När jag tänker tillbaka på fiskeåret som gick är det första som dyker upp värme och lågt vattenstånd. En sån värme med vatten mer lämpligt för bad än fiske kommer vi nog inte att få uppleva på länge igen. Aldrig förr har det badats så mycket i öringströmmarna här och det jag ångrar idag är att jag inte snorklade och utforskade djuphålorna när jag hade chansen.
Men, börjar man rannsaka sitt minne mer noggrant så hittar jag både isande kyla och högvatten.
Häng med, så börjar vi från början...
Årets första öring fångades redan den 2 januari under en töperiod som fått
Älven att bli fiskbar på vissa partier. Då infann sig tanken på att fånga en fisk med flugspö under årets alla månader. Jag hade ju fått kroka av från april året innan.
Februariöringen lyckades jag fånga med en dag tillgodo, också det under en töperiod. Den tidvis varma vintern gjorde det också möjligt att fiska i mars. Tyvärr lyckades jag inte med bedriften. Det blev en vit månad, fångstmässigt, även om jag hade på en öring i några sekunder på en djupt fiskad nymf. Men det räknas inte.
Påsken brukar vara en höjdpunkt skidmässigt, men nu blev det en tid då fisket satte igång på allvar, med flera öppna vattendrag. Så skidåkningen byttes ut mot flugspöet, harrar och öringar.
Så fortsatte det jag kallar försäsongen, april och maj, med fint fiske och oftast varmt och skönt väder.
Mitt i allt det roliga så var det plötsligt juni. Värmen hade satt fart på snösmältningen i slutet av maj så nu var det höga flöden i vattendragen, och kylan hade dragit in i dalen. En helt vanlig jämtlandssommar med andra ord. Den första juni klev jag i Ån, iklädd fleecemössa och tunn täckjacka under den vanliga vadarjackan. Termometern visade 5 grader! Trots det bedrövliga yttre förutsättningarna så blev jag varm inombords av fisket. En grann öring valde min streamer.
Det kyliga vädret fortsatte och även fisketurerna. Minns en tur upp på fjället veckan innan midsommar då det gällde att sätta på sig alla kläder som fanns i ryggan för att inte frysa. Månaden avslutades med en lika kall semester på Gotland.
Då kommer vi in i juli och nu kom även värmen. Svettiga vadare och ryggar blev de vanligaste följeslagarna på fisketurerna. Och aldrig tidigare har jag sett så många badare i Älven, oavsett när jag for dit för att fiska. Vattennivåerna sjönk i takt med värmen. Något regn kom det inte på flera veckor, så öringen hade det tufft nere i djuphålorna.
Nu gällde det att söka öringen i de mer strömsatta partierna eller på natten när det blev lite svalka.
Under denna period lyckades jag fånga, enligt mitt tycke, årets vackraste öring på en ST-Dyret i en ström, mitt på dagen i gassande sol. För övrigt samma öring som ni ser varje gång ni går in på denna sida. Men åt oss njuta av den en gång till, ur en annan vinkel.
Vad vore fiske utan det obligatoriska kaffet?
Nada, ingenting! Så naturligtvis dracks det litervis av denna dryck under alla fisketurer.
En riktigt svettig tur jag minns är också den med min vän Lunkan upp till Rullån. En av de vackraste åar man kan tänka sig för smygfiske, och att bara gå och njuta av den storslagna naturen, och framförallt, att slippa trängas med andra. Värme och lågt vattenstånd gjorde fisket svårt, men på varje sån tur lär man sig alltid något nytt.
I augusti kom det efterlängtade regnet, eller hur Rospiggen Patrik?
Nu blev det mycket fiske i Älven, och den brukar alltid leverera i andra halvan av månaden när öringen börjar förbereda sig på lek. Så också i år. Flera fina öringar kunde krokas av.
En sista tur upp till Rullån hanns också med innan det var dags att vända blad i almanackan och vi var inne i september med fiskeförbud på de flesta ställen, fast inte alla. Det blev nån snabbtur efter jobbet mest för att hålla igång fiskearmen och kaffepannan. Det jag väntade på var oktober. Oktoberfisket kan vara riktigt bra, under rätt förutsättningar. Så blev det inte i år. Vattenföringen ökade rejält precis innan månadsskiftet, men helt lottlös blev jag inte.
Vid nästa månadsskifte öppnar åter några fler fiskeområden, vilket jag såg fram emot. Ni som följt med i bloggen vet ju att november kan vara min månad. En månad då man skiljer agnarna från vetet. November kan bjuda på allt från soliga dagar till isande kyla med flera minusgrader.
Nu blev inte utdelningen den väntade i slutet på året. Några mindre öringar och harrar fick mitt spö att böja sig några gånger i varje fall. När till slut den oundvikliga kylan tar makten så är det inte så mycket att göra än att plocka isär spöet och hänga vadarna på tork.
Sammanfattningsvis så blev det ett helt okej år, men utan den där top-notch öringen. Fast å andra sidan så finns den ju kvar till nästa säsong.
Nästa säsong ja, då ska det trampas nya fiskestigar. I bakhuvudet finns redan planer på att besöka nygamla vatten och att fortsätta utforska nya delar av de vatten jag fiskar idag.....
Tack för detta år.
Stig
