass en blåsig novemberdag, utan det är klart hon ska ha en glass.
Undrar förresten vad Gunnar Westrin skulle säga om mitt harrfiske och flugorna de tog på ?

Zonkers, Fishfinder & Rock´n´roll

Då och då ramlar det in meddelanden i min mailbox från läsare som uttrycker sin uppskattning över det jag skriver. Tack så mycket ! Det får mig att vilja fortsätta att skriva mer.

Igår kväll satt jag i flugbindningshörnan och knåpade ihop några Zonkers som jag hoppas kunna blöta i helgen. Vad är det man brukar säga. En brottsling återvänder alltid till sin brottsplats. Det tänkte jag också göra, fast inte till nån brottsplats, utan till samma å som förra helgen. Därför gjorde jag några Zonkers med black barred skinnremsor, i några olika färger.

Längst upp är en i färgen chichilla, i mitten två stycken bruna och längst ner en vit och en chartreuse/svart. Den sist nämnda har jag tänkt skulle få den mest tröga öring att hugga, därav den ilsket gröna kulören. Om det funkar återstår att se. De är alla bundna på Partridge BMN-krok. Jag funderade också på en torrfluga som ska reta fisken att stiga till ytan och hugga, och kom fram till denna.

Denna "fishfinder" har en kropp av foam, ett grizzly kroppshackel och en vinge av hjorthår. Tanken är att den ska flyta bra och för en massa "oväsen" på ytan, och bli för svår för fisken att motstå. Den är bunden på en streamerkrok i strl 12. Inspirationen kommer från den klassiska flugan Stimulator. Jag är inte riktigt nöjd med hur den ser ut. Den kommer förmodligen att ändra utseende lite grann och en annan bindningsteknik till kroppen. Jag ska ivarje fall se hur den uppför sig på vattnet, och inte minst att den blir som en proppeller som tvinnar tafsen.

Då var det bara rock´n´roll kvar då. Medan jag satt och gjorde dessa flugor satt en CD i spelaren med en gammal favorit, nämligen Ken Hensley. På 70-talet var han låtskrivare, organist och gitarrist i gruppen Uriah Heep, ett av de bättre banden i den tyngre genren. Vissten ni förresten att gruppnamnet kommer från romanen "David Copperfield", författad av Charles Dickens.

Nu lyssnade jag på en samling med låtar från hans solokarriär, där han kan ta ut svängarna lite mer än i bandet, men ändå med en touch av Heep. Har ni aldrig hört Uriah Heep eller Hensleys sololåtar ? Grattis, då har ni något att se fram emot. Han hoppade av Heep i slutet av 70-talet medan bandet fortsatte och håller på än idag. Hans storhet understryks av att Heeps populäraste låtar än idag, de fansen vill höra, är skrivna av Hensley på 70-talet !

Jag såg på http://www.vattenreglering.se/ att nivån i Håckren äntligen har sjunkit några centimeter. Jag vet att det är som en droppe i havet, men det är bra för ån, för då kommer den inte att stiga mer.

I helgen är det Fars Dag. Vad passar då bättre en flugfisketokig småbarnspappa att få än en dag vid ån ?

Rekordöring !!!

Det här är en dag jag sent ska glömma. Den började i moll, men avslutades i dur. Efter några dagar med minusgrader så var prognosen för idag plusgrader. Eftersom vi har kommit in i november så har en hel del fiskevatten blivit lovliga igen för de som står ut med frusna fingrar och tår. Fiskegrejerna packades och bilen styrdes mot Storån. Fjällen lyste i vitt efter de senaste snöfallen och på vägen är det fortfarande isigt efter nattkylan. Framme vid grusgropen vid Storån möts jag av en syn jag inte räknat med. Hela strömmen och höljan har förvandlats till en sjö ! Omöjligt för flugfiske.

Det beror på att vattennivån i regleringsdammen Håckren nu ligger på en ny rekordnivå, 492,24 möh, vilket är nästan 0,5 m över det tidigare rekordet. Jä##a kraftbolag, tänker jag. Som om inte det vore nog kommer en rejäl regnskur, så man blir sur på utsidan också. Här gäller det att tänka om och jag åker uppströms till en ny fiskeplats. Här får jag sällskap av en Vallbo-bo, hmm...roligt ord, som också valt att trotsa novembervädret. Jag väljer en nybunden ST-Zonker i färgen grizzly med conehead i silver och med extra glitter i vingen, med tanken att locka trög fisk.
Efter några kast suger det till rejält i spöet och jag inser direkt att det är en fisk i modellen XL.

När den är inom synhåll börjar jag fundera hur jag ska få iland den, eftersom min håv, olämpligt nog ligger i backluckan på bilen. Inget annat att göra än att ropa till han från Vallbo och beordra honom att komma med sin håv. Tillsammans lyckas vi till slut bärga öringen och kan njuta av dess skönhet, där den ligger på den frusna marken.

Jag inser direkt att den kommer att tangera 2-kilos strecket och att det är ett nytt personbästa för mig.

Flugan var som sagt en zonker, bunden på en Partridge BMN-krok, och den fiskade jag med en snabbsjunkande polytafs och en flytande WF-lina. Det är sällan jag använder sjuklina, man har så mycket bättre kontroll på var flugan är om man använder en flytlina.

Efter lite kaffe och mackor, med sällskap av ett par Rautjoxor, fiskar jag en stund till och krokar en harr på 40-45 cm, på zonkern, som får gå tillbaka. Nöjd med dagen åker jag hemmåt för att mäta och väga fisken. Den visar sig vara 62 cm lång och väger 2050 g, och kommer att avnjutas gravad på julafton. Trots att dagen började så surt så slutade den med mungiporna uppåt.

Och jag kan ju tillägga att fiskesuget inte minskat med en sån här fisk, utan det har skruvats upp ett par hack. Dessutom har jag ju återtagit ledarpositionen i familjens öringliga.