Dunka Streamer

Igår kväll åkte jag ner till Storån. Regnmolnen hängde tunga över Ottfjället och Middagsvalen så mörkret kom tidigt. Redan vid 21.30 behövde man tända pannlampan. Uppsökte en känd öring-och harrhåla för att se om nån var hemma. Började med en stor musimitation av hjorthår som jag faktiskt fått både öring och harr på. Förmodligen har harrarna trott att det varit en smaskig nattslända. Men nu var det ingen reaktion. När det är "sorkår" är det en effektiv fluga. Många öringar jag fått har haft sork i magen, t o m öringar som inte är större än 5-6 hg. Bytte till en brun Zonker och strax var det ett drag i flugan, men sen hände inget. Ett par koppar kaffe och nån tunnbrödsklämma senare, bytte jag till en svart Zonker. Nu var det rejält mörkt. Rätt som det var högg det till i flugan och linan drogs ur min hand. Yes !, tänkte jag, men lika snabbt som Usain Bolt rör sig lika snabbt släppte fisken. Det var en i modell större ivarje fall. Lite senare krokar jag en fisk, som visar sig vara en harr på ca 2 hg, på svart Zonker ! De som tror att man bara får harr på små torrflugor må tänka om. Detta har hänt mig flera gånger i Storån, att harrar har tagit streamers ämnade för öring. Sen hände inte så mycket mer under kvällen. När klockan närmade sig 23 packade jag ihop och for hem.




Känslan att stå i mörker och lägga ut fluglinan i strömmen och känna ett kraftigt hugg är obeskrivlig. Den måste upplevas. Det sköna med mörkerfiske är lugnet, att man bara är koncentrerad på kastet och var flugan är. En förutsättning för det är att man känner sitt fiskevatten, man vet var strömfåran är och var man kan vada. Detta lär man sig lämpligast på dagen. Fiska igenom sträckan och notera lämpliga vadningsmöjligheter och ståndplatser. Det kommer att ge resultat, jag lovar.