söndag 29 november 2009

Expedition Röding

Egentligen var ursprungsplanen att åter besöka ån för 1:a adventsflugfiske. Eftersom temperaturen låg stadigt under nollgränsen så var även jag tvungen att inse att flugfiske var i det närmaste omöjligt när jag vaknade imorse. Snabb rockad i planeringen. Fram med isborren och pimpelspöna. Efter ett snabbstopp vid macken för att handla maggots var vi, jag och Lillgrabben, på väg mot Vålådalen. Dagens mål var att lura upp några rödbukar i matstorlek.




Med viss tillförsikt borrades de första hålen upp. Här fick jag fina rödingar förra vintern. På med maggot och ner i hålet. Efter ett tag började det suga i kaffetarmen, vilket naturligtvis åtgärdades omgående eftersom ingen röding verkade vara hemma. När kaffet precis var uppdrucket signalerade spötoppen att en fisk var på maggoten. Upp kom en liten rackare, som fick simma tillbaka för återväxt. Fiskade en stund till innan Lillgrabben tyckte det var dags att vi gjorde en eld för korvgrillning. Han såg nog mer fram emot det som låg i hans ryggsäck, efterrätten. Grillade marshmallows.



Mätta i magen återupptog vi fisket. Snart högg det igen och upp kom den första rödingens tvillingbrorsa som också den fick simma vidare. Detta blev också det sista som hände i fiskväg idag. Inget mer hugg eller nån som helst känning. Konstigt, eller kanske inte. Vi kom inte ut på tjärn förrän klockan var 10. Då hade den bästa huggperioden nog passerats. Å andra sidan är det jäkligt skönt med sovmorgon också.



Nu är isfiskesäsongen igång på allvar. Läge att ta hand om flugfiskeutrustningen så den får sin välbehövliga vintervila. Prognosen visar minusgrader hela nästa vecka så isarna kommer att bli stabila, så även på min å.



torsdag 26 november 2009

Postvaccinala symptom




I måndags tog jag det omtalade vaccinet. På tisdagen fick jag svinont, ursäkta uttrycket, i armen och kände mig slö, slapp och likgiltig på kvällarna. Likadant var det igår. Kanske var det nån bieffekt, vad vet jag. Eller också beror det på mörkret som blir mörkare för varje dag. Mörkt när man går på morgonen och mörkt när man kommer hem. I vilket fall som helst så kändes det bättre idag. Eftersom jag inte gjort en fluga på nästan en vecka så ville jag kolla om färdigheten fanns kvar. Trött på all streamerbindning så gjorde jag en foamslända istället.




före






efter



Här ses den i grundformen bunden med vit foam och efter färgning med tuschpenna. Denna gång blev det en olivgrön i strl 12. En bra fluga att binda när man längtar till sommaren och vakande öringar.



söndag 22 november 2009

Last man standing

Tålamod är en fiskares bästa vän, man får ingen fisk om man inte har flugan i vattnet, it ain´t over til´its over............Idag var jag och Lill-Grabben tillbaka vid ån. Ryggsäckarna var packade med fika. På programmet stod korvgrillning och eventuell något flugkast. Vårt första stopp blev Flatsen, som också kan fungera som en enorm sandlåda för en leksugen grabb. Gjorde några kast, men ingen fiskkänning. När korvarna var uppätna gick vi en bit nedströms, dit där jag fick harrarna förra helgen.



flatsen


Genast när vi kommer dit ser jag en liten försiktig vakring ute på selet. Härligt ! Börjar fiska samtidigt som jag spanar efter flera vak. Plötsligt vakar det inom kasthåll. Så snabbt jag kan placerar jag nymfen i närheten. Pulsen stiger, koncentrationen är total när jag börjar hemtagningen av nymfen. Jag känner en liten dragning i flugan och instinktivt höjer jag spöet och en tiondels sekund kan jag känna ett motstånd i spöet, sen är det borta. Fasiken oxå ! Fisken tar så försiktigt nu och när man fiskar med förtyngd tafs och fluga, så blir det ännu svårare att känna huggen. Fast det var härligt att återigen känna adrenalinkicken man får när man fiskar på vakande fisk. Ser ytterligare nåt vak innan det börjar blåsa och kastandet blir besvärligt. Nöjda vandrar far och son tillbaka mot bilen efter en trevlig dag vid ån.

fredag 20 november 2009

Fulflugor

Årets första flugfisk togs på en nymf jag kallade fulflugan. Det är en kraftigt förtyngd nymf bunden på streamerkrok storlek 10 och med indubbade rubberlegs. Förra helgens harrar tog också på denna nymf, fast i en annan variant och färg. På sätt och vis så är cirkeln därmed sluten, ifall de blev säsongens sista flugfiskar. Fast man ska aldrig säga aldrig. Vintern vägrar att göra sitt intrång, så än går det att flugfiska. Ifall det skulle bli så i helgen så bättrade jag på antalet fulflugor i asken ikväll.


brun fulfluga

Av bara farten så blev det 2 st Wolly Bugger också. Eftersom vattnet i ån nu strömmar väldigt långsamt, på gränsen till stillastående, så borde en Wolly Bugger fungera bra.



Wolly Bugger

onsdag 18 november 2009

Gult är fult, eller....?


Look what the cat dragged in....ja vad säger man. Köpte en förpackning brown barred yellow zonkerstrips. Resultatet blev detta och jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska tycka om skapelsen. Den har ännu inte blivit testad i vått tillstånd.

söndag 15 november 2009

Kärlek är.....


Kärlek kan yttra sig i många former. Att flugfiska, är det kärlek eller en kär lek ?
Kärlek kan vara att åter besöka en favoritå och i det kalla novembervattnet se vakringar sprida sig över vattenytan.
Att både fånga en stor och en liten harr är väl kärlek ?
Den stora som lossnade, vilka känslor har vi för den ?
Kärlek ? Hat ?

Kärlek är också att se årets sista insekter dansa i de sista värmande solstrålarna.

Att veta att du finns kvar nästa år är också kärlek...........


fredag 13 november 2009

Klassisk Matuka

Efter att ha pratat streamers med Fredriksson Jr häromdagen, där han hävdade att han bäst gillade de som var bundna på vanlig streamerkrok, så insåg jag att det var länge sen jag band på en sån krok. Sålunda var det dags att plocka fram de krokarna igen. Resultatet ikväll blev några klassiska Matuka streamers.



De är bundna på en krok strl 10. Den hade nog blivit snyggare på en i strl 8. Inget extra "julgransglitter" är tillagt förutom den röda stjärten som är av Ice Wing Fiber. Vingen och hacklet är den tidigare nämnda Coq de Leon Hensaddle.

Nu har äntligen det beställda Tiger Barred zonkermaterialet ramlat ner i postlådan. Så snart är de flugorna färdiga, till ni som väntar.

onsdag 11 november 2009

Fejsbokad

Jag stod emot länge och fördömde företeelsen totalt. "Onödigt att lägga tid på sådant" eller "Skaffa ett liv istället", var några av kommentarerna jag gav till de som höll på med det. Det jag pratar om är Facebook. I höstas hände något som fick mig att tänka om, lite i varje fall. En fågel viskade i mitt öra att det fanns en fan-club tillägnad mig på Facebook. Då var jag tvungen att skaffa ett inlogg för att se vad som skrevs. Nåt mer än det skulle det inte bli, bestämde jag. Jag tackade konsekvent nej till alla vänförfrågningar. Förra veckan fick jag höra att det lagts upp ett gammalt filmklipp där jag deltog. Nu var jag tvungen att bli vän med den som hade filmsnutten för att få se den. Sen har det rullat på. I mailboxen ligger det vänförfrågningar varje dag. Så nu har jagt upp bilder och varit lite aktiv, men jag undrar fortfarande: Har folk inte nåt bättre för sig än att hänga på Facebook ?

söndag 8 november 2009

Bara vackert

Fars dag. Kaffe på sängen. Kunde dagen starta så mycket bättre ? Planen var att återvända till Storån för att fånga en novemberöring. Ute låg dimman tätare än vad den gör i London. Prognosen utlovade sol och vindstilla idag. När jag åkt den långa backen upp mot Välliste och vägen planade ut så hände det. Klarblå himmel och solsken. Hela fjällvärlden öppnade sig framför mina ögon. Vackra snöklädda och solbelysta fjäll, bättre än så kunde det inte bli.

Inte en vindkrusning på vattenytan såg jag när jag gick upp mot favoritströmmen. Jag kom på mig själv med att jag spanade efter vak, trots att vi var inne i november och att det i luften var det någon minusgrad. På andra sidan ån gick två jägare och jag kan bara ana vad de tänkte när de fick syn på mig och mitt flugspö. Jag började mitt fiske där jag fick ett par harrar förra helgen. Förväntningarna var på topp när jag fiskade mig genom sträckan. Idag var dock ingen fisk intresserad av mina flugor, alternativt det var ingen fisk på plats. Den kyliga luften medförde att is bildades i spöringarna, så med jämna mellanrum fick jag avisa dem.




Eftersom jag stog på skuggsidan av ån så blev det snart kyligt innanför västen. Jag tog en rask promenad ner till ett annat fiskeställe för att få upp värmen och komma ut i solens värmande strålar. Inte heller där ville nån fisk vara med i matchen. Jag fastnade i botten och förlorade den "fula ankungen" jag skrev om igår. Den rörde sig helt ok i vattnet, men inte lika fint som samma fluga bunden med grizzly maraboufjädrar.



Här gjorde jag dagens enda fångst, alltså en bifångst. Jag hittade en Rapala och en spinnare längs stranden. Eftersom vattennivån sjunkit så mycket nu sen i somras så kommer bottennappen från då fram.




Efter lite kaffe och mackor beslöt jag att återvända dit där jag startade dagen. Platsen var helt enkelt värd ett andra försök. Och kanske var det för att säga tack för i år också. Jag fiskade mig igenom sträckan igen med samma negativa resultat. Än kände jag mig inte riktigt färdig med dagens fiske. Jag gick ned efter ån och fiskade av några ställen på det lugnflytande partiet. Ibland kan det bjuda på överraskningar. Och överraskad blev jag. Jag såg fisk som vakade, två gånger. Jag lät en nymf fiska av området där jag hade sett ett av vaken, men det var tydligen så att jag skulle bli utan fisk idag.
När man flugfiskar vid denna årstid så är skiljelinjen mellan succé och fiasko väldigt tunn. Det bevisar denna fisketur och den förra helgen. Ärligt talat så gjorde det inget en dag som denna. Att få njuta av den vackra naturen och frisk luft gör att man kan ta sig an den kommande veckan med ny energi. Jag känner också att jag nu är så gott som botad från öringfebern, utan att ha tagit nån vaccin. Fast kanske nån liten biverkning kan uppstå nästa helg om det blir lika fint väder som idag. Tänk att få sitta på solsidan av ån och njuta med en kåsa kaffe i näven.

lördag 7 november 2009

Mer tung-gung

Ikväll band jag upp lite mer av de tunga flugorna. Imorgon blir det ett besök till åns strömmar igen och då hoppas jag på närkontakt av tredje graden med en av de prickiga invånarna.



Några Heavy Metal flugor som ni sett förut och den fula ankungen längst upp till höger är gjord av Coq de Leon hönssaddle. Ska bli intressant att se hur den rör sig i vattnet. Kanon eller kalkon ?

Några ord om bildbakgrunden. Kvällens bindsession ackompanjerades av Purple live i Californien 1976. En inspelning gjord strax innan de la ner pga inre stridigheter och drogmissbruk. En riktigt bra konsert jämfört med Last concert in Japan från samma period med uselt ljud. Till stor del berodde det på att Tommy Bolin hade injicerat en överdos heroin i sin ena arm och därför blev gitarrspelet lidande.

onsdag 4 november 2009

Harrskala och nya bilder

Efter helgens harrfiske fanns det anledning att damma av Gunnar Westrins harrskala. Ett snabbsök på nätet gav följande resultat.

0,5 kg 34-38 cm
0,6 kg 38-42 cm
0,7 kg 42-44 cm
0,8 kg 44-46 cm
0,9 kg 46-48 cm
1,0 kg 48-50 cm
1,1 kg 50-51 cm
1,2 kg 51-52 cm
1,3 kg 52-53 cm
1,4 kg 53-54 cm
1,5 kg 54-55 cm
1,6 kg 55-56 cm
1,7 kg 56-57 cm
1,8 kg 57-58 cm
1,9 kg 58-59 cm
2,0 kg 59-60 cm

De flesta verkar vara överens om att dessa mått stämmer bra för harr i strömmande vatten. Sålunda ska en halvmeter harr väga ca 1 kg.

Jag har också uppdaterat "Mina flugor" med nya bilder. Ta en titt här till höger.

söndag 1 november 2009

Novemberharr

Idag blev det åter tillåtet att fiska i en del vatten i trakten. Jag och Lunkan gjorde slag i saken och åkte mot Storån. Himlen var klarblå, vinden var som bortblåst och solen överöste oss med sina strålar. Solglasögon på. Siktet var inställt på öring av den större modellen. Sjunktafsarna kompletterades med tunga zonkers, Heavy Metal Zonkers.



Heavy Metal Zonker grizzlybrun

Vi valde ut en lämplig sträcka och började fisket. Men nu började vinden visa sitt rätta ansikte igen. Vindbyar drog in längs ån. Inte nog med det, de första molnen kom smygande över Ottfjället. Lite trist, men vi var där för fisket och inte som väderobservatörer. Ingen fluga i vattnet, ingen fisk! Efter inte allför många kast satt den första fisken. Till min förvåning var det en liten harr. Fast så förvånad blev jag inte. Det har hänt mig förut att harrar har tagit mina streamer. En stund senare kände jag en stöt i flugan och sekunden senare, fast fisk. Härliga ryckningar i spöet från en större fisk. Nu då, öring ? Återigen en harr, som senare visade sig vara 45 cm lång, på samma fluga.


Lunkan fick agera åskådare, men snart blev rollerna ombytta. Vi flyttade oss till ett annat parti av ån och där krokade Lunkan på två harrar. En fick följa med hem. Den mätte drygt 4 dm.

En sista rockad blev det, men tyvärr ingen mer fisk. Vi avslutade dagen runt en värmande brasa och med grillad korv. Skymningen kom sakta smygande så nöjda satte vi oss i bilen och åkte hemåt.

Nu ska jag avsluta dagen med en tunnbrödsmacka med nyrökt harr som pålägg. Inte helt fel. Om allt går som jag vill när det gäller väder och vind så står jag nog utvadad i samma vatten nästa helg igen.