Första öringen

Årets första öring är krokad och återutsatt. En skön känsla. En känsla som inte avtar med åren utan alltid är lika skön. Det var ingen jätte, men blir en signal att nu är det igång. Årets flugfiske efter öring.
Efter en lååång och snörik vinter så går det trots allt fort för snön och isarna att smälta när värmen väl kommer. Något man inte alltid tänker på när det är 20 grader kallt och man står med snö upp till rumpan.
Fortsättningsvis kommer mina fiskerapporter att finnas på min Facebooksida ”ST-Flugor”.
Varför då då?
En av anledningarna är att det är ett mycket snabbare sätt att få ut inlägg och bilder. Lätt att uppdatera från strömkanten. En annan anledning är ju som alltid tiden. En annan hobby slukar allt mer tid för mig nuförtiden, nämligen fotbollen.
Jag tränar ju min sons lag och ju äldre och bättre de blir desto mer krävs det av förberedelser innan träningen för att den ska bli bra för dem. Till det kommer matchandet. En match i veckan kräver också sin man.
Så tills något annat anges så är det ST-Flugor som gäller.
Vi ses.

Säsongspremiär

Det var många år sen jag hade en så här sen säsongspremiär. Älv och åar ligger fortfarande istäckta här i Västjämtland. 1994 åkte ett fotbollslag västerut för att bärga guld. Det blev till brons till slut. Jag, å min sida, for österut istället för att bärga guld, men av det blev det intet, inte ens sand.
Nåväl, det var skönt att få blöta såväl vadare som flugor igen efter en lång och kall vinter.

Nu har det aldrig varit närmare till årets första öring än det är nu!

Divers

De här flugorna är inspirerade av Andreas Anderssons Sid och Tommy Lych´s Drunk an Disorderly. Den senare beskriver nog bäst hur flugan rör sig i vattnet. Det sneda hjorthårshuvudet får flugan att dyka nedåt i vattnet.

Jag fiskade med dessa förra säsongen när vattennivåerna var låga. Med en sinktip och kort tafs får man till rätt, och en lockande, gång på flugan. Ett jäkla kul fiske. Ibland tog öringen flugan redan i ytan innan man börjat stripa hem den.

Vintern vägrar släppa greppet här i Västjämtland så det första flugkastet känns fortfarande långt borta.

Gott nytt torr om fötterna fiskeår

Ett nytt fiskeår ligger runt hörnet. För en del har det redan börjat, för andra dröjer det en stund till. Häruppe i västra Jämtland har vi värsta vintern just nu. Det är flera år sen det var så här mycket snö och i just detta nu sveper stormen Cora in i dalgången.
I vilket fall så är det jäkligt skönt att kunna hålla sig torr om fötterna när man fiskar. De vadare jag använt de senaste 1,5 åren har verkligen imponerat på mig. Ni som följt bloggen några år vet att jag skrivit om detta ämne förut och att jag tidigare drabbats av riktigt usla vadare.
I augusti 2016 fick jag möjlighet att testa ett par nya Guideline Laxa midjevadare. Redan från början kändes de helt rätt med bra passform och detaljer. Sedan dess har de suttit på vid varje fisketur i alla möjliga väderförhållanden, allt från stekhet sommarvärme till snö och minusgrader.

När jag nu kollar dem så hittar jag inget som är trasigt på dem. Inga sömmar som har släppt. Inga små tjuvläckor som släpper in vatten. Och då har jag ändå inte varit försiktig med dem, utan som jag nämnde, fiskat i ur och skur.

Så om ni går och funderar på att investera i nya vadare så är detta några jag skulle rekommendera.

Höstfiske

Att fiska i oktober och november innebär att du kan möta allt från klara varma dagar med sol till kalla dagar med snö och is i spöringarna. Tanken att lägga flugspöet på hyllan har ännu inte infunnit sig. The trout is out there...
Här följer ett axplock av bilder från den senaste tiden.

Augustifisket är över

Årets augustifiske bjöd på flera fina öringar mellan 50-55 cm. Jag fiskade nästan uteslutande på kvällen från solnedgången och framåt natten. Så gott som alla öringar fångade på min ST-Sunset Terminator.

Nu över till utrusningen. För att fiska dessa flugor använde jag ett klass 7 spö. Lina är kanske ett udda val. Jag använde en Guideline Swtichlina med utbytbara spetsar. De finns i allt från allt från flytande till sjunk 5. Anledningen till linvalet är att där jag fiskade finns stora stenar och grundpartier som fisken söker sig in mot i mörkret. En sjunklina hade orsakat en massa bottennapp och förlorade flugor. Dessutom håller öringen uppsikt över vad som händer vid ytan vid denna årstid och därför tycker jag att det inte är så nödvändigt att fiska så djupt. Intermediatespetsen var den jag använde mest.

En annan fördel är att den är otroligt lättkastad vilket är en fördel i mörkret.

Nu får vadarna och kängorna äntligen chansen att torka ordentligt innan oktoberfisket drar igång. Lite som tredje perioden inom hockeyn.

Skitväder = Öringväder

Till denna helg utfärdade SMHI en klass 1 varning för västra Jämtland. Upp mot 30-40 mm regn förutspåddes. Lyckligtvis blev de inte riktigt sannspådda. Den bästa väderinformationen får jag fortfarande genom att titta ut genom fönstren och på grannens flaggstång.
Både i fredags och lördags blev det sena kvällsfisken, eller rättare sagt nattfisken. Jag fiskade ett par timmar efter solens nedgång.

solnedgång

Fredagen kännetecknades av ganska hård vind medan lördagen gick i regnets tecken. Står man bara ut, har rätt utrustning och lokalkännedom så bjuder mörkret på rejäla hugg. Här är några bilder på ett par nattöringar. Det blir ju inte så stor variation när man fotar en öring i mörkret. Men, visst är de vackra?

Vad hade jag för fluga då? Ingen hemlighet. Jag kallar den Sunset Terminator och binder den på Ahrex Light Stinger i strl 4 och 6. Artikulerad så klart! Vingen är av Craft Fur, kroppen av någon form av långhårig chenille och huvudet är gjort av laser Dub. Keep it simple.

#whydry


Ska ni ut i mörkret? Kom ihåg:"be careful out there!"
En kväll fick jag åka hem med blöta vadare, på insidan.